Löfvens syn på företagande djupt förnedrande

Alla vet vi att det är aktierna i detta företag som kan köpas och säljas - inte barnen. Med Löfvens vänsterlogik ska barn, sjuka och gamla saluföras så fort ett företag som levererar något till dessa börsnoteras. Det räcker att tänka på våra sjuka som får läkemedel av en lång räcka av väl fungerande börsföretag världen över, för att inse vilka konsekvenser det skulle få om dessa märkliga vänsterargument får fotfäste.

Academedia får varken mer eller mindre betalt av oss skattebetalare än andra motsvarande företag. Stefan Löfven kan inte heller visa att för varje använd skattekrona vi satsar i Academedia får eleverna sämre undervisning än hos motsvarande offentliga skolor.

Någon kanske säger att det Stefan Löfven egentligen menade var att skattebetalarnas pengar ändå försvinner till aktieägarna, och därför ska denna verksamhet stoppas oberoende av hur detta företag sköter undervisningen. Svenska folket tror enligt en undersökning redovisad av Entreprenörsskapsforum 2015 att vinsterna är cirka 25 procent av omsättningen. I verkligheten ligger de på några enstaka procent.

Eftersom statsministern tar upp Academedia kan det vara av intresse att se på deras siffror. De redovisar de senaste tre åren i genomsnitt ett årligt resultat efter skatt på 2,7 procent av omsättningen. Ett vanligt förfarande är att dela ut hälften av resultatet efter skatt, det vill säga 1,35 procent av omsättningen.

Med en skolpeng på 80 - 90 000 kronor per elev och år motsvarar denna utdelning till aktieägarna en dryg tusenlapp per elev och år. Om denna tusenlapp står en stor politisk strid som bortser från det större problemet, nämligen förluster i välfärden.

Merparten av alla kommuner driver sin äldreomsorg med förlust och enligt Konkurrensverket går 48 procent av landets offentliga vårdcentraler med förlust. Här är det vi skattebetalare som får täcka upp förlusterna medan aktieägarna som regel får stå för underskotten i privat verksamhet.

Som information kan nämnas att 28 procent av landets privata vårdcentraler går med förlust. Statsministern ska förvalta våra skattemedel och borde rimligen intressera sig mer för förluster än vinster som uppstår efter att företag fullgjort sina kvalitetsåtaganden. Det är upp- och nervända världen när vinster är något fult men förluster negligeras.

För de i sammanhanget mindre belopp som delas ut till aktieägare får skattebetalarna valfrihet och konkurrens, investeringar i skolan, nya pedagogiska koncept med mera. Alternativet till valfrihet i välfärdssektorn är offentliga monopol.

Det offentligas bristande förmåga att motivera sin personal, dess en form passar alla”-tänkande, dess benägenhet att bygga byråkratier, dess praxis att ta beslut långt från dem som utför arbetet och dess oförmåga att ge valfrihet, leder enligt min uppfattning till större negativa effekter. Jag vill hävda att den offentliga skolan vitaliseras när den får konkurrens av privata alternativ. Givetvis gäller också det omvända.

De rödgröna driver debatten utan att besvära sig med seriösa argument och de kryddar anrättningen med anekdotisk bevisföring. Barnen blir handelsvaror, våra skattemedel försvinner till aktieägarnas fickor och gamla mormor får ingen omsorg. Det är som regel med denna typ av substanslösa och demagogiska argument de vill återinföra offentliga monopol med alla dess brister som för de flesta fallit i glömska.

Det allvarliga med statsministerns uttalande är att det återspeglar en djupt förnedrande syn på den privata företagsamheten.

Dan Olofsson, entreprenör