Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Kommunpolitik

Pinsamt att social omsorg inte följs upp bättre

Det är pinsamt att vi inte kommit längre med att följa upp insatserna inom den sociala omsorgen. Det handlar om människors livschanser. Om vi lyckas samla oss kring en nationell och kraftfull modell för uppföljning inom den sociala omsorgen skulle mycket vara vunnet.

Publicerad: 16 januari 2015, 04:45

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

HVBSocialtjänstenBarnskydd

Omkring 30 000 barn och ungdomar är placerade utanför hemmet på ett HVB, familjehem eller särskild institution. Placeringarna har det gemensamt att de syftar till att ge individer ett professionellt stöd för att kunna ta tillvara sina livschanser och ha en trygg vardag.

Utöver dessa får också andra medborgare särskilt stöd, omsorg eller behandling hos en fristående eller offentlig utförare.

Tyvärr vet vi i dag för lite om vilka avtryck socialtjänst och utförare inom social omsorg gör för dem de är till för. Det är en identifierad brist som beskrivits i olika utredningar och rapporter, bland annat i den pågående utredningen om placeringsformer för barn och unga. Positivt är däremot att det inte finns någon opposition mot att utveckla och förbättra uppföljningen av insatser inom social omsorg. Det är snarare pinsamt att vi inte kommit längre med uppföljning av den sociala omsorgens effekter på nationell nivå i Sverige.

Det råder inget som helst tvivel om att vi behöver mer kunskap om socialtjänsten och utförarna arbetar på rätt sätt för att nå bästa möjliga resultat ur brukarnas perspektiv. Faktum är att vi utan bättre kunskap inte enbart begränsar utgångspunkter för kvalitets- och verksamhetsutveckling, utan vi försvårar också justeringar i pågående stöd och behandling till dem vi är till för.

En bättre uppföljning bidrar också till en eftersträvansvärd kvalitetskonkurrens där driftsformen för utföraren inte är det primära utan i stället utfallet av det arbete som bedrivs. Även utifrån ett politiskt perspektiv borde detta vara okontroversiellt, om man menar allvar med att driva en politik som stärker kvaliteten och tryggheten i den sociala omsorgen.

Målbilden bör vara att så snart som möjligt skapa en nationell uppföljning inom social omsorg som omfattar landets alla 290 kommuner. En framgångsfaktor är att en sådan kan erbjudas i ett system som är lättillgängligt för socialtjänsten och utförarna oavsett storlek. Det skulle tämligen snabbt stärka kvalitetsutvecklingen och ge underlag för öppna jämförelser som vilar på verkliga utfall och resultat. Det skulle vara till nytta för alla, framförallt brukarna som skulle få en stärkt ställning.

I dag deltar 65 kommuner i NUSO (Nationella utvecklingsråd inom Sociala områden). Rent praktiskt tillämpas NUSO:s uppföljningsmodell i en IT-plattform som är enkel att använda och som möjliggör för användarna att registrera data och information och utifrån den löpande följa utfallen.

Plattformen möjliggör också jämförelser i en kommun och mellan verksamheter som kommunen anlitar. Modellen är oberoende då den utvecklas och underhålls av experter inom social omsorg. Dessa har en direkt närhet till den kliniska vardagen och en god förståelse för utförarnas vardag. Framförallt brinner de för att omsorgstagarnas röst ska tas med i det löpande kvalitetsarbetet.

Det finns således ett fungerande system som 65 kommuner har valt att ansluta sig till. Det som saknas, förutom fler anslutna kommuner, är en modul som är anpassad för utförarna, men en sådan är fullt möjlig att utveckla. Det skulle innebära att systemet omfattar de tre nödvändiga perspektiven; omsorgstagarna, beställarna (kommunen), och utförarna.

Det skulle ge en komplett bild och fantastiska möjligheter att identifiera sådant som fungerar bra och sådant som behöver förbättras i den sociala omsorgen. Systemet gör det möjligt att se resultat/utfall på verksamhetsnivå, vilket är en förutsättning för verksamhetsutveckling och jämförelser mellan verksamheter.

Om vi lyckas samla oss kring en nationell och kraftfull modell för uppföljning inom den sociala omsorgen skulle mycket vara vunnet. Om inte, kommer vi få fortsätta kämpa med komplexa och svårtillgängliga system som inte kommer till konkret nytta för omsorgstagarna och de som har ansvar för att tillgodose behoven för de vi är satta att hjälpa.

Dessutom vill vi alla veta mer om utfallet av de sociala investeringar som kommunerna dagligen fattar beslut om och som står för en anseenlig andel av kommunernas kostnader.

Marco Fredin, socionom och verksamhetsutvecklare

Dan Nilsson, förbundsdirektör branschorganisationen Svenska Vård

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

HVBSocialtjänstenBarnskydd

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News