Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Kommunpolitik

Regeringen riskerar missa målet med spelpolitiken

Den svenska spelmarknaden har stora och uppenbara utmaningar. Spelbolag som står utanför de svenska regelsystemen blir allt fler och deras marknadsföring mer omfattande – trots att de inte har svenskt tillstånd att bedriva verksamhet i Sverige. Fungerande sanktioner saknas för att stoppa olaglig reklam för spel.

Publicerad: 9 januari 2015, 15:01

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Debattörerna uppmanar civilminister Ardalan Shekarabi och ansvariga politiker att vara noga med lagstiftningen för spelmarknaden.

Foto: Anders Wiklund, TT


Sammantaget kan vi konstatera att nuvarande lagstiftning för spelmarknaden har stora brister. Det nuvarande systemet missgynnar de som har störst ambitioner i frågan om spelansvar och ansvarsfull marknadsföring i och med att det i praktiken inte finns några sanktioner mot de aktörer som inte tar ansvar i samma utsträckning.

EU-kommissionen har stämt Sverige för hur vadhållningstjänster på idrott samt nätpoker hanteras. Sverige är pressat att agera. Civilminister Ardalan Shekarabis svar har varit att regeringen avser att påskynda arbetet med att införa ett licenssystem. Och enligt uppgift (Expressen 28/11 2014) finns en uppgörelse mellan Socialdemokraterna och Moderaterna om inriktningen av detta utredningsarbete.

Vi anser att en översyn av lagstiftningen är nödvändig och välkommen. I grunden behövs en lagstiftning som talar om hur marknaden ska fungera och har effekt när aktörerna inte tar ett tillräckligt ansvar. Som ett komplement till detta behövs en bransch med en hög grad av självreglering. Vi är övertygade om att det är det mest ändamålsenliga sättet att hantera frågor om spelansvar och marknadsföring.

Men det finns ett antal viktiga frågor som behöver diskuteras oavsett hur Sverige väljer att utforma sin lagstiftning men som tyvärr har hamnat i skymundan. Det är frågor som bör utgöra grunden för ett ställningstagande om svenskt system – oavsett hur lagstiftningen utformas i detalj.

Vi har därför tre budskap till civilminister Ardalan Shekarabi och ansvariga politiker i riksdagen.

1. Formulera en svensk spelpolitik som utgår från spelansvar och konsumentskydd.

För att göra svensk spelpolitik tydlig behöver ett antal grundläggande frågor besvaras. Vid sidan av den glädje och spänning som spel kan erbjuda konsumenten - hur ser den svenska regeringen på hur olika spelformer får utformas och marknadsföras? Vilka mål ska Sverige ha för konsumentskydd och spelansvar i en tid då teknik utvecklas snabbt utan hänsyn till nationella gränser? Kort och gott – vad vill Sverige med sin spelpolitik?

Utan mål kan vi inte välja väg. Vi tycker därför att regeringen ska ta tillfället i akt och använda våren till att föra en dialog med spelbranschens aktörer, det civila samhället och ansvariga politiker om en önskvärd utveckling. Det skapar bättre förutsättningar för mer förankrade beslutsunderlag.

Dialogen med EU bör heller inte enbart utgå från den juridiska tolkningen av EU:s lagstiftning. Målet måste vara att driva på utvecklingen för en spelbransch där konsumentskydd sätts i fokus – oavsett hur olika länder väljer att utforma sina system. EU-rätten ger nämligen medlemsländerna stor frihet att utforma egna system för spelpolitiken, bara man kan visa att dessa system fungerar ändamålsenligt.

2. Klargör ansvaret för och utveckla stödet till spelberoende!

Spelande är för många något roligt och positivt. Men för de som får problem och för deras anhöriga finns knappt någon hjälp att få. Andelen personer som någon gång i livet har haft allvarliga problem i samband med spel om pengar har enligt Folkhälsomyndigheten fördubblats sedan slutet på 90-talet. Och enligt ny statistik från Stödlinjen, dit spelberoende och anhöriga kan vända sig, har efterfrågan på stöd och hjälp ökat markant bara det senaste året.

Sverige behöver en tydligare struktur för hur dessa frågor hanteras – från forskning och preventiva åtgärder till vård och uppföljning. I dag är strukturen mycket vag och det går alltid att peka på någon annan som huvudansvarig. Detta förtjänar ett mer kraftfullt agerande från riksdag och regering. Ett första steg är att tillerkänna spelberoende som ett problem likställt med exempelvis alkoholmissbruk. Sedan behöver Sverige komma vidare i frågan om den oklara gränsdragningen mellan kommuner och landsting vad gäller ansvar för vård och andra insatser för att behandla spelberoende.

3. Utveckla metoder för att hindra främjande och marknadsföring av otillåtna spel.

Oavsett utformningen av en framtida lagstiftning för spelmarknaden behövs fungerande sätt att stoppa icke tillåtna aktörer, spelformer och marknadsföring av dessa. Som marknaden ser ut nu kan vi inte invänta en utrednings- och lagstiftningsprocess som kan ta flera år. Frågan om hur detta ska göras bör ges högsta prioritet – kanske redan inom ramen för den sittande enmansutredningen om främjandeförbud. Vi ser gärna att utredningen mynnar ut i skarpa förslag om tydligare förbud och sanktioner mot icke tillåtna spel och marknadsföring som kan fungera på både kort och lång sikt.

Nu har Sverige en chans att diskutera framtidens spelmarknad. Det blir inte en enkel resa. Men nödvändig. Det arbetet bör ta sin utgångspunkt i en politisk avsiktsförklaring. Vi behöver en spelpolitik som utgår från ansvarstagande och tydliga spelregler.

Kim Grahn, ordförande Spelberoendes riksförbund

Petra Forsström, kanslichef Spelbranschens Etiska Råd (SPER)

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News