Låt frivilligorganisationer organisera frivilliga

Den rådande flyktingsituationen i Sverige har satt våra offentliga institutioner och rutiner på prov. På flera håll i landet vittnar kommunpolitiker om att resurserna inte räcker till och att det är svårt att hinna med.

Ett sätt som detta tagit sig uttryck är genom kommunalt organiserade frivilliginsatser i flyktingmottagandet. Till exempel har flera kommuner upprättat volontäruppdrag i syfte att på olika sätt komplettera eller utöka den ordinarie verksamheten. En utveckling som inte är helt oproblematisk.

Att extraordinära situationer kräver extraordinära insatser – som flera politiker uttryckt det - är förstås sant. Situationen vi ser i dag kräver både handlingskraftighet, flexibilitet och snabba lösningar.

Samtidigt behöver beslutsfattare vara medvetna om att krishantering som inbegriper offentliga frivilligarbetare inte får bli till norm på lång sikt.

Det finns nämligen en mycket viktig poäng i att låta frivilligheten i samhället vara de ideella organisationernas verktyg och inte det offentligas. Detta då kommuner som organiserar frivilliga i egen regi bidrar till att sudda ut gränserna mellan det ideella och det offentliga, vilket i längden har flera negativa effekter.

En sådan strategi riskerar bland annat att på ett olyckligt sätt ställa personal och ideellt engagerade mot varandra i fråga om arbetsuppgifter och ansvar. Genom att i högre utsträckning driva egen volontärsverksamhet försvagar det offentliga dessutom frivilligorganisationernas oumbärliga roll som självständig opinionsbildare och röstbärare. En funktion som varit avgörande för den svenska välfärdsmodellens utveckling.

Det finns också praktiska svårigheter med att engagera volontärer i kommunal verksamhet. Frivilliga låter sig sällan beordras att utföra specifika uppgifter utan har ofta andra målsättningar med sina engagemang. Bland de starkaste drivkrafterna bakom individens val att engagera sig ideellt är ofta idén om att få göra skillnad för en medmänniska utifrån egna ideologiska principer.

Detta innebär att frivilligt engagemang många gånger kan utveckla och förnya offentliga verksamheter, men aldrig utgöra en resurs som går att budgetera i den kommunala budgeten.

I den utsträckning som det offentliga ser ett behov av att engagera frivilliga i flyktingmottagandet är vårt råd därför att i största möjliga mån samverka med de idéburna organisationer som redan har verksamhet på området.

Från statligt håll bör man också se till att långsiktigt stödja den idéburna sektorn. Ett starkt civilsamhälle behövs om vi vill ha robusta aktörer vid det offentligas sida som kan bidra i det svenska välfärdsarbetet och hjälpa till när krissituationer uppstår.

Göran Pettersson, generalsekreterare Forum - idéburna organisationer med social inriktning