Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Kommunpolitik

Krismedvetenhet saknas i Stockholms stad

Den styrande majoriteten i Stockholm gör en schablonhöjning på skolans område som vittnar om låg krismedvetenhet om hur illa ute kommunens skolor är. Lärarna kroknar under hög belastning och slimmad organisation. Lärartätheten ligger lågt, sjukskrivningarna högt. Konsekvenserna är oöverblickbara, varnar Lärarförbundet Stockholm

Publicerad: 25 november 2016, 14:23

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

StockholmLärareLärarbrist

Nyligen debatterade Stockholms kommunfullmäktige finansborgarrådets förslag till budget för 2017 med inriktning för åren 2018 och 2019. Under samma treårsperiod behöver Stockholms stad som enskild huvudman rekrytera minst 1850 lärare varje år bara för att bibehålla dagens lärartäthet i Stockholm stads olika skolformer. Dessutom utlovades 3000 fler lärare i Stockholms skolor och förskolor inför valet 2014 tillsammans med mindre klasser och gruppstorlekar. Ett löfte som är längre bort än någonsin tidigare.

När jag tar del av 2017 års budgetförslag slås jag av ordens kraft. Mycket av det visionära innehållet och riktningen som pekas ut stämmer väl överens med det Lärarförbundet Stockholm säger och har sagt i många år. Där finns uttalade ambitioner bland annat om att öka läraryrkets attraktionskraft, vikten av att behålla och rekrytera lärare, minskad arbetsmängd för lärare, det viktiga i att professionen får förutsättning att utvecklas, kompetensutveckling, skola och utbildning som en bärande del av en god samhällsutveckling.

Listan kan göras ännu längre. Visst, vid läsningen av budgetförslaget infinner sig den där behagliga känslan av att det här är rätt väg. Den politiska styrningen har lyssnat på Lärarförbundet. Vi är på väg mot en bättre skola för varje elev, ett bättre samhälle och framtid.

Men. De där vackra orden i sig kan inte göra konkret skillnad. Så fungerar inte min egen privata budget när jag vill möjliggöra något och så fungerar inte en kommunbudget heller. För att nå ett mål måste man prioritera – framförallt om det som ska uppnås ligger endast några år in i framtiden.

Den schablonhöjning om 1,3 procent på skolans område som föreslås kan inte ses i annat ljus än att Stockholms kommunstyrelse har helt andra planer för skolan än det den akut behöver. Lärarna, den enskilt viktigaste faktorn för elevens lärande, kroknar under hög arbetsbelastning. Lärartäthet och andelen pedagogiskt utbildade lärare ligger lågt i förhållande till andra kommuner medan sjukskrivningarna ligger högt. Den slimmade pedagogiska organisationen utgör ett stort hot mot såväl verksamheten som dess mål. Till detta måste resurser – inte bara ord – tillföras.

Den styrande majoriteten i Stadshuset har besynnerligt låg krismedvetenhet, åtminstone om budgeten ska ses som ett uttryck för den. Om läraren är elevens viktigaste tillgång är läraren också likvärdighetens, möjlighetens och visionens viktigaste tillgång. Lärarförsörjningen och lärares förutsättning att utöva sitt yrke är därför en av vår tids största utmaningar. Lärarkrisen kommer att accentueras de kommande åren och medför konsekvenser som är svåra att överblicka. Ett faktum som kommer att drabba storstadsregionerna hårdast och Stockholm, som Sveriges tillväxtmotor, i synnerhet. Det är en kris som tagit många år av försummelse att åstadkomma och som kräver oerhört stora insatser och tydliga prioriteringar att komma tillrätta med.

Den uteblivna prioriteringen av de lärare som sliter med bristfälliga förutsättningar men som trots det gör mirakel varje dag, är anmärkningsvärd.

Lärarförbundet Stockholm, med 17900 medlemmar, vill nu att ett långsiktigt åtagande och ett löfte till elever, lärare och samhälle tas fram: Lokal samling för läraryrket. Ett initiativ för lärarens förutsättning och villkor att göra skillnad, ett initiativ för varje elevs och barns rätt att möta lärare med rätt kompetens. Ett nödvändigt initiativ för vår gemensamma framtid.

Vi uppmanar nu stadshusmajoriteten att tänka om och vi gör det genom att manifestera vår oro utanför Stockholms stadshus. Nu krävs en krismedvetenhet som leder till handling!

Johan Törnroth, ordförande Lärarförbundet Stockholm

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

StockholmLärareLärarbrist

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev