Utan oss fungerar inte flyktingpolitiken

I dagens svenska debatt beskrivs företagande inom välfärdsområdet oftast som något väldigt negativt. Politiker skildrar företagare som profitörer som suger ut samhället.  Även massmedia hakar gärna på och bidrar till att svartmåla oss som driver företag.

En bransch som under senare tid varit utsatt för misskreditering är företag som driver HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn. Det har talats om en ”miljardindustri” och om pengar som slussas till skatteparadis.

För många som arbetar med HVB-hem är dessa skildringar helt verklighetsfrämmande. Absolut, det finns exempel på oseriösa företag. Men merparten av företagen drivs av människor med äkta engagemang och en vilja att göra gott. Tyvärr nämns sällan detta i rapporteringen.

En aspekt som sällan nämns är att dagens flyktingmottagning rent praktiskt inte skulle fungera utan privata välfärdsföretag. Utan privata aktörer skulle regeringen inte kunna bedriva den politik som den i dag gör.

Och motsvarande gäller andra välfärdstjänster. Till och med de rödaste av röda kommuner använder i dag privata företag för att kunna leva upp lagar och politiska ambitioner.

Detta gör det än mer tröttande att hela tiden bli skildrad som en ond kraft. Utan privata välfärdsföretag skulle inte bara valfriheten och mångfalden minska, mycket av välfärdspolitiken skulle haverera.

Landets kommunpolitiker vet hur det ligger till. De privata alternativen är inte dyrare än de kommunala, de håller oftast högre kvalitet och är bättre på nytänkande. Ändå betraktas privata utförare som ett andrahandsalternativ, en sista utväg som kommunen tar till när de platser som drivs i egen regi redan är fyllda.

För skattebetalarna är det tur att de privata utförarna finns, därmed får vi mer för våra skattepengar. Men det är sällan som detta perspektiv kommer fram.

Häromåret gick Skatteverket ut med en reklamfilm. Den gav en svart bild, allt var kaos, vägarna var inte asfalterade, allt var förfallet och lekplatserna övergivna. Så här skulle det se ut om vi inte betalade skatt var budskapet.

Det hade varit intressant om någon på liknande sätt hade skildrat hur vårt samhälle i dag skulle ha sett ut utan privata företag inom välfärden.

De privata välfärdsföretagen är en viktig resurs för Sverige. Det finns förstås företagare som gärna vill tjänar pengar, men det betyder inte att de gör ett dåligt jobb – eller att deras verksamhet är sämre än den kommunala.

Även inom offentlig verksamhet finns det många som inte skulle vilja gå till jobbet om de inte fick betalt.

Nyligen läste jag i en kvällstidning att Ullared gör en miljon kronor i vinst per dag. Detta beskrevs i en positiv ton, att tjäna pengar på att sälja lågprisvaror betraktas som bra. Men att tjäna pengar på att utföra samhällsnyttiga välfärdstjänster är tabu. Detta är inte rimligt.

I ett läge där behovet av välfärdstjänster ökar blir försöken att stigmatisera en hel bransch direkt destruktiva. Våra tjänster behövs – därför borde fler uppmuntras att starta och driva välfärdsföretag.

Maja Koppfeldt, företagare, entreprenör samt VD och grundare av Livsanda Assistans AB och Mittfunktionshinder.se