Sociala utfallskontrakt utvecklar välfärden

Det kan inte ha undgått någon att det svenska välfärdssystemet är satt under press. Vi som står bakom den här texten är bekymrade och ser detta från olika perspektiv, det kommunala och det idéburna. I Norrköping har vi till exempel sett hur trycket på den offentliga välfärden och dess kostnader ökat under de senaste åren. Situationen är inte unik för Norrköping. Sveriges Kommuner och Landsting har prognosticerat att skatteintäkterna måste öka med 47 miljarder kronor till 2020 för att välfärds­systemet ska hållas intakt.

Vi anser att dagens debatt om ”offentlig” kontra ”privat” är en återvändsgränd. Ja, välfärden behöver alla resurser den kan få. Framför allt måste vi dock förbättra resursanvändning, samhällsekonomiska resultat samt utfall för brukarna i välfärden. Välfärdens verklighet och hantverk i kommuner och regioner är större och viktigare än rikspolitikens polariserade debatt. Frågan är inte om privata, idéburna och offentliga intressen ska samarbeta – frågan är hur. Hur ska vi organisera oss för att tillsammans säkerställa välfärden och samtidigt säkra ansvarsfull och effektiv användning av skattepengar?

Vår idé är att privata och idéburna intressen bör bidra till och få betalt när de levererar bättre mänsk­liga utfall och samhällsekonomiska resultat. Detta kan bara den med synnerligen stora ideologiska skygglappar tycka illa om.

Trots insikten att det borde satsas mer på tidiga insatser så används bara en bråkdel av de offentliga resurserna till just det. Samhällets katastrofala hantering av psykisk ohälsa är ett exempel. Psykisk ohälsa driver problem som sjukskrivningar och utanförskap och medför stora samhällsekonomiska kostnader utöver det mänskliga lidandet. På sina håll i landet utgör så många som 90 procent av dem som söker sig till barn- och ungdomspsykiatrin av individer som borde ha fått stöd långt tidigare och av andra instanser än specialistvården.

I frånvaro av tidiga insatser är det knappast märkligt att den kliniska psykiatrin pressas till bristningsgränsen. Med evidensbaserade tidiga insatser för familjer, individer, i skolan och på arbetsplatser kan vi över tid frilägga betydande resurser till att lyfta resten av välfärden utan att tumma på kvalitet och utfall för brukare och anhöriga. Investeringar i tidiga insatser är därför ett hållbart och långsiktigt sätt att skapa större resurser för välfärden till skillnad från ökade skatter.

Offentlig innovation begränsas av att många kommuner och landsting saknar en innovationsbudget som kan bygga förvaltningsgrenar och mot­verka låsningar och stuprörstänkande. Enskilda kommuner och regioner saknar också den tvärfunktionella kapacitet och kompetens som krävs för ledning och uppföljning av evidensbaserade insatser i samverkan mellan offentligt, privat och idéburet. De bästa resultaten internationellt för familje­stöd, elevstöd och medarbetarstöd nås inte av enskilda offentliga insatser, de nås i samverkan tvärs igenom förvaltningens stuprör tillsammans med specialiserade idéburna och privata aktörer.

Norrköping var först ut i Sverige med så kallade sociala investeringsfonder. I samma kommun förnyar vi nu verktygslådan för välfärden med ett så kal­lat socialt utfallskontrakt (vår lokala anpassning av den anglosaxiska innovationen ”social impact bonds”). Detta är en kontraktsform för strukturerad riskfinansiering, styrning och uppföljning av nya ­insatsmodeller.

Den offentliga parten, i detta fall Norrköpings kommun, bestämmer målgrupp och generell problembild, i detta fall kring omplaceringar och misslyckad skolgång hos placerade barn i familjer, på hvb- eller SIS-hem. Finansiären, det idéburna investeringsbolaget Leksell Social Ventures (LSV), analyserar, finansierar och stödjer utveckling och ledning av insatsen i samverkan med Uppdrag Psykisk Hälsa vid Sveriges Kommuner och Landsting samt konsultföretaget Health Navigator.

LSV finansierar ett nytt team av kommunala medarbetare, kompletterade av ett privat skolstödsföretag, Iris Hadar, upphandlade av kommunen. Dessa ska tillsammans stödja barnen genom socialt, specialpedagogiskt och arbetsterapeutiskt stöd.

Betalning för resultat är melodin. LSV förfinansierar den nya verksamheten i kommunen under fyra år. Om oberoende utvärdering sedan finner att återplaceringarna minskar, skolprestationerna förbättras och kommunen sparar pengar – så får LSV avkastning på sin investering, upp till 8 procent på årsbasis under projekttiden. Uteblir resultaten för målgruppen utgår ingen återbetalning eller avkastning utöver en begränsad garanti i form av aktivitetsersättning från kommunen motsvarande 40 procent av insatsens kostnader. LSV tar alltså ansvar för en stor del, 60 procent, av den ekonomiska risken och stödjer insatsen med uppföljning och rådgivning.

Sociala utfallskontrakt är en metod för innovation i välfärden. Vi testar detta i liten skala i Norrköping men det är en lösning som är principiellt skalbar och möjlig att tillämpa på andra områden såsom integration, utbildning, hälsa och utanförskap. För det offentliga är värdet att förstärka förvaltningens förmåga att beställa lösningar på so­ciala problem och att få tillgång till nya insatsmodeller.

Fler kommuner och regioner borde beställa lösningar för sociala problem och betala för resultat. Låt oss göra det tillsammans.

Lars Stjernkvist, kommunstyrelsens ordförande  (S), Norrköping

Laurent Leksell, grundare och styrelseordförande Elekta AB & Leksell Social Ventures AB