Vilken insyn är det du saknar Ardalan Shekarabi?

Sedan lång tid upplever vi i PULSS (Privata utförare av LSS-insatser i Stockholms stad) att diskussionen om privata utförares existensberättigande har förflyttat sig. Den har successivt gått från en utgångspunkt i den verkliga vård- och omsorgsvärlden till en konstruerad och overklig verklighet. Diskussionen handlar inte längre om hur det faktiskt är ställt. Det är mycket olyckligt.

Verkligheten är att vi i Sverige i dag har en bra vård och omsorg och att privata utförare starkt bidragit till detta. Vi anser att det är ytterst allvarligt att politiken mot bättre vetande förvränger verkligheten och skapar en klyfta mellan det privata och det offentliga om normer och om vad som är god kvalitet.

Använd tillgängliga faktabaserade resultat och befintlig forskning. Beskriv och begripliggör. I stället för att misstänkliggöra privata aktörer. Det finns fakta som visar att konkurrensutsättning driver kvalitet och utveckling. Exempelvis visar Socialstyrelsens Öppna jämförelser att privat drivna verksamheter ofta får bättre betyg och att kommuner som arbetar med konkurrensutsättning får bättre kvalitetsresultat än kommuner som inte konkurrensutsätter.

Jobbhälsobarometern 2013 visar att privatanställda generellt är mer nöjda än offentligt anställda. Den kända Östersundsstudien 2014 visar att det privata boendet har det bästa resultatet i jämförelse med det kommunala. I enkäten Sveriges socialchefer 2015 framgår att ”fristående utförare kännetecknas av en högre grad av professionalism”. Skapa trygghet utan tvång (regeringsuppdrag 2015) visar att ”privata utförare är bättre på kvalitetsarbete”. I Kommun- och enhetsundersökningen vård och omsorg äldre 2014 (Socialstyrelsen) står att ”verksamheter hos privata utförare visar generellt högre resultat”. Även Socialstyrelsens Äldreguiden visar att de privata har ett högre rikssnitt inom både SÄBO och hemtjänst. Och Stockholms stads egen brukaundersökning 2011-2014 visar att ”privata utförare har generellt högre resultat”. Studier som dessa lyfts mycket sällan fram i debatten.

Vi tror även att det är relativt okänt hos gemene man att privata utförare inom LSS behöver söka tillstånd hos Inspektionen för Vård och Omsorg (IVO) för att få driva verksamhet. Detta krav saknas för offentligt drivna verksamheter. Kravet driver kvalitet positivt och bör gälla alla utförare. Flera av oss redovisar även kvalitetsstatus öppet på hemsidor, eftersom vi tror att öppenhet och information driver kvalitet positivt.

Att det fortfarande finns prisupphandlingar i många kommuner ställer vi oss mycket frågande till. Detta gynnar inte kvalitetsperspektivet på något vis alls.

I Stockholm finns i dag endast kvalitetsupphandlingar. Det är föredömligt. Våra uppdragsgivare i Stockholms stad följer upp våra verksamheter grundligt. Det gynnar kvaliteten.

Generellt följs privata aktörer upp mer gediget än offentliga och insynen är större hos de privata. Ändå hävdar många – bland annat civilminister Ardalan Shekarabi – att det behövs ännu mer insyn i privata verksamheter.

Vår övertygelse är att det bästa vore om privata och offentliga utförare gemensamt arbetar för en utveckling som gagnar kund, omsorgstagare och medarbetare. Tonfallet i den rådande politiska debatten är långt ifrån omsorgstagar- och medarbetarperspektivet. Det gynnar ingen och vi hoppas att Shekarabi med flera tar till sig och använder den fakta som finns om privata utförares bidrag och att han tar del av den möjlighet till insyn som finns. Vi hoppas också att vi återför välfärdsdiskussionen till verkligheten.

Christina Grell, Attendo

Anneli Löfberg, Conexi

Stefan Lahti, vd Misa

Eva Ingermarsdotri, Frösunda

Lars Camehagen, Solhagagruppen AB

Christina Cedergren, Cedergruppen