Socialtjänstlagsutredningen duckar för huvudfrågan

Dagens lagstiftning medger inte att socialtjänsten ger tidigt individuellt stöd utan omfattande myndighetsmaskineri. Det gäller oavsett om det är en ansökan eller en anmälan, och oavsett om problemen är av enkel eller av svår art. Tröskeln till hjälp är hög. Tvärt emot hur många kommuner vill arbeta.

Det första delbetänkandet i den pågående översynen av socialtjänstlagen (SoL) blev dock en besvikelse för många av Sveriges socialtjänster. Visserligen ger det en bra problembild av det sociala arbetet och samhällsutvecklingen – men inget om juridiska hinder och inga förslag om tidiga insatser.

Socialtjänsten måste kunna hjälpa innan problemen blivit stora och utan att dra igång tidskrävande utredningar. En kartläggning från 2015 visar att 150 kommuner redan arbetar på det sättet. De arbetar således i strid med gällande lagstiftning och trots att Inspektionen för vård och omsorg (IVO) förbjudit kommunerna att arbeta så. Två kommuner, Linköping och Oskarshamn, har stämts vid vite på miljonbelopp och Norrköping väntar på dom. Kritiken som riktas mot kommunerna bygger på formella skäl – inte på grund av bristande kvalitet i insatserna.

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anser att det finns sju skäl för en lagändring:

￭ En modern socialtjänst med stärkt brukarinflytande. Socialtjänsten behöver likna andra välfärdstjänster. Socialt stöd ska vara lättillgängligt och den enskilde ska ges stor tilltro och inflytande över insatserna.
￭ Dyrare att vänta tills problemen blivit större. Förebyggande arbete lönar sig. När den enskilde är motiverad att arbeta med ett riskbruk och söker sig till socialtjänsten är det viktigt att kunna ge lämplig insats utan onödig fördröjning.
￭ Utredning avskräcker behövande. Många avstår från att be om hjälp om det ställs krav på utredning. Linköpings arbete med ”serviceinsatser utan utredning” visar att 45 procent av brukarna vid beroendemottagningen aldrig skulle kontaktat myndighetsutövningen för att få insatser på sedvanligt sätt.
￭ Det uppenbara behöver inte utredas. Det är varken etiskt eller resursmässigt rimligt att all hjälp, även ansökningar och problem av enklare art, ska gå via socialtjänstens myndighetsutövning.
￭ Onödiga utredningar tar resurser. Endast 30 –40 procent av de barn- och unga anmälningar som kommer till socialtjänsten är av sådan karaktär att de leder till insatser. Det betyder att socialtjänsten ägnar stor tid åt administration och sorteringsverksamhet av ärenden som inte är socialtjänstens sak att hantera.
￭ Rättsläget tvingar verksamheter slå igen. Välfungerande öppenvårdsverksamheter tvingas lägga ned i de kommuner som förlorat rättsprocesser mot IVO.
￭ Det går ju i hemtjänsten. I maj förväntas riksdagen i stor politisk enighet fatta beslut om förenklat beslutsfattande för äldre med hemtjänst. Motiven är att stödet ska vara lättillgängligt och underlätta för äldre att få hjälp.

Det behövs lagändring som omfattar övriga verksamheter inom socialtjänsten. Samma motiv borde gälla för övriga verksamheter inom socialtjänsten och vi ser nu fram emot en ändring i SoL som gör det möjligt att erbjuda människor tidiga insatser utan onödig byråkrati.

Lena Micko, ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting (SKL)