Nu kan den svenska vårdkrisen bli ännu värre

När den svenska sjukvården kommer människor till del är den fantastisk. Resultaten är goda och den klarar av att hantera allt svårare sjukdomar. Men alla får inte ta del av vården.

120 000 svenskar har väntat längre än vårdgarantins 90 dagar på operation eller specialistvård. Väntetiderna på landets akutmottagningar är långa, liksom väntetiderna för att träffa specialistläkare. Bakom varje siffra finns det en enskild människa som drabbas, vilket är nog så illa i sig. Men kostnaderna för samhället i form av sjukskrivningar och kompetensbortfall är också enorma.

Kristdemokraterna har en lång rad förslag för hur vården ska bli tillgänglig för fler; bland annat återinförd kömiljard, mindre administration och mer patienttid för läkare och fler tillgängliga vårdcentraler. Den politik som har förts under förra mandatperioden har inte förbättrat situationen, tvärtom. Sambandet mellan att regeringen tog bort kömiljarden och de fördubblade vårdköerna går inte att bortse ifrån.

Under den gångna mandatperioden verkar det som att Socialdemokraterna främst har funderat på hur vården kan begränsas på olika sätt. De har försökt stoppa privat drivna akutsjukhus och vårdcentraler samt försökt stänga fungerande omsorgsverksamheter därför att de inte har drivits i offentlig regi.

Företagares frustration över att medarbetare inte har fått vård i tid har regeringen mött genom att lägga en skatt på dem som har gett sina anställda en sjukvårdsförsäkring. En vård med mindre tillgänglighet har blivit konsekvensen av den socialdemokratiska politiken.

Nu hotas tillgängligheten i vården på ett nytt sätt. Skatteverket meddelade nyligen att moms nu ska betalas vid uthyrning av vårdpersonal, vilket innebär att alla vårdmottagningar ska betala moms när de hyr in personal från ett företag. Detta trots att politiken har varit tydlig med att alla delar av vården ska vara undantagna från momsen, för att inte drabbas av onödiga kostnader.

För den offentligt drivna vården blir konsekvenserna inte kännbara, eftersom kommuner och landsting kompenseras av staten. För alla andra aktörer kan konsekvenserna bli mycket stora. Denna snedvridning av konkurrensen mellan aktörer beroende på om de drivs i offentlig eller privat regi riskerar att slå ut en lång rad aktörer, som absolut inte kommer kunna hantera stora kostnadsökningar.

Många verksamheter är beroende av inhyrd kompetens – exempelvis specialister som inte kan sysselsättas på heltid på ett ställe, men som genom konsultavtal med flera olika aktörer blir heltidssysselsatta. Mindre sjukhus på mindre orter i landet som drivs av vårdföretag och har upphandlats av regioner eller landsting kan upprätthålla sin medicinska kompetens genom att läkarna arbetar som specialistkonsulter. För patienterna innebär detta ännu sämre tillgänglighet och ännu längre köer.

Människor utanför storstäderna, där bristen på kompetens redan är stor, riskerar att drabbas extra hårt. För oss kristdemokrater ska kvaliteten vara i fokus, inte om vården drivs i offentlig eller privat regi.

När nästan 130 000 personer i kö till operation går det inte att beskriva vården på något annat sätt än att den är i kris, trots goda resultat och ovärderlig personal för de som väl kommer fram i kön. Att momsbelägga all kompetent personal som behöver hyras in kommer att fördjupa vårdkrisen. Fler begränsningar är tvärtemot vad som behövs.

Det är djupt beklagligt att denna oro för vårdverksamheternas framtid alls skapas, men vi kan konstatera att det finns anledning att tro att Skatteverkets bedömning kan komma att prövas framöver. Tunga organisationer som Sveriges kommuner och landsting har ställt sig skeptiska till myndighetens tolkning. Om den ändå står sig måste lagstiftningen ses över och förtydligas.

Riksdagen har tidigare slagit fast att alla led i vården ska vara undantagna från moms. Detta ställningstagande måste riksdagen stå fast vid, för Sveriges alla patienters skull.

Hampus Hagman, riksdagsledamot (KD), ledamot skatteutskottet