Religiöst hat mot kvinnor måste tåla granskning

I en debattartikel i Aftonbladet den 29 maj skriver feministen Zeliha Dagli att fundamentalismens skugga vilar allt tyngre över Husby. Vi delar Zelihas analys och oro, som även Gulan Avci skriver om under rubriken Feminister - ta upp kampen mot radkaliseringen i Dagens Samhälle den 2 juni.

Moderna krafter bland invandrare har i åratal varnat för hotet från politisk islam utan att få något större gehör bland makthavare. Det som överraskar oss är således inte Zelihas viktiga vittnesmål utan samhällsrepresentanters sätt att tala med kluven tunga om politisk islam.

Svenska staten och kommuner tar å ena sidan avstånd från “våldsbejakande islamism”. Den militanta grenen av politisk islam ses med rätta som ett allvarligt hot.

Företrädare för samhället förhandlar å andra sidan med och ger bidrag till verksamheter som drivs av islamister. Även här behöver samhällsrepresentanter se politisk islam som ett hot mot enskilda individers säkerhet, liv men också fri- och rättigheter.

Islamister i statsmakt och opposition har alltid tagit på sig uppgiften att vaka över kvinnors moraliska renhet. Detta blir extra angeläget i västvärlden som enligt islamisterna hamnat i moraliskt förfall.

Det är ett allvarligt misstag att bara se ”våldsbejakande islamism”, eller snarare våldsutövande islamism, som ett hot och en destruktiv kraft. Militanta och icke-militanta islamister är två sidor av det mynt som heter politisk islam. Olika typer av terror har varit ett emblem för båda dessa falanger av politisk islam.

De icke-militanta, som ofta beskrivs som ”måttfulla”, ”liberala”, ”reformsinnade” och ”feministiska”, rättfärdigar i ord och handling en annan typ av terror det vill säga, terrorisering av barn och kvinnor i den privata sfären.

LÄS OCKSÅ: Kyskhetsnorm och sexism får inte styra i badhusen

De ”måttfulla” islamisterna som finns inom det civila samhället driver olika verksamheter inom ramen för moskéer, islamiska råd, förbund och föreningar. Dessa verksamheter delfinansieras med offentliga medel - trots att det gång på gång avslöjas att vissa av deras representanter propagerat för olika typer av våld och förtryck.

Ett färskt exempel är att föreningen Sveriges förenade muslimer, som erhållit bidrag från Göteborgs kommun och Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, har enligt Svenska dagbladet anordnat konferenser med föreläsare som hyllar jihad, martyrskap och sympatiserar med Islamiska staten.

Statens och kommuners kluvna tunga kan också förstås mot bakgrund av deras rädsla för att bli kallade för ”islamofober”.

Men staten behöver behandla politisk islam och andra former av organiserad religion som industrier. Religion är en industri i den meningen att den tjänar vissa krafters intressen; en del skor sig på den medan miljontals människors liv ruineras till följd av utsatthet för religiöst förtryck och våld. Religionsindustrin behöver behandlas som exempelvis tobaksindustrin. Den behöver bli föremål för statlig tillsyn för att tvinga den att följa gällande lagar.

Alla företag måste redovisa sina tillgångar och blir föremål för sanktioner när de bryter mot gällande lagar. Företag och deras ledning får kritik när de till exempel ger uttryck för en kvinno- eller homofientlig syn.

Det är orimligt att religiösa krafters aggressiva retorik och hat mot barn, kvinnor, personer med en HBTQ-läggning och oliktänkande ska vara immun mot krav, granskning och kritik.

Svenska statens och kommuners kluvna tunga i talet om politisk islam ger islamister utrymme att även här i Sverige försöka frånta de nyss nämnda grupperna deras mänsklighet och värdighet.

Det är hög tid att svenska staten och kommuner inser att det är fel att försöka nationalisera och domesticera politisk islam. Politisk islam är en oerhört destruktiv, våldsam och reaktionär kraft måste tyglas.

Det är först då dess tunga skugga över enskildas lagstadgade fri- och rättigheter skingras.

Devin Rexvid, doktorand i socialt arbete vid Umeå universitet

Sara Mohammad, Ordförande för Riksorganisationen GAPF - Glöm Aldrig Pela och Fadime