Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Kommunpolitik

Sluta stigmatisera - hjälp i stället missbrukarna

Vi behöver en narkotikapolitik med udden riktad mot stigmatiseringen av brukare, utbyggd sprutbytesverksamhet och underhållsbehandling där det är lätt att komma in och svårt att kastas ut. En politik som vänder den utveckling vi har i Sverige på narkotikaområdet, svarar en grupp vänsterpartister.

Publicerad: 14 januari 2015, 09:19

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Narkotika

Replik. Svensk debatt om narkotika har en tendens att spåra ur. I en artikel undertecknad av ”European Cities Against Drugs” svenska nätverk (DS 8 januari) står det att ”legaliseringsförespråkare brukar hävda att svensk narkotikapolitik är misslyckad på grund ett högre redovisat tal för narkotikarelaterad dödlighet”.

Vi som undertecknat den här artikeln arbetar social- och hälsopolitiskt med frågor som berör svensk narkotikapolitik men vill inte bli kategoriserade som ”legaliseringsförespråkare”.

Undertecknarna av nämnda citerade artikel är inte bara medlemmar i organisationen ECAD utan också beslutsfattare och ansvariga för politiken i stora kommuner och regioner.

I stället för att utmåla ”legaliseringsivrare” som det stora hotet borde de rannsaka sin egen ideologibaserade narkotikapolitik, ta till sig verkligheten och utforma en kunskapsbaserad och effektiv sådan.

Vissa saker i artikeln är självklara, exempelvis att Folkhälsomyndigheten ska få ett ökat anslag för att intensifiera klassificeringen av nya droger.

För övrigt känns artikeln som ett eko av svunna decennier. Legaliseringsivrarna är inte det stora hotet i Sverige. Det är i stället samhällets bristande förmåga att förebygga, söka upp och ge adekvat vård och omsorg.

Socialpolitiken har använts som sparbössa länge, specifikt under högerregeringen. Det har inneburit att missbrukare har blivit nekade behandling och inte har fått den placering eller annan omsorg och vård som de haft rätt till. Artikeln av ECAD-gruppen är en luddig programförklaring för en politik som ligger fast - en politik som inte längre fungerar.

Det är allt färre som injicerar narkotika i Sverige i jämförelse med många andra EU-länder. Däremot har dödligheten fördubblats på femton år. Det borde för länge sedan ha triggat i gång politiker. Men detta är inte undertecknarna så intresserade av.

Ignoransen för att missbrukare dör och far illa är hög bland politiker i Sverige. Stigmatiseringen av gruppen som injicerar droger är i det närmaste total.

Det delade vård- och omsorgsansvaret mellan landsting och kommun fungerar inte optimalt. Här behövs mer av gemensamt ansvar och integrerade verksamheter. Många unga vuxna använder partydroger, nätdroger och överkonsumerar alkohol, men dem når vi inte genom socialtjänsten.

De når vi endast genom öppna mottagningar specialiserade på missbruk där man kan vara anonym. ”I själva verket är de juridiska insatserna relativt begränsade jämfört med vad vi satsar på prevention och behandling”, står det i ECAD-artikeln.

Ursäkta, har undertecknarna inte följt debatten om en socialtjänst i fritt fall? Där det har blivit allt svårare för unga och äldre missbrukare att få hjälp och stöd. Den bästa förebyggande åtgärden är en fungerande skola. Om mellan 20 och 30 % saknar betyg till gymnasiet kan vi iskallt räkna med ökad rekrytering från just den gruppen in i missbruk.

Inga kampanjer eller projekt täcker upp ett misslyckande i skolan. Skolan är a och o för hur man klarar sig i livet.

Vi behöver en politik med udden riktad mot stigmatiseringen av brukare, utbyggd sprutbytesverksamhet och underhållsbehandling där det är lätt att komma in och svårt att kastas ut.

En politik som vänder den utveckling vi har i Sverige på narkotikaområdet. En politik där samhället aktivt söker upp de som brukar narkotika och ger dem hjälp och stöd till en så bra hälsa och ett så bra liv som möjligt.

Många saknar förtroende för vården. Av de som besökte Stockholms enda sprututbytesverksamhet 2013 hade endast 59 % kontakt med socialtjänsten, 43 % hade kontakt med beroendevården. 27 % uppger att de inte har kontakt med varken socialtjänst eller beroendevård.

När det gäller jämlikt fördelad vård så omfattas inte missbruksvården. Sprutbyte finns i tre landsting, substitutionsbehandling ser olika ut beroende på var du bor. Det är det diskussionen borde handla om.

Karin Rågsjö, vårdpolitisk talesperson (V)

Håkan Jörnehed, landstingsråd (V), Stockholms Läns landsting

Eva Olofsson, regionråd (V) Västra Götalandsregionen

Sara Svensson, gruppledare, Skåneregionen (V)

Birgitta Sevefjord, ledamot (V) beredningen folkhälsa och psykiatri, Stockholms läns landsting

Björn Fries, ledamot i Socialnämnden, Karlskrona (V)

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Narkotika

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News