Staffanstorp skickar nyanlända till Sjöbo

För två år sedan infördes den lag som tvingar alla kommuner att ta emot nyanlända. Det har gjort att Staffanstorp ökat sitt mottagande rejält. Det råder stor bostadsbrist i kommunen, vilket bland annat lett till att nyanlända bor i husvagnar.

Sedan i höstas har Staffanstorp även placerat nyanlända i andra kommuner. Enligt ­Marie Olsson, chef för Staffanstorps enhet för vägledning och etablering, handlar det om 13 hushåll, med totalt 27 vuxna och 34 barn.

Bosättningslagens paragraf 5 är tydlig: ”En kommun är skyldig att efter anvisning ta emot en nyanländ för bosättning i kommunen.”

Men när Staffanstorp inte har bostäder att erbjuda fattar kommunen i stället biståndsbeslut enligt socialtjänstlagen. Då kan de nyanlända placeras där det går att hitta en tillfällig lösning, även i andra kommuner.

Marie Olsson kan inte, med hänvisning till sekretesslagen, uppge var de 61 nyanlända är placerade. Men tre av kommunerna är Sjöbo, Vellinge och Lund.

Sjöbos kommunstyrelseordförande Magnus Weberg (M) är kritisk till att Staffanstorp placerat familjer i stugor på campingen i hans kommun.

– Det sätter press på våra verksamheter. Och det strider ju mot tanken med bosättningslagen.

Han säger att Sjöbo har ansträngt sig för att bli av med stämpeln som kommunen fick efter den folkomröstning som 1988 hölls om flyktingmottagandet.

– Vi har verkligen tagit vårt ansvar. Och så händer detta!

De ledande politikerna i Sjöbo är upprörda över bristen på information från Staffanstorp.

– Helt plötsligt ­knackade ungar på och ville börja i skolan hos oss, säger Magnus Hammarskjöld (M), ordförande för familjenämnden i Sjöbo.

Skolan närmast campingen är full. Barnen åker skolskjuts till en annan. Staffanstorp står för notan för det och skolgången.

– Det stora problemet är att campingstugorna inte är bra bostäder, säger Magnus Weberg.

– Jag är framför allt orolig för barnen. Vi har koll på dem som ger sig tillkänna, men vet inte om det finns barnfamiljer som inte gör det, säger Magnus Hammarskjöld.

Staffanstorp har ansvaret för personerna som placerats i Sjöbo. Magnus Hammarskjöld vet inte exakt hur många det är, men diskuterar med sina tjänstemän om att ta reda på det. Och han har funderat på att gå runt på campingen och skaffa sig en bild av hur de nyanlända mår.

– Men där går väl gränsen för vad man ska behöva hålla på med som fritidspolitiker.

Christian Sonesson (M), ks-ordförande i Staffanstorp, anser att bostadsbristen är särskilt svår i hans kommun och att det tvingar fram placeringar i andra kommuner som en nödlösning. Han pekar på att det varken finns fritidshus eller turistanläggningar att hyra in sig på.

I år ska kommunen enligt bosättningslagen ta emot 96 nyanlända. Det är troligt att antalet som placeras i andra kommuner ökar.

– Det finns inget enkelt svar på hur vi ska lösa detta. Verkligheten förändras ju inte för att man lagstiftar. Vi har inga bostäder tillgängliga med kort varsel, säger Christian Sonesson.

Tanken är att boendet på andra håll ska vara tillfälligt och att de nyanlända ska ”tas hem” när något blir ledigt i Staffanstorp. Magnus Hammarskjöld berättar dock att han haft kontakt med en familj som bott på campingen i Sjöbo sedan slutet av oktober.

Staffanstorp har även placerat nyanlända i Vellinge. Ks-ordförande Carina Wutzler (M) är kritisk till hur hennes partikamrat Christian Sonesson agerat.

– Jag har sagt till honom att det inte är en bra lösning. Bosättningslagen är lika jobbig för alla och då tycker jag att man ska klara det inom kommunen.

Marie Olsson i Staffanstorp anser att kritiken om den dåliga informationen om placeringarna är felaktig.

– Det stämmer inte. Vi pratar med Sjöbo kommun och vi har kontakt med de kommuner som detta gäller, säger hon.

Det är inte ovanligt att kommuner enligt socialtjänstlagen placerar män­niskor med behov av akut bostad i andra kommuner. Men Dagens Samhälle har inte hittat någon som gör det med nyanlända på det sätt och i den skala som Staffanstorp gör.