Kulturutredaren till politiker: Ta ett steg tillbaka

Att politiker har synpunkter på den konst och de kulturarrangemang som får skattebetalarnas pengar är inget nytt. Senast har debattens vågor gått höga sedan SD i Sölvesborg drivit fram att ”tidlös och klassisk konst” ska ges företräde framför ”utmanande samtidskonst”.

I Myndigheten för kulturanalys utredning ”Så fri är konsten”, som blir offentlig i dag torsdag, lyfter man fram exemplet Sölvesborg – men bara i marginalen. Utredningens budskap är att problemen med den politiska målstyrningen är betydligt större än enskilda kommunledningars inskränkningar av den konstnärliga friheten.

– Avståndet mellan politiken och det konstnärliga innehållet är i många avseenden för litet, konstaterar utredaren Pelle Amberntsson.

Inledningsvis slår utredningen fast att en viss typ av politisk styrning är välkommen och nödvändig. Det finns nationella kulturpolitiska mål som ska tillgodoses: kulturen ska vara tillgänglig för alla, finnas i hela landet, utövas av både män och kvinnor samt omfatta alla genrer. Dessa mål är inte styrande på kommunal nivå, men likväl vägledande.  

Efter en omfattande granskning av kulturpolitikens organisering, målstyrning och bidragsgivning på både statlig, regional och kommunal nivå landar utredningen dock i följande slutsats: ”Det äger rum en kulturpolitisk styrning som påverkar, eller riskerar att påverka, den konstnärliga friheten på ett negativt sätt.”

– Vi visste inte vad vi skulle hitta, en så här stor genomgång har aldrig gjorts tidigare. Men en sak som var förvånande var att kulturlivet i så stor utsträckning förväntas ha olika samhällseffekter, säger Pelle Amberntsson.

LÄS MER: Efter bråk: Stopp för politiker att välja konstverk. 

På statlig nivå lyfter man bland annat fram behandlingen av bidragssökande kulturutövare. I Kulturrådets ansökningsblankett ska de sökande till exempel ange hur de ska integrera ett jämställdhets-, hbtq- och mångfaldsperspektiv i sin verksamhet. ”Att värdera ansökningarna utifrån dessa perspektiv är problematiskt utifrån idealet om konstnärlig frihet”, skriver utredaren.

På regional nivå har utredningen djupdykt i 39 kulturinstitutioner fördelade över landet. I tre regioner har man intervjuat bland annat kulturchefer och verksamhetsledare. 

Viktigaste resultaten?
– Att kulturen åläggs att uppnå många olika mål och effekter för den regionala utvecklingen. Det innebär att konst och annan kultur riskerar att bedömas på andra grunder än konstnärliga kvalitetskriterier. säger Pelle Amberntsson. 

I måldokument och intervjuer framgår tydligt att kulturlivet, kulturinstitutioner och ibland även bidragssökande ska ”bidra till regionens attraktivitet eller marknadsföring”. 

– Vi säger inte att sådana formuleringar bevisligen hämmar kulturutövare, men vi vill påtala risken.

Men kulturaktiviteter är ju viktiga för trivsel och besöksnäring i regioner och kommuner. Är det så fel att påtala det?
– Självfallet spelar kulturen ofta en sådan roll, men att uttryckligen ge kulturutövare i uppdrag att bidra till attraktiviteten, kan innebära en risk.

På kommunal nivå har utredningen gjort dokumentstudier i 39 utvalda kommuner. Och en enkät har besvarats av 232 kulturchefer. 

– Flertalet har inga problem. De tycker att armlängds avstånd respekteras, säger Pelle Amberntsson.

Bland de anonymiserade svaren från kommunernas kulturchefer finns dock även hård kritik, en skriver till exempel: ”I vår kommun envisas politiker med att bestämma vilka utställningar som visas. Jag har kämpat mot detta i två år, sedan jag anställdes, men den formella beslutsrätten vägrar de att släppa.”

– Det är svårt att veta hur utbredd den kritiken är, då svaren som getts kan bli offentlig handling i kommunen, säger Pelle Amberntsson.

Utredningen har även dammsugit artikeldatabaser efter exempel på när kommunala politiker och tjänstemän fått kritik för att ha inskränkt den konstnärliga friheten (se artikeln här). Men man har inte bara kartlagt enskilda händelser av det slaget, utan också studerat hur kommunerna organisatoriskt garanterar att armlängds avstånd gäller.

Inte heller där ser det speciellt bra ut.

– En stor majoritet av kommunerna har styrdokument som saknar en tydlig hållning till principen om armlängds avstånd och idealet om konstnärlig frihet.

De kanske håller avstånd trots det?
– Så kan det vara. Samtidigt har 19 kommuner svarat att politiker är involverade i beredningen av bidrag till enskilda kulturskapare, och politiker fattar i stor utsträckning beslut om bidrag. Det skapar en sårbarhet för politisk styrning.

Utifrån era resultat, vilka råd vill ni ge till kommuner och regioner?
– Vi föreslår att de blir tydligare i frågor om konstnärlig frihet. De bör också avstå från att efterfråga samhällseffekter eller särskilda ämnen i det konstnärliga innehållet. Och de bör sträva mot mer ickepolitisk representation i kulturinstitutioners styrelser.