Reepalus utredning svårbegriplig i media

När Ilmar Reepalu presenterade sin utredning ”Ordning och reda i välfärden” i november förklarade Sveriges Television att det var fråga om ”årets hetaste politiska fråga”. Och det är nog sant. Tidningarna har varit fyllda av debatter, analyser och reportage. Men hur väl har egentligen själva sakfrågan beskrivits av medierna?

Timbro Medieinstitut har granskat hur Dagens Nyheter, Aftonbladet och Sveriges Television bevakat Välfärdsutredningen sedan den tillsattes. Granskningen publiceras i en rapport som släpps idag. Resultatet visar att det fanns en hel del goda exempel, men också många problem.

För det första har rapporteringen i väldigt hög grad fokuserat på det rent politiska spelet mellan partier och block – betydligt mindre kraft har lagts på att reda ut sakfrågan och vilka konsekvenser ett vinsttak skulle få. Det är politiker som hörs mest i debatten. I exempelvis Sveriges Television är det tio gånger vanligare att en politiker uttalar sig än att en oberoende expert eller företrädare för branschen gör det. Dessutom är politikern i fler än åtta fall av tio från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Moderaterna.

För det andra har läsarna och tittare i några fall direkt vilseletts. Frågan om vinstbegränsning är tidvis komplicerad och Reepalus förslag är rätt krångligt. Men de granskade medierna har inte bidragit med så mycket klarhet. Exempelvis har ekonomiska nyckeltal inte definierats och framförts utan förklarande sammanhang. När utredarna pratar om de 15 miljarder av ”övervinster” som ackumulerats under nästan ett decennium har denna tidsperiod fem av sex gånger inte återgivits korrekt i de granskade medierna.

Tillsammans har dessa två faktorer inneburit att det mesta som rapporterats har varit i form av politiska argument från de två läger som strider i frågan. Politikernas utsagor har ofta förts vidare utan kommentar. Medierna har i påfallande liten grad tagit rollen som självständig utforskare av verkligheten.

Det tror jag är problematiskt. Självfallet är det ett viktigt uppdrag för medierna att skildra politiskt maktspel, men det kan inte vara det enda syftet med rapporteringen. Om välfärdens framtid reduceras till en tvekamp mellan politiker är det ett problem för företagen i branschen, för kommuner och landsting som köper deras tjänster och inte minst för de hundratusentals människor som varje dag utnyttjar tjänsterna i form av vård, skola och omsorg.

Men hur skulle en mer utforskande journalistik kunna se ut? Vi bestämde oss för att också titta på hur en publikation för fackfolk skildrat frågan och valet föll då av naturliga skäl på Dagens Samhälle.  Rapporteringen där visade sig skilja sig från de breda medierna på flera sätt. För det första kom branschföreträdare och experter fram på ett helt annat sätt. I de övriga medierna utgjorde dessa bara ungefär en femtedel av alla som uttalade sig – i Dagens Samhälle mer än tre femtedelar.

En annan intressant skillnad visade sig vara det medieforskare brukar kalla gestaltning – det vill säga hur ämnet ramats in av medierna och hur problembeskrivningen formulerats. Här stack också Dagens Samhälle ut kraftigt. Ungefär hälften av texterna där innehöll någon typ av problematisering av konsekvenser av ett vinstförbud. Detta perspektiv förekom i betydligt lägre grad hos Dagens Nyheter och Sveriges Television och var helt frånvarande i Aftonbladet.

Det går alltså att rapportera på ett annat sätt. Dagens Samhälle skriver förstås för en publik med andra förkunskaper, men det finns egentligen inget som talar mot att också nyhetstidningar med kvalitetsambition bör kunna hålla samma nivå på rapporteringen. Det är tvärtom ett rätt rimligt krav. Frågan angår befolkningen i stort i lika hög grad som politiker och tjänsteman. När vardagen för hundratusentals människor står på spel är mediernas uppgift betydligt mer omfattande än att spåna kring partipolitisk spelteori.

---

[Rapporten ”Medierna med i matchen? En granskning av tre medieföretags bevakning av Ilmar Reepalus utredningsarbete 2015-2016” släpps idag.]

Andreas Ericson, chef, Timbro Medieinstitut