Rekordintäkter till välfärden

VÄLFÄRDEN. Valår. Och den här gången verkar striden stå kring välfärden. Påståenden kommer vinande från alla håll. Ena stunden är välfärden på väg att nedmonteras och raseras. I nästa ögonblick är den försedd med bättre förutsättningar och mer pengar än någonsin förut.

Akrobatiken i åsiktsskiftningarna blir inte mindre när ytterligheterna i välfärdens hälso­tillstånd sägs ha samma grundorsak: den förda regeringspolitiken.

I centrum för debatten står regeringens skattesänkningar, de har summerats till 130 miljarder sedan 2006. Det totala skatteuttaget för stat och kommunsektor tillsammans ligger på 1 600 miljarder 2013. Kring skatterna, resurserna och prioriteringarna uppstår en mängd rimliga frågor. Många går att besvara. Och det gör Dagens Samhälles mångårige ekonomireporter Måns Wikstrand, som har djupdykt i siffrorna.

____________________

Har jobbskatteavdraget gett mindre skatteintäkter till vården, skolan och omsorgen?

Svar: Nej.

Jobbskatteavdraget påverkar inte alls det kommunala skatteuttaget. Benämningen jobbskatteavdrag är dessutom missvisande.

Avdrag minskar den summa man betalar skatt på, och det skulle teoretiskt minska kommunernas skatteintäkter. Men jobbskatteavdraget är en skattereduktion, inte ett avdrag. Pengen dras direkt från den statliga skatten.

Andra stora sänkningar – som arbetsgivaravgiften, rut och rot – påverkar inte heller kommunernas skattebaser.

____________________

Har skatteintäkterna vuxit trots skattesänkningarna?

Svar: De kommunala: Ja, mycket. De statliga: Ja, men marginellt.

Återigen ska man skilja på kommunernas/landstingens och statens skatteintäkter. De kommunala skatteintäkterna har gått som tåget (se stapeldiagrammet ovan artikeln). Lite överraskande bra med tanke på lågkonjunkturen efter finanskrisen.

Det beror inte på ökad skattesats, den har i princip legat stilla sedan 2006. Däremot har sysselsättningen i samhället vuxit, antal arbetade timmar, liksom lönerna. Det har gett ökade skatteintäkter med nära en tredjedel sedan 2006, 32 procent, 454 miljarder har blivit 600. Intäkterna har skenat ifrån inflationen som stannat på 13 procent.

För staten ser det annorlunda ut. Skatteuttaget har sänkts så pass mycket att flera länder passerat oss i fråga om skattetryck.

– De svenska välfärdsutgifterna närmar sig snittet bland OECD-länderna, Sverige är inte längre lika enastående, vi ligger i klungan nu. Men det beror mest på att snittet ökar me­dan Sverige står still, säger Andreas Bergh, välfärdsforskare vid Institutet för Näringslivsforskning.

De statliga skatteintäkterna stod realt still 2006 till 2012. Sedan har det skett en ökning som 2013 beräknas nå 70 miljarder kronor. Det är en verklig ökning, men den är inte stor. Och den som gör övningen att räkna skatteintäkterna per invånare finner att de realt möjligen inte ökat alls. Det är små marginaler.

____________________

Har den kommunala välfärdens resurser blivit mindre?

Svar: Nej, de har blivit större.

Totalt sett är resurserna rekordstora. Den kommunala välfärdens kostnader har ökat med 28 procent sedan 1990 (se grafik till vänster om artikeln eller nedanför (mobilen)), rensat för prisökningar. Det innebär att resurserna vuxit mer än dubbelt så snabbt som demografins tryck. Utvecklingen från 2006 och framåt är inget undantag.

– Men ökade resurser realt betyder till största delen löneökningar. Inte nödvändigtvis fler läkare, sjuksköterskor och lärare, påpekar Andreas Bergh.

Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) statistik bekräftar: antal anställda i skattefinansierad kommunal verksamhet har bara ökat med 4 procent sedan 1993. Fler jobbar dock heltid, antalet arbetade timmar har vuxit med 13 procent.

Timmarna hänger med det demografiska trycket – men kostnaderna har ökat långt mycket mer. Det har två orsaker. Dels att löneökningarna är stora. Dels att allt större resurser läggs på tekniska lösningar och köpta tjänster.

Antalet anställda per barn i förskola, grundskola och gymnasium har inte förändrats på något avgörande sätt de senaste åren. De stora neddragningarna skedde på 90-talet.

Äldreomsorgen ser däremot helt annorlunda ut. Där har kostnaderna ökat klart långsammare än det demografiska behovet. Kostnadsökningen sedan 2000 är 7 procent, me­dan andelen äldre motiverar en ökning med 16 procent.

Förklaringen är stora förändringar i erbjudandet av äldreomsorg: avsevärt mindre andel av de äldre får del av den.

Klart mer pengar satsas däremot på dem med störst behov, de i särskilt boende. SKL menar i sin färska rapport om välfärdstjänsternas utveckling att resurserna trots detta kan ha ökat i förhållande till de äldres hjälpbehov. Men faktastödet är osäkert.

– De äldre har blivit friskare, och får mer hjälp av sjukvården för att kunna klara sig själva längre tid. Men det sker också en hårdare prioritering, säger Annika Wallenskog, tillförordnad avdelningschef på SKL.

____________________

Räcker de rekordstora skatteintäkterna för välfärdens behov?

Svar: Nej, de räcker inte.

Skatteunderlaget klarar ganska väl att täcka upp för de behov som följer av demografin, hur många fler barn och äldre vi blir. Men kostnaderna för de kommunala välfärdstjänsterna ökar mycket snabbare än så. Takten har länge varit 1 procent varje år utöver demografins ökande påverkan.

All forskning visar att ju större välståndet blir, ju rikare befolkningen blir, desto mer välfärd vill den ha: bättre utbildning, mer utbildning, bättre vård, mer vård. Men det har kostat – mer än skatteunderlaget, arbetsinkomsterna, har kunnat bära.

Så hur har kommuner och landsting haft råd?

Det finns fyra skäl, enligt Annika Wallenskog:

”Priseffekten”: Löner stiger snabbare än priserna i övrigt. Kommunerna tar ut skatt på löner. Den egna kostnaden för löner är dock ”bara” 70 procent av de totala kostnaderna.

Det ger att kommunernas köpkraft hela tiden stiger en liten aning utan att skatten behöver höjas eller sysselsättningen öka. Över tid har den här effekten gett utrymme för 0,7 procents kostnadsökning per år.

Skattesatserna har höjts: Kommuner och landsting har höjt skatterna. Främst före 2006. Snittet ligger nu på 31:86. År 2000 var snittet 30:38.

Staten har höjt statsbidragen: Enligt SKL har statsbidragen över tid vuxit med 2 procent per år. Statsbidragen är ungefär en femtedel av finansieringen av kommuner och landstings verksamhet.

– Skulle inte staten fatta beslut om att höja statsbidragen räcker inte våra skatteintäkter, då skulle kommuner och landstings ekonomi bara bli sämre och sämre. Men statsbidragen är inte enbart rena förstärkningar, stora delar följer av utökat uppdrag eller nya krav som att höja kvalitet och korta vårdköer, säger Annika Wallenskog.

Prioriteringar: Kostnaden för övriga kommunala ansvarsområden har inte tillåtits öka så mycket som kärnområdena.

– Successivt har man flyttat över resurser från övriga områden till vård, skola och omsorg, säger Annika Wallenskog.

____________________

Räcker dagens intäkter till morgondagens behov?

Svar: Nej.

Än så länge spelar många 40-talister golf. Men de närmsta tio åren kommer många fler av dem att behöva äldreomsorg. Samtidigt kommer barnkullarnas sammansättning att innebära ökat tryck på skolan, medan andelen i arbetsför ålder krymper. I dag försörjer 100 personer i arbetsför ålder 70 som är för unga eller för gamla för att arbeta. Om tio år ska varje 100 arbetande försörja 80.

Frågan är om den ekvationen går ihop.

– Demografin går att klara av. Men de stora kraven därutöver går inte att finansiera utan klart högre skatt eller ökade statsbidrag, säger Annika Wallenskog.

En lösning vore förstås att dra ner på kraven och bara bibehålla välfärden på dagens nivå. Då räcker resurserna.

– Men det kommer nog inte folk att acceptera. Människor ställer högre och högre krav på välfärden i takt med att man får det bättre. Det har tillförts resurser successivt och det förväntar sig nog människor att vi ska fortsätta att göra.

Dagens välfärdsdebatt är ett tecken på detta. Försvinnande få röster om exempelvis skolans fall i Pisa-jämförelserna hävdar att orsaken är för stora resurser.

LÄS MER. Detta är ett smakprov ur tidningen Dagens Samhälle. Granskningen i sin helhet publiceras i Dagens Samhälle nr 6/2014, och där diskuterar bland annat Svenskt Näringslivs välfärdsekonom Mikael Witterblad och tankesmedjan Arena Idés chefekonom Sandro Scocco analysen av vad som skett med välfärden och dess resurser. Prova en gratis prenumeration här eller ladda ned hela tidningen här.