”Staten måste ta ansvaret för personalbristen”

Inom Saco-federationen finns ett stort antal professioner som i ännu högre grad vill bidra fullt ut i arbetet med att möta de utmaningar som välfärden och samhället står inför. Den enskilt största frågan är bristen på hälso- och sjukvårdspersonal och hållbara arbetsvillkor, bristen på god vårdmiljö och bristande patientsäkerhet. Redan i dag råder brist inom många av våra professioner.

Om man till detta lägger bilden av den demografiska utveckling de kommande åren som visar en stark ökning av både antalet barn och äldre med kraftigt ökade krav på välfärden som följd och hälso- och sjukvårdsbudgetar som blöder, så förstår alla att det inte finns någon quick-fix på de samhällsutmaningar vi står inför.

Vi, apotekare, arbetsterapeuter, audionomer, dietister, fysioterapeuter, kiropraktorer, kuratorer, logopeder, läkare, optiker, psykologer, psykoterapeuter, receptarier, tandläkare, tandhygienister har stor kunskap och kompetens som inte nyttjas fullt ut i dag. Och framför allt skulle vi kunna finnas på fler platser där vår kunskap kan ge stor patientnytta.

Att anställda inom hälsa, vård och omsorg fullt ut kan bidra med sin kunskap och kompetens är en vinst både för samhället och för den enskilda arbetstagaren. Och detta kommer behövas i tider då behovet av vård och omsorg ökar till följd av den demografiska utvecklingen i Sverige. Men även på grund av att kraven på välfärden ökar. Kraven på ökad kvalitet samt även på bättre tillgänglighet som utgår från patienternas behov.

För att detta ska vara möjligt är det viktigt att de grupper som ska bidra får tillgång och möjlighet till kompetensutveckling och kunskapsstöd i sin vardag. Det krävs även att antalet utbildningsplatser utökas. Redan i dag råder brist inom många av våra professioner, och med de krav och utmaningar som ligger framför oss kommer efterfrågan på dessa professioner inte att minska. Viktigt är dock att utbyggnaden inte sker på bekostnad av kvaliteten.

I dag är det kommunerna och landstingens ansvar att dimensionera och planera för den framtida personalförsörjningen, men att lägga ett sådant ansvar enbart på lokal och regional nivå är inte försvarbart. Att säkra en god kompetensförsörjning i hela landet kräver ett tydligare statligt åtagande.

Genom ett stärkt förebyggande arbete, inte minst inom kommunerna, skulle många sjukdomstillstånd kunna undvikas. Med en förstärkt primärvård där teamarbete är grundläggande och de olika kompetenserna används tillsammans med patienternas kunskaper skulle resurserna inom den specialiserade vården kunna prioriteras till de patienter som behöver dem mest.

Detta är ett gemensamt samhällsansvar där våra professioner har pusselbitar som vi vill bidra med för att vi ser att det skulle göra stor nytta för patienterna. Men det är inte något vi kan göra ensamma. Det krävs ett gemensamt ansvar för den situation som vi står mitt i och konstruktivt bidrar till att finna lösningar på samhällsutmaningarna. Gemensamt kan vi hjälpas åt att lägga grunden för en bättre hälsa, sjukvård och omsorg.

Göran Arrius, ordförande Saco

Anders Wahlberg, ordförande Psykologförbundet

Anitha Wijkström, ordförande SRAT

Hans Göransson, ordförande Sveriges Tandläkarförbund

Heidi Stensmyren, ordförande Sveriges Läkarförbund

Ida Kåhlin, ordförande Sveriges Arbetsterapeuter

Heike Erkers, förbundsordförande Akademikerförbundet SSR

Kristina Billberg, ordförande Sveriges Farmaceuter

Stefan Jutterdal, ordförande, Fysioterapeuterna

Lotta Klinge Härberg, ordförande Dietisternas riksförbund