Skolans största problem är lärarbrist – inte arbetsbrist

Om Sverige ska överleva som kunskapsnation och ta nästa kliv för att utvecklas som välfärdsstat spelar skolan en nyckelroll. Enligt SCB är det 35000 lärare under 65 år som i dag har valt att arbeta med något annat. De kommer inte att lockas tillbaka med villkor som inte är anpassade för skolans verksamhet. Cirka 70 procent av dem anger att de lämnade läraryrket på grund av dålig arbetsmiljö som stress och hög arbetsbelastning. Stressen gör dessutom lärare sjukare än andra yrkesgrupper.

En annan avgörande faktor som tyvärr fortfarande avskräcker mer än lockar till yrket är löneläget. Trots lönesatsningarna för lärarna under senare tid har den låga livslönen en avskräckande effekt på dem som står inför valet att välja utbildning. Samtliga lärarutbildningar har visat sig ha negativ avkastning.

Om inte krafttag vidtas, kommer än fler barn och elever att stå utan behöriga lärare i skolor och förskolor. Vi har förhandlat med ambitionen om ett kollektivavtal som tar itu med de hinder som finns för att det ska bli fler lärare i skolan. Men vi har en motpart som prioriterar frågan om turordning vid uppsägning och som hävdar att allt som är förpliktigande är ingrepp i kommunernas frihet. Men skolans problem är inte arbetsbrist, det är lärarbrist.

För att locka tillbaka alla de som valt att lämna läraryrket, för att behålla de lärare som idag är verksamma i skolan och uträttar stordåd och inte minst, för att locka framtida studenter att välja läraryrket krävs en mängd olika insatser.

För att lärare ska kunna fullgöra sitt uppdrag och möta samhällets behov så måste ett nytt avtal ge landets lärare bättre förutsättningar. Våra krav kan sammanfattas i sju punkter:

￭ Minskad arbetsbelastning. På varje förskola och skola behöver man gå igenom lärares arbetsinnehåll och arbetsbelastning för att skapa balans mellan olika arbetsuppgifter inom arbetstiden. Fokus ska vara att säkra tillräcklig tid för långsiktig planering, för- och efterarbete, uppföljning och utveckling, enskilt och i kollegiet.
￭ Konkret arbetsmiljöarbete. Insatser behöver göras på varje enskild förskola och skola, med analys och åtgärder, som sedan följs upp på huvudmannanivå. 
￭ Löneökningar i ett livslöneperspektiv. De senaste årens löneuppvärdering måste fortsätta och förstärkas så att lärarnas löner ökar mer relativt andra grupper. Alla huvudmän måste aktivt bidra till uppvärderingen.
￭ Bort med omotiverade löneskillnader. De nödvändiga statliga satsningarna på lärarlöner har också medfört omotiverade löneskillnader. Konkreta åtgärder måste nu till för att hantera de negativa konsekvenserna av de statliga lönesatsningarna.  
￭ Bra löneutveckling utan att byta jobb. För många erfarna lärare är idag byte av arbete eller arbetsplats fortfarande den enda möjligheten att åstadkomma en reell löneutveckling. Det drabbar eleverna. Erfarna och yrkesskickliga lärare måste därför garanteras en löneutveckling som speglar deras arbete, ansvar och betydelse för elevernas resultat.
￭ Kvalitet före kvantitet. Behöriga och legitimerade lärares kompetens måste användas och värderas på rätt sätt. Uttaget av undervisning per lärare får inte öka så att det drabbar undervisningskvaliteten eller leder till ökad ohälsa. 
￭ Bättre kompetens- och karriärutveckling. Ett nationellt fastställt professionsprogram för alla lärare och skolledare måste införas. Programmet ska hantera introduktion och mentorsprogram som stärker såväl utbildningen för lärarstudenter som starten på lärares yrkesliv, samt säkrar kontinuerlig kompetensutveckling och karriärvägar under hela yrkeslivet.

Får vi lärare, studie- och yrkesvägledare och skolledare tiden, arbetsförutsättningarna och en konkurrenskraftig lön för att göra det jobb vi med stolthet valt, så leder det till ett attraktivt yrke. Sverige har inte råd att bortse från läraryrkets avgörande betydelse för samhällets utveckling.

För landets skull, sätter vi nu vårt hopp till att kloka och insiktsfulla medlare kan bidra till att vi tar rejäla kliv, inte små steg, framåt för att lösa skolans frågor.

Johanna Jaara Åstrand, förbundsordförande, Lärarförbundet

Åsa Fahlén, förbundsordförande, Lärarnas Riksförbund