Utredningen om välfärden missar kvaliteten

I direktiven till den så kallade välfärdsutredningen fastslås att ”förekomsten av vinstintresse påverkar incitamentsstrukturen i verksamheten, vilket går ut över kvalitet, likvärdighet, tillgänglighet och arbetsvillkor.”  Därmed är scenen satt för att vinstsyfte är något negativt. I konsekvens med detta synsätt innehåller direktiven också ett uppdrag till utredning att lägga fram förslag om regler om vinstutdelningsbegränsning, som i praktiken skulle innebära att många av välfärdsföretagen skulle avvecklas.

En viktig utmaning för framtidens välfärd är att på ett resurseffektivt sett ständigt utveckla kvaliteten, i takt med brukarnas ökade förväntningar. Detta uppnås inte genom att förbjuda en viss driftsform. Däremot ska kvalitetskrav ställas på utförarna. I stället för att till exempel fastna i detaljerade krav på bemanning bör förmågan att utveckla kvaliteten bedömas i större utsträckning.

Citatet från utredningens direktiv om effekterna av vinstintresse är anmärkningsvärt och skulle kunna tyda på en syn där marknadsekonomi bör ersättas med planekonomi och offentliga företag utan vinstsyfte. Men av sammanhanget framgår att uttalandet – på oklara grunder - endast avser välfärdssektorn.

Välfärdssektorn utmärks, för övrigt i likhet med till exempel byggsektorn och transportsektorn, av att producenten vet mer om den kvalitet som levereras än konsumenten (så kallad asymmetrisk information) och konsekvensen av bristande kvalitet kan vara mycket allvarlig. Det tänkta beteendet skulle då vara att de vinstsyftande företagen i välfärdssektorn, i skydd av sitt informationsövertag, prioriterar vinsten på bekostnad av kvaliteten.

Men resultaten från forskning och officiell statistik samt statistik från Sveriges Företagshälsor visar att denna bild inte stämmer. De forskningsresultat som finns av effekter av konkurrens inom den svenska välfärden tyder generellt på att tillgängligheten inom primärvården har förbättrats och att resultaten förbättrats något i grundskolan.

Av statistiken där privata och offentliga utförare kan jämföras framgår att privata företag generellt får något högre eller likartade värden jämfört offentliga utförare med avseende på nöjdhet hos brukare, personalens trivsel och tillgänglighet. Inom skolans område är anmälningar till Skolinspektionen, som medfört utdelad kritik eller vidareutredning, högre per elev i kommunala skolor än i fristående.

De allra flesta företagen i välfärden har ett långsiktigt perspektiv. För dem gäller det att genom hög kvalitet vinna kundernas förtroende för att på så sätt öka intäkterna och därmed göra vinst. Även ett mer kortsiktigt perspektiv kan vara motiverat, beroende på uppdraget karaktär och komplexitet. Enstaka avarter finns. Därför är det viktigt med bland annat ägar- och ledningsprövning samt tillståndsplikt inom omsorgsverksamhet och skola, liksom med fungerande uppföljning och tillsyn inom välfärden.

Även inom offentligt utförd välfärd finns exempel på utförare med allvarliga kvalitetsbrister. Självklart ska ledningsprövning, tillståndsplikt och samma uppföljning och tillsyn gälla även dem. Starka skäl talar för att aktörer som inte håller måttet måste stängas av snabbare än i dag.

Det går emellertid inte att reglera och kontrollera alla delar av en utförares verksamhet. Det är inte heller önskvärt eftersom det skulle hämma innovationsbenägenheten och hindra en utveckling mot effektivare arbetssätt. Därför bör större fokus läggas på utförarnas förutsättningar att bedriva systematiskt kvalitetsarbete genom ständiga förbättringar, och därmed utveckla kvaliteten. Detta gäller såväl vid till exempel upphandlingar som vid efterföljande uppföljningar och tillsyn.

Svenskt Näringsliv har låtit SIQ - Institutet för Kvalitetsutveckling, ta fram en kvalitetsmodell för upphandling och uppföljning av äldreomsorg. Modellen är tillämplig vid såväl traditionell upphandling som vid så kallade valfrihetssystem.

Undersökningar har visat att så mycket som 10-30 procent av en verksamhets kostnader är så kallade kvalitetsbristkostnader. Sådana kostnader handlar om till exempel ineffektiva arbetsprocesser och inom vård och omsorg om äldre om fallskador och felaktiga läkemedelsordinationer. Genom modellen sätts fokus på kvalitetsutveckling i stället för att i detalj reglera arbetssätt och rutiner.

Välfärdsutredningen borde snarast analysera hur ett systematiskt kvalitetsarbete bäst ska främjas hos utförarna i välfärdssektorn, i stället för att föreslå hur väl fungerande privata välfärdsföretags verksamhet effektivt ska stoppas.

Om det vore så att vinstsyftet går ut över kvaliteten i verksamheter där producenten har ett informationsöverläge borde ju företag med vinstsyfte förbjudas också inom byggindustrin och transportsektorn. I dessa verksamheter är det ju också svårt för konsumenten att värdera kvaliteten, och konsekvensen vid allvarliga kvalitetsbrister kan bli mycket allvarliga.

Inom dessa branscher har samhället uppenbarligen ansett att företag som har krav på vinst, kompletterat av välavvägda regleringar och myndighetskontroll, gynnar utvecklingen mot bättre kvalitet och effektivitet. Varför skulle det inte vara så inom välfärdssektorn?

Anders Morin, ansvarig för välfärdsfrågor, Svenskt Näringsliv