Så djup är krisen i socialtjänsten

Sedan den 1 september har 24 000 ensamkommande minderåriga sökt asyl i Sverige. Varje dag tar kommunerna emot nya barn och ungdomar som ska ha någonstans att bo, plats i skola och gode män.

– Socialtjänsten är ju van att tänja sig, men det finns gränser. Och just nu är det mycket, mycket ansträngt, säger Dinah Åbinger, socialdirektör i Helsingborg.

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har under hösten fått in anmälningar från 27 kommuner, som varnar för allvarliga missförhållanden, eftersom mottagandet av de ensamkommande barnen inte är rättssäkert.

Och i en enkät som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) nyligen har gjort uppger länsstyrelserna att socialtjänstens verksamhet i drygt hälften av kommunerna är ”allvarligt påverkad” eller ”kritiskt påverkad”. I de flesta län är det brist på kvalificerad personal. Kommunerna tvingas göra omprioriteringar och vissa ärenden trängs ut.

Dinah Åbinger skickade den 10 november en anmälan till IVO, där hon konstaterar att socialförvaltningen i Helsingborg inte är rustad för att varje vecka ta emot 25–30 nya barn och ungdomar. Verksamheten är ”kritiskt påverkad” och både mottagandet av de ensamkommande och den övriga verksamheten ”befinner sig i ett ytterst pressat läge”.

– Vi har ju redan tidigare haft problem att rekrytera socialsekreterare som ska arbeta med utredningar och uppföljningar. Nu har vi 15 vakanta tjänster. Vi lånar socionomer från andra verksamheter och hyr in från bemanningsföretag. Utan dem hade vi inte klarat oss, säger Dinah Åbinger.

Flera av de asylsökande som uppger att de är under 18 år bedöms av socialförvaltningens personal vara betydligt äldre. Men så länge de inte åldersbedömts bor de på hem för vård och boende (hvb) tillsammans med barn i yngre tonåren.

– Det är problematiskt. Vi talar ju inte om gränsfall, utan om dem som vi tydligt ser är uppåt 30 år. Så det är viktigt att tidigt få till åldersbedömningar, säger Dinah Åbinger.

Kommunerna öppnar hvb-hem på löpande band, men behovet av platser ökar oavbrutet. Det har därför blivit svårt att hitta platser för barn och unga som inte är asylsökande, men av olika skäl inte kan bo i sina familjer. Särskilt som många privata aktörer nu helt och hållet inriktar sina hvb-hem på asylsökande.

– Det går knappt att få tag i platser på hvb-hem för andra ungdomar. Det är också svårt att hinna utreda familjehem, säger Åsa Furén-Thulin, chef för sektionen vård och socialtjänst på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).

Socialchefer vittnar nu om att nya familjehem ibland bara kontrolleras i polisens och kronofogdens register. Socialstyrelsens krav på referenser och ingående intervjuer av de tilltänkta föräldrarna finns det inte tid att leva upp till.

Därför vill SKL att kraven på familjehemsutredningarna sänks. Det ska ”i den extraordinära situation som nu råder” räcka att låta familjehemmet besvara 59 frågor i ett formulär som Socialstyrelsen tagit fram samt göra registerkontroller och hembesök.

– Vi behöver slå fast en lägsta nivå på utredningarna. I dag utreds många familjehem knappt alls, säger Åsa Furén-Thulin.

Är det risk att barn nu placeras i hem som inte alls är lämpliga?

– Absolut. Det har redan hänt. Det finns en oro hos många socialchefer.

Huddinge anmälde i mitten av november sin egen socialtjänst till IVO. Då hade det på sex veckor kommit 85 ensamkommande minderåriga asylsökande till kommunen.

Hittills i år har Huddinge tagit emot 220 ensamkommande minderåriga. Mer än fem gånger så många som kommunen i avtal förbundit sig att ta emot.

– Vårt uppdrag är ju att inom 24 timmar hitta ett lämpligt boende. Då ska vi ta hänsyn till individuella behov, men det hinner vi inte, säger Yvonne Kokkola, verksamhetschef för individ- och familjeomsorg.

Flera av barnen har placerats i andra kommuner, i vissa fall så långt bort som i Sundsvall och Härnösand. Men Huddinge kommun har fortfarande ansvar för ungdomarna. I förra veckan gjorde socialförvaltningen en kraftansträngning för att komma ifatt med uppföljningarna. Mellan 60 och 70 barn fick besök av personal från socialtjänsten och andra verksamheter i kommunen.

– Vi gör hembesök hela tiden, men eftersom takten i inflödet är så stor hinner vi ändå inte med. Så nu betar vi av en mängd besök. Det är en logistik utan dess like. Vi har till exempel svårt att få tag i tolkar, säger Yvonne Kokkola.

Till Ovanåker, som har 11 500 invånare, har det kommit 52 ensamkommande barn. De placeras på nystartade hvb-hem, som kommunen än så länge lyckas rekrytera personal till. Men socialnämndens ordförande Jan-Åke Lindgren (S) är bekymrad över att de ofta lämnar andra jobb i kommunen, inom äldreomsorgen eller förskolan.

– Vi får bra folk till hvb-hemmen, men vi förlorar dem i andra verksamheter.