Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

torsdag06.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Kommunpolitik

Polariserad NPM-debatt bör förpassas till dåtid

Debatten om New public management har en binär dramaturgi med syndabockar som passar både politik, lobbyarbete och media. Konflikter blir tydliga och det går att urskilja det som är svart och vitt. Men det skymmer också viktiga frågor, menar Hans Winberg, generalsekreterare Stiftelsen Leading Health Care.

Publicerad: 16 oktober 2015, 11:56

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Hans Winberg resonerar om styrsystemet New Public Management med anledning av Daniel Suhonens krönika.


New Public Management är ett ”system” hämtat från ”marknaden” som urholkar välfärdens verksamheter, skriver Daniel Suhonen i en krönika på Dagens Samhälle. Att NPM inte är ett system utan ett knippe idéer som övergick i nitiska styrverktyg – i ett även i övrigt kvantifierat samhälle där granskning sker på indikatorer – glöms som så ofta bort. Liksom att marknaden i singularis snart borde vara överspelad. Det Suhonen beskriver är snarare den planekonomiska marknaden, i sig en paradox.

Ryggmärgspolemiken mot hans resonemang är att marknaden aldrig har fel och att NPM inte alls är dåligt. Men det är inte mitt svar, jag vill hävda att det är just sådana polariseringar som borde förpassas till dåtiden.

Suhonen pekar däremot på några omständigheter jag tror vi behöver fundera mer på. Över åren har det ju varierat hur och var media hittar sina skandaler. Det brukade vara populärt med okänsliga kommuner/landsting som i sin egen självgodhet inte brydde sig ett dugg om brukare/patienter. Sedan blev det rovgiriga privata företag, drivna av skumma riskkapitalister som kom i skottgluggen – och väl till stor del är kvar där.

Hela den binära dramaturgin med syndabockar passar både politik, lobbyarbete och media. Konflikter blir tydliga och det går att urskilja det som är svart och vitt. Men det skymmer också viktiga frågor, såsom verksamheternas egentliga förutsättningar att driva just verksamhet.

Gammal regelstyrning har under senare årtionden ersatts av modern detaljstyrning, båda med huvudsyftet att säkra kvalitet. Det är dock ett äkta dilemma att låta proffs vara proffs samtidigt som privata utförare ska regleras allt hårdare. Att vi söker svar i fel dimensioner visar det faktum att PC Jersild i Babels hus 1979 klagade på förutsättningarna ”på golvet” på ungefär samma sätt som Maciej Zaremba i serien Patientens pris 2013.

Vi utgår i dag från att företag enbart finns för att göra vinst och att de kan skapa värde genom att jaga pengar. Väldigt få affärsidéer handlar dock om detta. För att vinna legitimitet och existensberättigande krävs att de levererar andra värden som kunderna, ofta offentliga, finner det värt att betala för. Endast då kan ett företag ha en uthållig vinst. Det går att hemfalla åt girighet, kortsiktighet, eller åt frestelsen att på kort tid och utan egentligt mervärde höja försäljningspriset på ett företag. Men det går aldrig att skapa en uthållig affärsidé på detta sätt.

Att fuska (såsom Volkswagen), skatteplanera i möjliga, men i befolkningens ögon illegitima, lagrum (räntesnurror), undvika dialog mellan upphandlare och leverantörer om situationer som utvecklas dag för dag (som med asylboenden) för att antingen klämma ner priset maximalt eller få så hög marginal som möjligt är i längden inte hållbara sätt att ordna utbyten på vård- och omsorgsmarknaderna.

Snarare än att på förhand döma ut vissa driftsformer, måste vi alltså tala om drivkrafter för hållbara verksamheter. Verksamhetsutveckling och bättre mående för patienter, brukare och personal är faktiskt roligare och mer värdefullt att ägna sig åt och kan ge mer resultat än polemik och konfliktsökande.

I detta inbegrips även att se verksamheter i förhållande till varandra – hur ser utbytena och relationerna ut på de ”marknader” som även fortsättningsvis kommer att innehålla en blandning av privata och offentliga aktörer? Och hur vill vi framgent organisera dessa utbyten? Detta är dock inte lika lätt att göra konflikt av. Det är ju en massa träligt arbete och pusselläggande i vardagen.

Vi behöver en djupare dialog kring vilka värden och uppgifter vi skapar och utför – och för vem vi gör det. Då kunde både förvaltnings- och företagskramare inse att ingen verksamhet är bra för att den drivs i den ena eller andra formen. En bra verksamhet är bra när den skapar tillräckligt många goda värden för sin omgivning och samtid. Det borde vi ägna mer kraft åt.

Hans Winberg, ek lic, generalsekreterare Leading Health Care

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev