Politiker, dags att vakna för utsatta barns hälsobehov!

Anna var fyra år och hade öroninflammation. ”Hennes biologiska föräldrar rökte mycket, och hon var inlagd flera gånger första levnadsåret. Hon kom till oss vid 1,5 års ålder”, berättar fostermamman som är med på akuten. Patient nummer två denna kväll på akuten är en 16-årig pojke, som för tredje gången överdoserat mediciner. ”Han har ADHD och orkar inte längre”, berättar mannen som är med. Han är pojkens fosterpappa.

Jag beundrar fosterföräldrar. De gör ett enormt jobb. De åsidosätter sina egna intressen för att ta sig an barn som ofta har problem med sig, och att hamna i familjehem är inte ovanligt. I Sverige har i dag ett barn i varje klass placerats i familjehem, och ett barn på 100 har tillbringat en stor del av sin uppväxt (minst fem år) i annan familj. Dessa barn är föremål för socialtjänstens insatser. Insatser som när de är rätt, och sätts in i tid, kan göra enorm skillnad för barns hälsa. Men mer behöver göras! Medan Sverige ofta framhålls som ett föregångsland vad gäller barn och barns hälsa, så har vi hamnat på efterkälken när det gäller skyddet och omsorgen av barn i socialt utsatta miljöer.

I en rapport från SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, 2016) ”Barn i familjehem” beskriver professorerna Titti Matsson och Bo Vinnerljung hur illa det är ställt med hälsan för barn i familjehem. När läkare i Sydsverige undersökte 120 barn som var aktuella för samhällsvård, behövde de skriva remiss för specialistvård åt vartannat barn!

Barn som planeras för familjehem har fler somatiska (kroppsliga) besvär, sämre tandhälsa, och inte minst sämre psykisk hälsa (sannolikt en sex till sju gånger ökad risk för psykisk sjukdom). SNS-rapporten beskriver hur var sjunde flicka i samhällsvård försökt ta livet av sig före 28 års ålder. Samma mörka bild, gavs även av Nordens välfärdscenter, en institution inom Nordiska ministerrådet, när de presenterade sin analys av socialt utsatta barn 2015 (”Barn kan inte vänta”).

Situationen i Sverige är nu är ohållbar och ett antal åtgärder är nödvändiga.

1. Inför obligatoriska läkarkontroller av barn som är aktuella för samhällsvård.

I såväl USA som England kräver redan lagstiftaren att barn aktuella för samhällsvård genomgår en hälsoundersökning. I Sverige har kommunerna istället ”en möjlighet” att låta barnet få en hälsoundersökning (och inte alltid av läkare). Men kommunerna brister, av okunskap eller på grund av bristande resurser.

Sverige behöver ett nationellt regelverk för dessa barn. Obligatoriska hälsokontroller av läkare är redan rutin för adopterade barn och barn som söker asyl men behövs också för socialt utsatta barn. En dylik hälsoundersökning bör omfatta en somatisk undersökning (kroppsliga funktioner) men också en kartläggning av barnets tandhälsa och barnpsykiatriska hälsa.

2. Inför ett hälsokort som följer med barnets socialtjänst-journal.

Barn som familjehemsplacerats flyttas ofta mellan kommuner och landsting eller regioner, och det ökar risken för att deras behov missas. De frekventa flyttarna kan vara en bidragande orsak till att dessa barn har sämre vaccinationstäckning än andra barn.

3. Erbjud alla familjehemsplacerade barn som fyller 15 år preventivmedelsrådgivning. Andelen tonårsgraviditeter är betydligt högre i den aktuella gruppen barn.

Politiker och beslutsfattare behöver vakna för socialt utsatta barns särskilda hälsobehov. I första hand av omsorg för barnen, men även den politiker som enbart ser till inkomster och utgifter borde fundera på om inte preventiva insatser är rätt väg att gå.

Det är redan klarlagt att tidiga insatser för utsatta barn leder till förbättrad hälsa, större chans att få fäste på arbetsmarknaden, högre skatteintäkter för samhället medan kostnaderna för sjukvård, socialförsäkring och vuxenutbildning minskar. Att inte satsa pengar på socialt utsatta barn är således ett självmål även ur ett renodlat ekonomiskt perspektiv!

Sverige är på väg att göra FN:s barnkonvention till svensk lag. Nuvarande socialtjänstlag anger redan i dag att samhället ska ge stöd och hjälp till barn med extra behov. Många barn som är aktuella för samhällsvård har vuxit upp under mycket svåra förhållanden.

De har sällan någon som talar för dem.
De behöver all hjälp de kan få.
De behöver en stramare lagstiftning med obligatoriska hälsokontroller av läkare.
De behöver vår uppmärksamhet.

Fotnot: De bägge patientfallen i artikeln är fingerade.

Jonas F Ludvigsson, barnläkare Örebro universitetssjukhus, professor Karolinska Institutet, f d ordförande i svenska barnläkarföreningen åren 2014-16