Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Regionpolitik

”Tvinga inte fram nya regioner ovanifrån”

Nya regioner med folkvalda politiker skapar en större demokratisk förankring och bättre möjligheter till utveckling. Men det är ett absolut krav att arbetet med detta sker utifrån ett underifrånperspektiv, annars kommer den folkliga legitimiteten gå förlorad.

Publicerad: 30 mars 2015, 11:57

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Civilminister Ardalan Shekarabi (S) vill minska antalet landsting redan till 2019.

Foto: Victor Svedberg


Ämnen i artikeln:

Regioner

I sin artikelDN Debatt i förra veckan hotar civilminister Ardalan Shekarabi (S) att utifrån ett uppifrånperspektiv skapa större regioner/län i Sverige redan 2019. Detta ska nog ses mot bakgrund av att vissa regioner i Norrland hindrades från att bildas under förra mandatperioden – och ge intryck av handlingskraft.

Ministern trycker på behov av större regioner på grund av sjukvårdens investeringsbehov och utökade pendlingssträckor i dagens arbetsliv. Faktamässigt korrekt, men de slutsatser ministern drar, vilka även redovisats i tidigare utredningar, kör i diket.

Sjukvården samverkar redan över alla möjliga gränser – även nationsgränser. För att ha en kvalitetssäkrad vård krävs ett visst underlag, att man årligen möter tillräckligt många patienter inom sin specialitet. Det handlar om patienters säkerhet, personalens skicklighet liksom fördelade investeringskostnader. Inget nytt varken i mindre eller större regioner – det sker redan av nödvändighet. Lagstiftningen stödjer också att vi kan söka vård gränslöst.

Vidare så pågår i Sydsverige redan samverkan inom kollektivtrafik och kultur med mera. Kollektivtrafiken måste vidareutvecklas och det arbetet pågår. Det gäller till exempel biljettsystem och taxor, men också ökad trafik och tågstopp.

Det enda bärande argumentet för regionbildning, utan att för den skull leda till storregion, där ministern har rätt är följande: ”Direktvalda kommunala organisationer innebär större demokratisk legitimitet än indirekt valda organisationer. Därför bör de landsting som så önskar ges möjlighet att ta över det regionala utvecklingsansvaret.”

Direktval med möjlighet till att utkräva ansvar var ett av Centerpartiets bärande argument för regionbildning, när vi tog initiativet till att bilda Region Kronoberg. Det vill säga att vara förtroendevald i allmänna val för att med helikoptersyn se till hela Kronobergs bästa.

Centerpartiets andra bärande argument för att på sikt skapa en Smålandsregion (öppen för flera nära grannar) och inte ansluta till Skåne är att regionbildning ska ha legitimitet och ske med underifrånperspektiv. Vilken legitimitet finns för att Kronobergs skattepengar ska hjälpa upp Region Skånes svarta hål, samtidigt som regional utveckling behövs i våra egna trakter? Vi tycker ibland att det är långa avstånd i vårt eget län; hur ska vi då känna oss hemma med att ha en liten klick förtroendevalda kronobergare som ingår i ett parlament dominerat av skåningar?

Det som är önskvärt i regiondiskussionen är att tillåta regionbildning enligt invånarnas önskan, att samla regional utveckling under en hatt i regioner, att fördela ut samtliga medel för regional utveckling till regionerna att styra över och att statlig indelning sker över så stora områden som är praktiskt möjligt, för att samtidigt ha kännedom om regionala och lokala förhållanden.

En sak kan vi alla vara överens om: administrativa gränser är av ondo om beslutsfattare inte klarar av att samverka över dessa. I dag anser jag att vi lokalt och regionalt samverkar relativt bra, men statsmakterna och media har svårt för att släppa taget om regionerna och för att se bortom gränserna.

Britt-Louise Berndtsson, ledamot (C) i regionstyrelsen, Region Kronoberg

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Regioner

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev