Samhället får inte svika barn som behöver hjälp

Inget barn ska behöva känna att livets möjligheter är uttömda redan innan det börjar på allvar. Vart du är på väg ska alltid vara viktigare än var du kommer ifrån. Men idag ser vi tydligt att barn vars föräldrar har problem – ofta psykisk ohälsa, utanförskap eller missbruk – löper mångfalt högre risk att själva få problem. Samtidigt är problembilden mångfacetterad och barns utsatthet en bredare fråga än familjesituation och sociala arv.

Där problemen finns är de allvarliga. Nästan var femte elev lämnar idag grundskolan utan gymnasiebehörighet samtidigt som vi ser hur den psykiska ohälsan bland barn i åldern 10-17 år har fördubblats under de senaste tio åren. Vi ser också hur allt fler mycket unga barn rekryteras in i kriminella gäng.

Samhället måste fånga upp och hjälpa barn som har det svårt. Därför presenterar vi ett samlat program med insatser för socialt utsatta barn på fyra olika områden: förskola och skola, psykisk ohälsa, familjehem och socialtjänst samt unga som begår brott.

Insatser för barn som riskerar att halka efter har visat sig ge större effekt ju tidigare de genomförs. Förskolans uppgift att förbereda inför skolstarten är därmed extra viktig för barn som kommer från studieovana hem eller tuffare hemförhållanden. Därför vill vi utöka rätten till förskola till 30 timmar för barn vars föräldrar är arbetslösa eller får försörjningsstöd. Barn som startat utan nästan någonting måste få samma chanser som alla andra.

Kunskap kräver egna ansträngningar men varje elev ska också erbjudas stöd för att klara sig. Det gäller inte minst barn som har det tuffare än andra hemma. Till att börja med vill vi med start i lågstadiet införa en timmes mer undervisningstid om dagen i matematik och svenska. Och för den som riskerar att inte klara kunskapskraven ska det vara en skyldighet för kommunerna att erbjuda läxhjälp och lovskola. Sammantaget satsar vi fem miljarder kronor om året på dessa insatser i skolan och förskolan.

Vårdköerna växer och utsatta barn drabbas. Sedan 2014 har antalet barn som tvingas vänta i över en månad på insats från barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) mer än tredubblats. För att vända den här utvecklingen vill vi återinföra vårdgarantin för barn och unga med psykisk ohälsa och vi avsätter 500 miljoner kronor om året för att förbättra tillgängligheten. För många väntar alldeles för länge idag.

För att verkligen kunna hjälpa barn och unga som har det svårt hemma eller har halkat snett behöver vi stärka socialtjänsten. Det handlar om bättre villkor för socialsekreterare och medarbetare, men också att se till att en ny, framtidsinriktad socialtjänstlag kommer till stånd som faktiskt kan utgöra den ramlag som det var avsett. Till det behöver vi professionalisera familjehemmen genom fortbildning och handledning. Placerade barn behöver få en bättre och tryggare start än vad som alltid är fallet idag.

Idag räcker inte socialtjänstens insatser till för de ungdomar under 18 år som till exempel begår grova brott i gängmiljöer. Det behövs en ny enhet inom Kriminalvården för att ta över det ansvaret. Det skulle ge socialtjänsten bättre förutsättningar att arbeta förebyggande och göra insatser för unga i riskzonen.

Ett utanförskap som går i arv skapar ett orättfärdigt samhälle. När barn inte får den hjälp de behöver är det ett svek från det offentliga. Nu behöver vi bryta och stoppa den utvecklingen.

Ulf Kristersson, partiordförande (M)