Lärare: Därför får våra elever inga böcker

Har du barn i svenska skolan och funderar på varför ditt barn inte har samma goda tillgång till läromedel som du en gång hade? Faktum är att många skolor helt enkelt inte har råd att köpa böcker till eleverna. Ja, du läste rätt; svensk skola är en av de dyraste per elev i OECD och ändå har alla skolor inte med självklarhet råd att köpa läromedel.

Ibland när läromedel diskuteras, framförs synpunkten att det inte skulle behövas, bara skolan har tillräckligt med digitala verktyg. För att förekomma detta vill jag för det första nämna att de skolor som har brist på läromedel inte heller har tillräckligt med datorer och lärplattor, så det är inte det diskussionen handlar om. För det andra står det fullkomligt klart att böcker och kvalitativa läromedel fortfarande spelar en avgörande roll för elevers lärande. Läs gärna vad forskare inom utbildningsområdet säger, såsom Barbro Westlund, Lucy Calkins och Tim Oates.

Låt mig ge ett konkret exempel, från skolan jag nu arbetar på, på vad brist på läromedel kan innebära. I många år har vi på lågstadiet endast kunnat köpa en bok per år till eleverna. Valet har då fallit på matematikböcker.

Inför detta läsår var vi tvungna att göra något åt situationen med läseböckerna. De vi hade var gamla och slitna och dessutom räckte de inte till alla elever. För att kunna köpa in läseböcker med tillhörande arbetsböcker var vi tvungna att söka kommunala projektpengar. Läromedelsbudgeten är alltså så liten att vi inte kan köpa böcker för både den första läs- och skrivinlärningen och matematikinlärningen för våra ettor. Skolans mest basala grund räknas inte som standard i budgeten, utan hänvisas till projektstöden.

Nå, vi sökte och fick projektpengar från kommunen och kunde köpa in läseböcker av god kvalitet till alla våra lågstadieelever. Detta läsår var räddat! Inför nästa läsår är dock situationen åter osäker. Jag vill inte att mina kollegor ska behöva gå tillbaka till att kopiera och klippa och klistra. Jag anser att eleverna har rätt till gedigna och genomtänkta läromedel – för likvärdighetens skull. Vi som yrkesgrupp har också rätt till de verktyg vi behöver för att kunna utföra vårt yrke på bästa sätt. Det är galet att lärare ska behöva tillbringa värdefull planeringstid vid kopiatorn istället för att planera bra lektioner.

Ytterligare en aspekt är att om vi lärare vill, vilket vi faktiskt är ålagda att göra, hänga med i aktuell forskning, fördjupa oss i våra ämnen och med hjälp av akademisk litteratur förbättra undervisningen, så går inköp av sådan litteratur på samma konto som läromedlen. I detta läge är det lätt att känna sig hänvisad till lärargrupper på Facebook för inspiration och kunskapsutbyte. Det behöver absolut inte vara fel, men det räcker inte! Lärare är ett akademiskt, samhällsbärande yrke och vi skulle kunna nå mycket längre med våra elevers kunskapsutveckling om vi fick rätt förutsättningar.

Givetvis fungerar inte alla skolor så här, men vår skola är inte unik. Vår skola är heller inte en skola i misär, tvärtom! Vi har i stort sett full behörighet bland lärarna, som är skickliga och engagerade. Rektorn är också engagerad och sliter med att få budgeten att gå ihop, men när lokaler och löner har betalats, är pengarna slut. Läromedel är en försvinnande liten del av totalbudgeten i skolan, men samtidigt en av få saker som det alls går att spara in på, vilket sätter det press på rektorer som har kommunens krav hängande över sig.

Min poäng är att något måste vara fel i kommunens planering och prioritering när inte varje sjuåring kan få både en egen mattebok, en egen läsebok och en bok för bokstavsinlärning. Barnen är värda det.

Sara Persson, Lärare