Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Kommunpolitik

Olyckorna måste bli färre!

Nu är det nog, säger vi i räddningstjänsten. En effektiv olyckshantering ska vara en del av välfärdssystemet. Samhället kan göra mer för att minska olyckorna, skriver fem räddningschefer.

Publicerad: 25 juni 2015, 04:01

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Det är alldeles för många som omkommer och skadas vid olyckor och för mycket som förstörs.

Foto: Colourbox


Ämnen i artikeln:

Räddningstjänsten

I en färsk rapport från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, konstateras att olyckorna, dödsfallen och skadorna inte blivit färre, trots intentionerna med den nu tio år gamla Lagen om skydd mot olyckor. Både MSB och Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, har årligen rapporterat att olyckorna kostar samhället miljardtals kronor, att tusentals människor omkommer och att något måste göras. Men vad ska göras då? Och vem ska göra detta? Om detta verkar inte finnas varken samsyn eller vilja.

Nu är det nog, säger vi i räddningstjänsten. En effektiv olyckshantering ska vara en del av välfärdssystemet. Samhället kan göra mer för att minska olyckorna. Det räckte inte med en ny lag. Därför rycker några av oss ut till Almedalen för att elda igång debatten om ett olycksfritt samhälle. Vi vet att det går att minska bränderna, drunkningsolyckorna och alla andra olyckor.

Varje år kostar olyckorna samhället 75 miljarder kronor, enligt MSB:s och SKL:s beräkningar.

Då är inte kostnaderna för räddningsberedskap, ambulans och larmcentraler medräknade. Därutöver omkommer 3 000 människor, 100 000 skadas så allvarligt att de måste läggas in på sjukhus och ytterligare 700 000 måste uppsöka andra vårdinrättningar.  Och oräknat det lidande och den sorg som en brand, trafikolycka eller hemolycka innebär för drabbade, anhöriga och vänner. Detta innebär att olyckskostnaderna är nästan lika höga som försvarsbudgeten och rättsväsendet tillsammans.

I propositionen till lag om skydd mot olyckor ansåg regeringen redan 2003 att olycksutvecklingen var oacceptabel. Man sa att det måste bli färre som dör, färre som skadas och mindre som förstörs. Lagen som presenterades i propositionen skulle skapa en bättre förmåga i samhället att förebygga olyckor och hantera situationer som kan leda till räddningsinsatser. Enligt regeringen skulle lagen dessutom förbättra möjligheterna för enskilda, kommuner och statliga myndigheter att minska antalet olyckor och konsekvenserna av dem.

Hur blev det då? Har olyckorna blivit färre? Nej, vi i räddningstjänsten ser inte detta.

Det enda området som varit framgångsrikt är trafiksäkerheten där tidigare Vägverket och numera Trafikverket drivit ett framgångsrikt arbete. När hörde vi olyckorna debatteras i riksdagen? När tog en partiledare ansvaret och sa ”Vårt parti lovar att minska/halvera olyckorna!”? Olyckor som dagligen drabbar människor i betydligt större omfattning än försvarsförmågan eller hur många polismyndigheter det ska finnas. Det hörs i alla fall ingenting på Folk och Försvar eller i Almedalen, tills nu.

Det måste finnas utrymme för en opinion och samhällsdiskussion även i olycksfrågorna. Nu syns vi Almedalen. Några räddningstjänster i Sverige och Pacta (arbetsgivarorgansationen för de flesta räddningstjänsterna i Sverige) utmanar tillsammans i Almedalen företrädare för regeringen och SKL med frågan ”Vill vi förebygga fler olyckor?”

Att olyckorna inte hanteras tillräckligt effektivt beror säkert på flera faktorer. En avgörande sådan är att det inte finns ett samlat ansvar för olyckshantering, likt det ansvar som gäller för till exempel försvarsfrågorna och rättsväsendet.

Olycksfrågorna är uppdelat på en mängd aktörer som kommuner, landsting, myndigheter, företag och inte minst den enskilde medborgaren. Och det som är en samhällelig och enskild nytta (att det sker färre olyckor) är ju i huvudsak en kommunal och landstingskommunal kostnad (för både det olycksförebyggande och skadeavhjälpande arbetet). Den som tjänar på färre olyckor är främst den enskilde som samtidigt är den som med skatten finansierar olyckshanteringssystemet och med premier försäkringsskyddet.

Så vad krävs för att färre ska omkomma och skadas vid olyckor och att mindre förstörs? Det är sannolikt inte en ensam åtgärd som krävs, utan en sammanhållen strategi med flera komponenter.

Först och främst måste olycksfrågorna bli en politisk fråga. En effektiv olyckshantering är en del av välfärdssystemet, både nu och i framtiden. Kvinnor och mäns, flickor och pojkars självklara rätt till trygghet och säkerhet är grundläggande i en demokrati. Att diskutera olycksfrågor och ställa krav är en politisk fråga. Vi som tjänstemän längst ut i systemet behöver mål, uppdrag och resurser.

1. Det krävs en nationell och politisk vision för hela olycksområdet, inte bara för trafikolyckorna.

2. För att åstadkomma detta behövs en nationell samling kring det faktum att det är alldeles för många som omkommer och skadas vid olyckor och för mycket som förstörs. En högsta politisk ansvarig som kan skapa förutsättningar och avkräva resultat, och ett åtagande från alla nivåer och aktörer.

3. Vi behöver inte fler utredningar. Kommuner och landsting behöver få eld i baken och ta sitt ansvar.

Per Widlundh, förbundsdirektör och räddningschef, Räddningstjänsten Syd

Svante Borg, förbundsdirektör, Storstockholms brandförsvar

Tom Setterwall, räddningschef, Sydöstra Skånes räddningstjänstförbund

Dick Svennefelt, räddningschef, Räddningstjänsten Gotland

Ida Texell, förbundsdirektör och räddningschef, Brandkåren Attunda

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Räddningstjänsten

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev