”Tvinga inte in oss i en megaregion”

Så kom då förslaget från regeringens tillsatta indelningskommitté till slut. För den oinvigde tycks förslagen harmlösa och kanske delvis spännande. I verkligheten är förslagen allt annat än spännande.

Vi inom Sverigedemokraterna i Västra Götalandsregionen (VGR) motsätter sig att vår region leds in i en ny påtvingad megaregion tillsammans med Värmland och Halland.

Vi ser risker med att bryta vår unika utvecklingspotential och försöka foga samman dem till en enhetlig.

Till exempel har vår region länge lobbat mot riksdagsmakthavare för att att stärka stråket Oslo-Göteborg medan Värmland lobbat hårt för att stärka Oslo-Stockholm.

Genom maktcentraliseringar förringas båda våra olika ambitioner. Det blir svårare att finna gemensamma nämnare med brett politiskt stöd. Men vem vet, det kanske är därför förslaget läggs?

Man kan överlag se dessa presenterade förslag som en strategi av en fortgående maktcentralisering i det svenska samhället.

Det blir en gradvis förändring av hela Sverige till en slags storregion i en europeisk, toppstyrd superstat där vi på sikt kommer att se regionerna bli motsvarigheter till kommuner.

Nu när det knakar i fogarna för den gigantiska kolossen EU, känner jag ingen större vilja att springa dess ärenden.

Under denna process har Västra Götalandsregionen fungerat som ambassadör för regionbildningar och varit indelningskommittén behjälplig med att sprida goda erfarenheter av vårt arbete.

Uppdraget som ambassadör kändes harmlöst för vår del, det syntes vara av goda skäl och man kunde kanske rent av ha förhindrat påtvingade äktenskap.

Därför förvånar det mig att förslaget om att foga samman Värmland, VGR och Halland läggs fram.

Förra mandatperioden fanns en liknande vilja om att foga samman Värmland med Västra Götalandsregionen, men det förslaget föll som en fura 2011. Det fanns ingen politisk majoritet varken i vår region eller i Värmland.

Men låt oss studera förslaget från kommittén närmare:

Från Värmlands nordligaste till Hallands södraste punkt är det ett avstånd på 60 mil.

Tillsammans skulle regionen bli landets befolkningsmässigt största region med sina 2,2 miljoner invånare.

Det i sig skapar – på pappret - förutsättningar och kan svinga vår region ur den svåra framtida ekonomiska situation VGR står inför.

Tidigare i år visade tjänstemän en ekonomisk kurva som jämförde den demografiska utvecklingen jämte kostnadsupptakt och intäktstakt inom hälso- och sjukvård.

Om inget görs hamnar vår region i en negativ spiral från och med 2017. 14 år senare, 2031, kommer regionen att göra ett minusresultat på 16 miljarder kronor.

Om viljan är att finna nya spår utan närtida skattehöjningar eller ovilja av rationaliseringar bland regionbidragen är det inte långt till att skjuta problemen på framtiden med en ny regionbildning.

Släng därefter in lite fler centraliseringar och voilà så har man vunnit några år till..

Nej, en förlovning med våra grannar Halland och Värmland kan vänta, anser jag. Jag vitsordar inte att göra avstånden längre mellan parlament och medborgare.

Vi gillar våra grannar, men vi tror att vi kan samarbeta utan gemensamma parlament och gemensamma administrationer.

Vi gillar i grunden närheten till väljarna. Men låt oss odla vidare våra unika utvecklingsområden oförändrat från nya regionbildningar.

Det blir spännande att följa debatten i Sverige nu när förslagen väl är presenterade. Men överlag kan eller bör inte dessa förslag beslutas någonstans Sverige utan vägledande folkomröstningar.

Heikki Klaavuniemi, regionråd Västra Götalandsregionen, (SD)