Sverige behöver en debatt baserad på fakta

Sverige och ”det svenska” har stått i centrum för mycket av de senare årens samhällsdebatt. Statsministern har talat om att ”den svenska modellen ska utvecklas - inte avvecklas” samtidigt som vi har haft en bitvis polariserad debatt om huruvida Sverige är ett föregångsland eller ett land som faller sönder. På många sätt har den politiska debatten blivit en debatt om verklighetsbilden. Eftersom beskrivningen av verkligheten är viktig är det kanske inte så konstigt, men desto viktigare är det att den bygger på kunskap och fakta. Om Sverige i huvudsak är ett bra land finns det skäl att bygga vidare på det som har varit framgångsrikt, men om vi har stora problem finns det skäl att genomföra förändringar.

Samtidigt har det bland svenska folket under flera år funnits en påtaglig pessimism inför framtiden. I SOM-undersökningen 2016 svarade exempelvis endast 19 procent att utvecklingen gick åt rätt håll medan 54 procent svarade att den gick åt fel håll. Med tanke på de senaste årens debatt där det har varnats för att Sverige står inför en ”systemkollaps” och där politiker har upprepat att ”vi måste ta människors oro på allvar” är denna pessimism möjligen inte så förvånande.

Frågan är dock om den är berättigad. Ett svar ges av Futurions nya rapport ”Mellan skönmålning och svartmålning”. Rapporten utgår från närmare 40 internationellt jämförande index som mäter allt från demokrati och jämställdhet till social rättvisa och inkludering till företagsklimat och innovationskraft. Bland indexen märks ekonomiskt inriktade index som Global Competitiveness Index från World Economic Forum och Ease of Doing Business från Världsbanken samt socialt inriktade index som Human Development Index från UNDP. Denna genomgång visar att Sverige regelmässigt ligger bland de tio länder som rankas högst och i drygt hälften av fallen hör Sverige dessutom till de fem toppländer som rankas högst. Det är med andra ord inte bara på något enskilt område som Sverige sticker ut och är ledande, utan över nästan hela linjen tillhör Sverige de ledande länderna. Det verkar sålunda inte finnas någon motsättning mellan frihet och rättvisa eller mellan välfärd å ena sidan och företagande och innovationskraft å andra sidan.

De internationella jämförelser som rapporten kartlägger visar att den alarmism och oro som har präglat mycket av den svenska debatten under de senaste åren saknar proportioner. Om Sverige verkligen stod inför någon form av systemkollaps eller hade så stora problem som en del hävdar så skulle Sverige inte genomgående ligga bland de tio ledande länderna. Med andra ord: det som utmärker Sverige är inte ett land i kris. Det som utmärker Sverige är ett land som på flera olika områden tillhör de ledande i världen.

Visserligen kan man alltid rikta kritik mot enskilda index och diskutera dessa, men inget av dem har tagits fram för att gynna någon särskild sida i den politiska debatten. Att Sverige klarar sig så bra borde därför framhållas i den inrikespolitiska debatten. Utan tvekan finns det problem, och utan tvekan står Sverige – liksom många andra länder – inför betydande framtidsutmaningar kopplade till bland annat de demografiska förändringarna, integration och kompetensförsörjningen på arbetsmarknaden.

För att Sverige ska kunna hantera olika samtida och framtida problem och utmaningar krävs det dock en kunskapsbaserad och konstruktiv debatt som tar hänsyn till såväl Sveriges styrkor som dess svagheter. Tage Danielsson sade en gång att ”Om man vägrar se bakåt och inte vågar se framåt måste man se upp”. Detsamma gäller om man låter överdriven optimism eller pessimism prägla analysen och samhällsdebatten.  I dagens samhällsdebatt framstår dock den överdrivna optimismen som ett mindre problem än den överdrivna pessimismen. För att inte skapa grogrund för populism och ökad polarisering borde politiker därför ägna sig mindre åt att bekräfta eller till och med förstärka oro och pessimism som inte är befogad.

Ann-Therése Enarsson, vd för Futurion, tankesmedjan för framtidens arbetsliv

Jesper Strömbäck, författare till rapporten och professor i journalistik och politisk kommunikation vid Göteborgs universitet, styrelseledamot Futurion