Non profit-aktörer inte automatiskt goda

REPLIK. Det är självklart glädjande att äldreborgarrådet Clara Lindblom lyfter fram Ersta diakoni som det goda exemplet i sin debattartikel i Dagens Samhälle den 6 mars. Att vara det goda exemplet är något som vi strävar efter varje dag i våra verksamheter, och det är något som vi också ser i de höga resultaten i mätningar där våra patienter får uttrycka sina upplevelser av oss som vårdgivare.

Däremot vill vi inte enbart ses som det goda exemplet eller som en aktör som bara för att vi driver vår verksamhet på non-profit-bas, automatiskt är en aktör som ska ha en plats på vårdkartan. För oss är patientsäkerhet, professionalism och evidensbaserad vård minst lika viktiga hos oss som hos alla andra vårdgivare, oavsett driftsform.

Vi vill självklart växa, men kommer inte att göra det bara för att enstaka privata alternativ försvinner. Vi behöver, som alla aktörer, rimliga förutsättningar för att erbjuda hög kvalitet och för att kunna expandera. Vi vill värna mångfalden inom vård och omsorgen i Sverige. Det spelar ingen roll om vi är utförare från landstinget, kommunen, ideell sektor eller från den privata sektorn. Alla är vi lika viktiga! Och mångfalden är en av de grundvalar som vårt moderna samhälle numera vilar på.

Att det däremot är svårt för oss som en mindre aktör på marknaden att ibland hävda oss i upphandlingar, är något som jag håller med Clara Lindblom om. I en prisupphandling kan vi som en mindre aktör aldrig hävda oss eftersom vi inte har de stordriftsfördelar som större, landsomfattande aktörer har. Vi vill i stället lyfta fram kvalitetsupphandlingar, som har blivit allt vanligare inom Stockholms län där vi framför allt verkar. I en kvalitetsupphandling kan vi på allvar konkurrera på lika villkor med större aktörer och också konkurrera med det som vi tycker är allra viktigast; kvaliteten på den vård eller de omsorgstjänster som vi utför.

En annan av våra utmaningar, för oss som bygger stora delar av vår verksamhet på avtal med landsting och kommuner, är den kortsiktighet som ofta utmärker avtalstiderna. Det är inte ovanligt att vi skriver avtal på stora åtaganden som bara löper under ett par till tre års tid. Hur ska vi våga satsa om vi inte har längre tidsperspektiv än så? Vi lade grunden för vår verksamhet för snart 165 år och ser betydligt mer långsiktigt på vårt uppdrag.

Till sist, är det inte dags att vi nu äntligen börjar prata bortom diskussionen om vinster i välfärden? Borde det inte vara dags att vi nu i stället med full kraft koncentrerar oss på kvaliteten på den vård vi bedriver. Något som är långt viktigare än driftsformen och som kommer att bygga en vård och omsorg som står stark i vårt samhälle.

Stefan Nilsson, direktor Ersta diakoni