Utsatta barns skolgång måste tryggas

Varje år placeras över 30 000 barn och unga i samhällsvård på grund av social utsatthet någon gång under året. Dessa barn och unga möter ofta problem med att få fäste på arbetsmarknaden, de kan drabbas av fysisk och psykisk ohälsa och de riskerar att hamna i missbruk och kriminalitet.

Barn och unga i samhällsvård slutför i lägre utsträckning än andra sin utbildning. Av Socialstyrelsens statistik framgår att 23 procent av de placerade fullföljt gymnasieskolan vid 20 års ålder jämfört med 79 procent för samtliga.

Forskning visar också att en skolgång med fullföljd grund- och gymnasieskola är den enskilt viktigaste framgångsfaktorn för att barn ska klara sig bra senare i livet. Barn och unga som placeras i samhällsvård har precis samma rätt till skolgång som andra barn. Barnets eller den unges egen syn på sin skolgång utgör en viktig del i såväl utredning som planering av insatser och stöd. Ska de insatser som ges bli framgångsrika är det grundläggande att barns delaktighet och rätt att bli hörd respekteras.

En viktig orsak till att placerade barn inte får den skolgång och det stöd de har rätt till handlar om att skolgången inte hänger ihop. Det kan ibland dröja orimligt lång tid efter det att en elev flyttat till ett boende innan eleven får möjlighet att börja i en ny skola. Det är inte alltid den nya skolan får information om elevens behov, förutsättningar och kunskaper, vilket är en förutsättning för att kunna ge rätt stöd och undervisning.

Här behövs ökat ansvarstagande från de som ska se till att placerade barn och unga får det de har rätt till. Vår bedömning är att otillräcklig kunskap är en bidragande orsak till bristerna.

På regeringens uppdrag har vi därför gemensamt tagit fram en modell: SAMS - Samverkan Socialtjänst Skola. Den beskriver konkret hur socialtjänst och skola ska samverka för att kunna ge placerade barn och unga kontinuitet i skolgången och en bättre skolförankring.

SAMS delar upp arbetet med placerade barns skolgång i fyra faser – inför placering, under placering, inför avslut och uppföljning. I varje enskild fas definieras vad som ska göras, syftet med åtgärden och inte minst, vem som ska göra det. Genom att följa modellen minskar risken för att det uppstår ett glapp vid skolbytet och att viktig information om elevens behov och kunskaper inte förs över till den mottagande skolan.

Om SAMS-modellen används på ett genomtänkt sätt så kan den skapa de grundläggande förutsättningar som behövs för att ge dessa utsatta barn och unga en bra skolgång. Sedan behövs också insatser som är mer inriktade på innehåll och metoder i undervisningen. SAMS får inte bli en hyllvärmare i skolor och hos socialtjänster. Vi hoppas nu att politiker, beslutsfattare och tjänstemän, i alla landets kommuner kommer att arbeta för att SAMS-modellen tillämpas. För alla placerade barns skull.

Olivia Wigzell, generaldirektör Socialstyrelsen

Fredrik Malmberg, generaldirektör Specialpedagogiska skolmyndigheten

Peter Fredriksson, generaldirektör Skolverket