Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Kommunpolitik

Tiggeriet måste prövas i svenska domstolar

I Sverige har vi inga lösningar på hur vi bäst hjälper tiggarna ur deras sociala och ekonomiska utsatthet. Hos oss är lösningarna lika frånvarande som tiggeriet är närvarande, jämfört med många andra europeiska städer där tiggeriet är kriminaliserat. Nu måste tiggeriets laglighet prövas ordentligt i svenska domstolar.

Publicerad: 5 november 2014, 04:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Istället för en peng, borde inte vi ge tiggarna en hand?


Ämnen i artikeln:

ArbetsmarknadSocialtjänstenBarnskydd

Efter en svensexa i Amsterdam kunde jag konstatera att i världens mest liberala stad är nästan allt lagligt. Allt utom tiggeri. I Amsterdam råder nämligen, som i många europeiska städer, ett lokalt tiggeriförbud. Frånvaron av tiggare var också påtaglig.

I den svenska valrörelsen var tiggarfrågan allt annat än frånvarande. Lösningarna däremot var lika sällsynta som tiggare i Amsterdam. Några ledande politiker sa att det var självklart för dem att ge pengar till tiggare. Som om det var en lösning. En tillslängd peng skapar ju samma utanförskap och sociala underordning som i tiggarnas hemländer. Andra valde istället att rikta misstro mot tiggarna eller skylla misären på svenska trottoarer på hemländerna. Någon sverigedemokrat ville bisarrt nog kriminalisera utländskt tiggeri, inte “svenskt”!

Debatten har sen målat in sig i ett hörn. Alla rationella ansatser drabbas av bannbullor från det sekulära prästerskapet på Twitter. Istället för att läsa lagen pekar jurister ut i tomma luften, åkallar “grundläggande principer” och predikar det egna moraliska poserandet som lag.

Men i sin lydelse skiljer sig inte svensk lag så mycket från övriga EU som vi vill tro. Tiggeri är avkriminaliserat men enligt ordningslagen kan man lokalt straffbelägga beteenden som inte är kriminaliserade om de strider mot platsens ändamål. Kommuner får därför riva olovliga läger och de kan även tillståndsbelägga penningsinsamling. Möjligheten att avhysa läger används flitigt men när det gäller gatutiggeri har frågan varit om det omfattas av lagens begrepp penninginsamling?

Ett första svar kom i Sveriges hittills enda tiggeridom tidigare i år där Södertälje tingsrätt slog fast att tigga pengar med mugg är penninginsamling, och “aktiv penninginsamling”, att gå runt med muggen, är tillståndspliktigt. I målet friades tiggarna eftersom de bedrivit “passiv penninginsamling”, suttit still med en mugg. Här är rättsläget mer oklart. Domstolen konstaterar att lagens lydelse endast medger undantag från tillstånd för passiv penninginsamling i samband med gatumusik. Men genom analogisk tolkning av uttalanden i förarbeten(!) friade tingsrätten.

Mot bakgrund av den uppjagade debatten är det inte konstigt att en ensam domare utan nämnd valde att fria hellre än fälla. För rättsbildningens skull borde dock fler fall drivas till högre instans. Men redan nu kan alltså polisen beivra aktivt tiggeri i kommuner med ordningsstadgor som möter lagens krav på avgränsning. Salas försök häromåret gjorde inte det, men SKL:s standardstadga tycks göra det.

Förbud mot gatutiggeri beskrivs ofta som något principiellt otänkbart i en liberal rättsstat. Men även i den minsta av nattväktarstater skulle användandet av offentlig plats vara reglerat. Och som andra EU-länder kan alltså även Sverige ha lokalt anpassade regler. Rätten att be om hjälp i nödsituationer påverkas inte, bara det vanemässiga tiggandet om pengar. Inte heller den fria rörligheten för jobbsökande berörs. Sittandes på gatan står man inte till arbetsmarknadens förfogande.

När ingen vågar göra fel blir inget gjort. Nu växer kåkstäder fram i Sverige och människor går runt och förevisar förtvinade kroppsdelar mot allmosor. Barn bor i bilar. När verkligheten glider utanför åsiktskorridoren tycks det bli moralisk kolapps i den humanistiska stormakten. Tiggeridebatten skulle vinna mycket om den juridiska diskussionen skildes från den moraliska. Bergspredikans uppmaning att “ge åt den som ber dig” är riktad till oss som moraliska personer och säger inget om huruvida gatutiggeri ska vara tillåtet eller ej. Den frågan tillhör Caesar, eller kommunstyrelsens ordförande om man så vill.

Moraliskt måste vi fråga oss själva hur vi bäst hjälper tiggarna ur sin sociala utsatthet istället för att permanenta den. Jesus hjälpte tiggare, men inte att fortsätta tigga. Det borde inte vi heller göra. Istället för en peng, borde inte vi ge tiggarna en hand? Det är frågan som tillhör oss alla.

Rickard Wessman, ledamot (M) för Södermalm-Enskede i Stockholms läns landsting

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News