Kommuntoppar slipper karantän

Lagförslaget klubbades av riksdagen i maj och träder i kraft nästa vecka. De nya reglerna ska förhindra att politiker blir lobbyister över en natt och minska risken för korruption. När förslaget presenterades i februari kom civilminister Ardalan Shekarabi (S) med en uppmaning:

– Regioner, landsting och kommuner bör överväga införandet av liknande regler.

Drygt tre månader senare visar Dagens Samhälles enkät att frågan endast varit uppe i fullmäktige i Stockholms läns landsting – ingen annanstans.

– Det måste göras mer, säger civilministern i dag. Korruptionen är liten i Sverige, men vi är naiva om vi tror att det inte behövs preventiva åtgärder för att hålla kvar den på en låg nivå. Nu behöver kommunerna stöd från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) för att komma i gång. Redan i vintras formulerade han detta önskemål till SKL. Men ordförande Lena Micko (S) låter via sin pressekreterare meddela att ”karensregler inte varit föremål för någon diskussion i SKL:s styrelse och att det inte finns något arbete kring frågan inom SKL i dagsläget”.

Ardalan Shekarabi är inte nöjd.

– Det handlar om att upprätthålla medborgarnas tillit till de förtroendevalda och till de offentliga institutionerna. Karensregler är en av frågorna som måste diskuteras.

Kommunföreträdare som DS varit i kontakt med menar att frågan inte är lika aktuell på kommunal nivå. När ett kommunalråd går över till näringslivet kan det inte jämföras med exempelvis förre näringsministern Björn Rosengren (S) och förre finansministern Anders Borg (M) som bägge gick till Stenbecksfären.

– Det är skillnad om man lämnar den yttersta regeringsmakten. En kommun har inte mycket till hemlisar som kan användas i en annan karriär, säger Eskilstunas kommunalråd Jimmy Jansson (S).

Ardalan Shekarabi håller med om att det är skillnad på ministrar och kommunpolitiker.

– Men kommunpolitiker har kunskaper som kan vara viktiga för företag som gör affärer med kommunen.

Vidare är Jimmy Jansson oroad för att det kan bli svårare att rekryterna duktigt folk till politiken om de riskerar att hamna i karantän när de sedan vill tillbaka till näringslivet igen.

Han får stöd av Hillevi Engström (M), kommundirektör i Upplands Väsby och tidigare biståndsminister, som påminner om att kommunpolitiker saknar statsrådens avgångsvederlag, vilket gör det dyrt att införa karensregler.

– Jag tror inte att kommuninvånarna är beredda att lägga skattepengar på detta, säger hon.

En karantän behöver emellertid inte innebära utebliven lön, det kan också innebära att man får en ”ämnesrestriktion” hos sin nya arbetsgivare. I Norge har Bergen använt sig av det.

Den mest kända övergången på lokal nivå var när Stockholms sjukvårdslandstingsråd Filippa Reinfeldt (M) började jobba för vårdkoncernen Aleris 2015, drygt tre månader efter att hon lämnat politiken.

I en mejlväxling med DS säger Filippa Reinfeldt att det generellt kan vara bra att diskutera karantänsregler, men att hennes fall inte var problematiskt eftersom där fanns ett ”respektavstånd”, hennes arbetsuppgifter för Aleris var helt andra än dem hon haft som politiker.

BB120703DS003.jpg

Hennes övergång ledde till en intensiv debatt, men det var först när förslaget till nationella regler presenterades i vintras som Stockholms oppositionslandstingsråd Erika Ullberg (S) bestämde sig för att motionera i frågan:

– Landstinget upphandlar ju all trafik och en stor del av hälso- och sjukvården. Det finns många företag där det kan uppstå problem om en politiker byter sida utan karenstid emellan.

Motionen röstades ned av de borgerliga partierna, men inte för att de skulle vara emot ett regelverk. Finanslandstingsrådet Iréne Svenonius (M) säger via sin pressekreterare att karensregler är nödvändiga och att det ”säkert förekommit fler fall än Filippa Reinfeldt”, men att hon vill invänta förslag om gemensamma regler från SKL.

Enligt SKL:s ordförande har frågan aldrig varit föremål för någon diskussion i styrelsen?

– Jag lyfte frågan till ordföranden och vice ordföranden i SKL, hur de driver den vidare är deras sak.

SKL:s senfärdighet har gett oppositionslandstingsrådet Erika Ullberg ytterligare argument:

– Desto större skäl för vårt landsting att gå före. Nu blir detta en av våra valfrågor i Stockholm.

Transparency International Sverige skrev i sin remiss till den utredning som låg till grund för de nya statliga reglerna att även kommuner, landsting och regioner borde omfattas. Generalsekreteraren för Institutet mot mutor (IMM), Natali Phalén, är inne på samma linje.

– Jag ser minst lika starka skäl att införa detta på
kommunal nivå. I kommunerna finns ofta närmare band mellan politiker och företag.

Kommunsekreteraren i västerbottniska Vännäs svarar i DS-enkäten att frågan ”kanske inte är jätteaktuell eftersom vi är en mindre kommun långt ifrån storstäderna”. Din reaktion?

– Det är feltänkt, mindre kommuner har potentiellt fler utmaningar. I ett litet samhälle kan det vara svårare att skilja mellan den privata rollen och yrkesrollen när man dagligen ses i skolan eller i föreningslivet. Vänskapskorruption är definitivt inte något storstadsproblem!

Vad ser du kan hända?

– Om en politiker till exempel börjar jobba hos ett företag som säljer mycket till kommunen finns självfallet en risk att det företaget eller den förre politikern kan gynnas på ett otillbörligt sätt. Eller att det kan uppfattas så utifrån. Själva misstanken är ett problem i sig.

Thomas Palmberg på polisens nationella korruptionsgrupp håller med:

– Vi kallar det ”förtroendeskada”. Om politikerns handling uppfattas som korrupt är skadan redan skedd.

Oppositionsrådet Amelie Tarschys Ingre (L) i Lidingö kommun var huvudrapportör när Europarådets Kommunalkongress nyligen släppte en rapport om risken för korruption vid offentliga upphandlingar. Rapporten varnar bland annat för just ”revolving doors”, att politiker och tjänstemän tar svängdörrarna till jobb inom sektorer där de just har verkat.

– Superbra att ni uppmärksammar den här frågan.

Tänker du lyfta den i ert fullmäktige?

– Absolut!

Skulle ett regelverk kunna inbegripa ledande tjänstemän?

– Den frågan måste också upp på bordet, i synnerhet när det gäller tjänstemän på upphandlingssidan.

Det är något som även civilministern välkomnar:

– Rent juridiskt bedömer jag att det inte skulle vara mer komplicerat än med politiker, säger Ardalan Shekarabi som samtidigt vill betona att han uppmuntrar människor att växla mellan offentlig och privat sektor men att övergångarna ibland måste regleras.

Påhl Ruin