Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Kommunpolitik

”Måste finnas lagliga alternativ”

De som kräver förbud och andra repressiva åtgärder riktade mot fattiga EU-medborgare sopar bara problemen under mattan. Det måste finnas lagliga alternativ för övernattning, vilket det gör i en del kommuner i dag och de goda exemplen bör spridas. Här har den nationella samordnaren och Sveriges Kommuner och Landsting ett stort ansvar.

Publicerad: 2 november 2015, 09:45

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

De som hamnat i denna situation vill inte störa någon, men de har inte kunnat hitta något lagligt alternativ för övernattning, skriver Thomas Hammarberg. Bilden är från migrantlägret i Malmö som ska avhysas.

Foto: Drago Prvulovic, TT


Ämnen i artikeln:

SocialtjänstenHemlöshetKommuner

”Nolltolerans” har nu blivit ett nyckelord i samtalet om hur vi ska förhålla oss till de fattiga EU-medborgare som vi ser tigga i vår stadsmiljö. Deras tillfälliga boenden eller uteliggande ska stoppas, polisen måste ”kliva fram” och kommunerna inte erbjuda ”tak över huvudet”. Andra förslag är att det ”organiserade tiggeriet” måste bekämpas och kommunala förbud införas mot tiggande på vissa platser. Så låter det från vissa ledande politiker.

Men det finns också en annan opinion i landet. På flera platser har frivilliga organisationer – en del av dem nystartade – på olika sätt försökt hjälpa dessa utsatta besökare från Rumänien och Bulgarien, många av dem romer. I en del kommuner har ett konstruktivt samarbete mellan dessa grupper och de lokala myndigheterna utvecklats. Enkla boenden har organiserats och det har till och med varit möjligt i en del fall att ordna tillfälliga jobb för en del av EU-medborgarna.

Särskilt i Stockholm och Malmö har många protesterat mot att skjul och kojor byggts på olämpliga ställen eller att husvagnar ställts på vissa platser utan tillstånd. Den reaktionen från såväl markägare som allmänhet är absolut förståelig. Självfallet måste det finnas möjlighet att hindra människor att slå läger varsomhelst.

Men det handlar inte om en medveten, politiskt motiverad ockupation. De som hamnat i denna situation vill inte störa någon, men de har inte kunnat hitta något lagligt alternativ för övernattning. Det problemet har faktiskt lösts i vissa kommuner, men i Stockholmsregionen, till exempel, har sådana härbärgen inte räckt till eller hämmats av begränsande regler om det antal övernattningar som erbjudits.

De avhysningar som genomförts - och som drabbat redan svårt utsatta människor – har inte löst problemet just därför att det inte funnits lagliga alternativ till boende under natten. Internationella regler om mänskliga rättigheter understryker vikten av att ingen vräks utan tidig och förståelig information till de boende samt ett klargörande av ett rimligt alternativ.

Det borde vara möjligt för besökare till våra tätorter att ställa upp en husvagn eller resa ett tält på någon plats där detta är tillåtet. I de kommuner där detta problem åtminstone delvis lösts har det skett i gott samarbete med frivilliga organisationer.

En rad politiker har krävt ett program för politiken om EU-medborgarna. Det saknas inte förslag från civilsamhället. Här är några rekommendationer:

• Erfarenhetsutbytet mellan berörda kommuner bör intensifieras, goda exempel bör spridas. Här har den nationella samordnaren och Sveriges Kommuner och Landsting ett stort ansvar.

• Mer vikt bör läggas på samarbete med frivilliga organisationer, bland dem finns kunskaper (språkliga och kännedom om romsk kultur) som inte sällan saknas inom myndigheterna.

• Vågen av hatbrott mot dessa EU-medborgare måste tas på större allvar av polis och åklagare. Offren måste kunna lita på att det lönar sig att anmäla sådana övergrepp. En mer systematisk granskning av de olika extrema hatsajterna är viktig i arbetet mot denna kriminalitet.

• Avhysningar, när nödvändiga, bör genomföras humant och rättssäkert – i linje med internationella normer. Det måste finnas lagliga alternativ för övernattning. Och sådana måste organiseras, som faktiskt kunnat göras i flera kommuner.

• Fler informationscentra bör organiseras för att möta det stora behovet av saklig, stödjande information. En ambition bör vara att besöket här ska leda till större möjligheter att möta utanförskap och misär där hemma.

• Särskild ansträngning bör göras att säkerställa adekvat sjukvård vid behov. Samarbete måste etableras i det syftet med hemländernas sjukförsäkringssystem.

• Mer måste göras för att sprida saklig information i hemländerna, främst Rumänien och Bulgarien, om den verkliga situationen i Sverige, inklusive om svårigheterna att få jobb.

En sak är uppenbar: de som kräver förbud och andra repressiva åtgärder sopar bara problemen under mattan. Och underminerar respekten för allas lika människovärde.

Thomas Hammarberg, tidigare Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News