onsdag7 juni

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Sök

Starta din prenumeration

Prenumerera

Kommunpolitik

Nobelcentret kan skada Nobelprisets anseende

Trots det stora motstånd som finns mot det planerade Nobelcentret i Stockholm, verkar det som att en allians mellan S och M kommer att genomdriva projektet. Detta vore enligt vår mening djupt olyckligt, både ur stadsbyggnadssynpunkt, och även med hänsyn till Nobelpriset.

Publicerad: 22 april 2016, 03:45

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Den stora penninggåvan och det guldglänsande huset kommer att dra med sig kostnader som i dag inte kan överblickas, menar de sju debattörerna. Bild: David Chipperfield Architects


Ämnen i artikeln:

Nobelcenter på BlasieholmenForskningStockholm

Diskussionen om det planerade Nobelcentret på Blasieholmen har gått in i ett intensivt skede inför det avgörande beslutet i Stockholms kommunfullmäktige på måndag (25 april). Det finns en stor vrede bland stockholmarna och många har talat om ett angrepp på staden som står i paritet med ödeläggelsen av Stockholm City under de tre decennierna efter kriget.

Vi som skriver detta har under många år arbetat med det som brukar kallas ”Sverigefrämjandet”, antingen i de stora huvudstäderna eller med Stockholm som bas. Diplomatin har fått ett ökande ansvar för att ”sätta Sverige på kartan”, och på så sätt skapa goda förutsättningar för vår exportindustri, turism och svensk kultur. Ett ovärderligt inslag i vårt Sverigefrämjande är Nobelpriset.

Våra tankar går osökt till Stockholm på 1950- och 1960-talet, då stadens starka män (inga kvinnor!) sände in grävmaskinerna och raserade en levande stadskärna. Ofta samverkade de två största partierna i Stadshuset och fattade flera majoritetsbeslut, aningslöst, som inte stod i samklang med medborgaropinionen. Kulmen blev den uppslitande Almstriden i Kungsträdgården. I dag, 50 år senare, tvingas våra kommunalpolitiker inse att Stockholms citykärna är nästintill livlös, och politiker och tjänstemän i Stadshuset söker med ljus och lykta lösningar som skall göra City mer levande.

Beslut i de riktigt stora stadsbyggnadsfrågorna är oåterkalleliga. Är det inte dags att lära något av historien? Och i den nu aktuella frågan: är det verkligen en lycklig inramning för Nobelpriset att göra ett gigantiskt ingrepp i stadsbilden, som retar upp en stor del av del av befolkningen i huvudstaden? Borde inte Nobelpriset – och Alfred Nobels minne – stå ovanför denna typ av upprörd strid och osämja? Alla negativa konsekvenser av projektet kommer att förknippas med Nobelpriset.

Om inte Nobelstiftelsen ändrar sina planer och i stället överväger ett mindre projekt på en lämpligare plats, gärna i direkt anslutning till forskning och universitet, är det nu kommunfullmäktiges 101 ledamöter som skall fatta beslut i denna ödesfråga. Många är bländade av den gåva på 800 miljoner kronor som de två nu ganska omskrivna Wallenberg- och Perssonstiftelserna ställt på bordet. Men historien lär oss att det är just i dessa situationer det är klokt att inte tappa fattningen.

Den stora penninggåvan och det guldglänsande huset kommer att dra med sig kostnader som i dag inte kan överblickas. När avsiktsförklaringen mellan Nobelstiftelsen och alliansregeringen träffades för tre år sedan talades det knappt om kostnaderna för staden. I dag är kostnader på över 200 miljoner kronor definierade. Men i de beräkningarna saknas stora utgiftsposter.

Om den kolossala byggnaden i stål och betong placeras på Blasieholmens yttersta udde måste kajerna runtom udden förstärkas. Den kajförstärkning som nyligen genomförts vid Grand Hotel och Nationalmuseum kostade till exempel 260 miljoner kronor. Det är således fullt möjligt att det tillkommer en kostnad på ytterligare 200 – 300 miljoner kronor.

Projektet står bokstavligen talat på Blasieholmens mycket känsliga grund. Vi konstaterar nya och stigande kostnader, som varken byggherren eller Stockholms stad vill ta på sig. Ytterst måste då sluträkningen betalas av skattebetalarna i Stockholm (alternativt att politikerna nödgas knapra på stadens medel för vård, skola och omsorg). Vad detta innebär i form av bad-will både för Nobelpriset och för staden går knappast att fixera i pengar.

Vi uppmanar både Nobelstiftelsen och de folkvalda politikerna i Stadshuset att tänka om. Vi är starkt oroade över att projektet i sin nuvarande form på sikt kan skada Nobelprisets status och anseende i världen. Detta skulle i sin tur vara till allvarligt men för Sverigefrämjandet, vår strävan att stärka Sverigebilden, främja svensk export, turism och kultur.

Gösta Grassman, fd pressråd i London och Berlin

Agneta Bohman, fd kulturråd i Bonn och ambassadör i Dakar

Göran Hasselmark, fd ambassadör i Lissabon och Canberra

Ruth Jacoby, fd ambassadör i Berlin och Rom

Krister Kumlin, fd pressbyråchef och ambassadör i Tokyo

Johan Nordenfelt, fd ambassadör i New Delhi

Erland Ringborg, fd generaldirektör, Svenska Institutet

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev