”Så får stockholmarna större valfrihet”

Numera är det du som bestämmer vilken skola ditt barn ska gå i, vilken vårdcentral du ska besöka och vem som ska komma hem till dig om du behöver hemtjänst. Dessa friheter tas i dag för givna – men tyvärr hotas de av de förslag som Välfärdsutredningen lagt fram till regeringen.

Förslagen är ett dråpslag mot många av de företag som verkar inom välfärden i Sverige. Många företag skulle få så små marginaler att de i praktiken skulle få lägga ned. Det drabbar framför allt alla föräldrar, patienter och äldre som har valt utförare som de gillar.

Detta skulle särskilt drabba människor i Stockholmsregionen, där valfriheten är stor. De socialdemokratiska styrena i regionen, som i Stockholms stad, verkar inte ha någon som helst beredskap för vad som sker om Välfärdsutredningens förslag skulle bli verklighet.

Med kort varsel skulle Stockholm och andra kommuner behöva anställa lärare, skolledare och personal inom vård och omsorg. All framtida utbyggnad av välfärden, till exempel byggande av nya skolor och äldreboenden, skulle behöva bekostas med kommunala medel, som då inte kan gå till att bygga bostäder eller kollektivtrafik. Vad innebär ett sådant radikalt systemskifte för stockholmarnas framtid?

När Socialdemokraterna vill avveckla valfriheten i Stockholmsområdet vill Liberalerna utveckla den. Följande utgör några av Liberalernas förslag:

1. Valfrihet över kommungränserna. I dag har en person som bor i Stockholm betydligt fler aktörer att välja mellan än en invånare i Salem, eftersom Stockholm är en mycket större kommun. För medborgaren ter sig den skillnaden onaturlig. Inom gymnasiet har man lyckats skapa en gemensam region som låter elever välja skola fritt i Stockholmsområdet. Vi vill utvidga den valfriheten till fler områden, som äldreboende, hemtjänst, LSS-boende och vuxenutbildning, samt utreda en länsövergripande kultur- och fritidspeng.

2. Bättre information. För att inte bara en del, utan alla, ska kunna utnyttja sin valfrihet behövs ett bättre beslutsunderlag och mer information. Vissa kommuner, som Stockholm, har söktjänster där man kan jämföra utförare, men det är långt kvar innan dessa blir lika användarvänliga som på den privata marknaden, och ger en lättöverskådlig helhetsbild över kvaliteten, byggd på relevanta parametrar. Det är orimligt att man sannolikt har ett bättre beslutsunderlag när man väljer semesterhotell på TripAdvisor än när man hjälper en älskad närstående att välja äldreboende, ett stort och kanske livsavgörande beslut.

3. Stärk brukarens makt över innehållet. Äldre måste få mer makt att påverka innehållet i hemtjänsten och på äldreboendet och välja vad som ska utföras en given dag. Det kräver ett bra ledarskap som ger de anställda mandat att vara flexibla. Patienten bör kunna få välja att konsultera vården med en e-tjänst, telefon, video eller vanligt fysiskt besök. Och om en äldre person behöver tillsyn av hemtjänsten på natten, ska hen kunna välja att få det digitalt istället för genom hembesök. Det kräver nytänkande, men också att ersättningssystemen inte missgynnar utförare som väljer digitala lösningar.

4. En mångfald av aktörer. Avsikten med valfrihetssystem är att göra det möjligt för utförare med olika filosofi och verksamhetsidé att verka. Det kräver att såväl vinstdrivande som idéburna utförare kan verka, och det kräver att kommuner inte bara vänder sig till stora företag. Kommunerna måste göra det lättare för små företag att konkurrera i upphandlingar, och i ökad utsträckning använda LOV istället för LOU.

I ett samhälle utan valfrihet är makten ojämlikt fördelad – med köer och kvoter som ofta går att runda för den med rätt kunskap och rätt kontakter. Vi vill ha valfrihet för fler. Därför behövs mer och bättre information. I stället för att minska valfriheten vill vi ge varje människa större möjlighet att forma sitt eget liv.

Lotta Edholm, oppositionsborgarråd (L) Stockholms stad

Anna-Lena Johansson, kommunalråd (L) Sollentuna, ordförande Liberalerna Stockholms län