Klimatmyndighet krävs om vi ska klara ödesfrågorna

Värmeböljor, skogsbränder och översvämningar har drabbat olika delar av Sverige de senaste månaderna. Händelserna har ställt hela samhällets krishanteringsförmåga på prov, från lokal till nationell nivå. Insatserna från både offentliga och privata aktörer, samt inte minst ideella aktörer, har varit omfattande. Dessa till trots kan kostnaderna, och de minskade intäkterna för de drabbade regionerna, räknas i hundratals miljoner kronor.

Gemensamt för dessa händelser är att de alla riskerar att bli allt mer vanligt förekommande i takt med att klimatet förändras. Förändringstakt- och intensitet är dock svåra att förutse och varierar beroende på var i Sverige man befinner sig. Det vi utan minsta tvekan vet är att samhället kommer att ställas inför stora utmaningar.

Fler fall av extremt väder är en sådan effekt. Det handlar om att stora delar av landet förväntas få mer intensiv nederbörd. De sammanlagda kostnaderna för översvämningarna enbart i Västsverige kommer sannolikt att uppgå till tiotals miljoner kronor. Under skyfallet i Köpenhamn år 2011 visade det sig att konsekvenserna kan bli i mångmiljardklassen.

Mot slutet av seklet väntas också värmeböljor bli vanligare och värre än i dag. Detta kan få mycket allvarliga konsekvenser. Under värmeböljan som drabbade Europa under år 2003 inträffade upp till 70 000 fler dödsfall än normalt enligt Folkhälsomyndigheten. Den typen av värmeböljor ökar också risken för skogsbränder likt den som nyligen drabbade Västmanland.

Detta är bara ett par exempel på vilka möjliga konsekvenser klimatförändringarna kan komma att medföra. Konsekvenser uppstår inom de flesta samhällssektorer. Osäkerheter kring omfattningen av klimatförändringarna gör det svårt att förutse exakt vilka konskvenserna blir. Men det vi redan nu vet är att förebyggande insatser, klimatanpassningsåtgärder, är absolut nödvändiga för att skydda människors liv och hälsa, egendom och samhällets funktionalitet.

Trots det bedrivs klimatanpassningsarbetet i dag på ett synnerligen splittrat sätt. I enlighet med svensk förvaltningstradition ska myndigheter arbeta med frågorna inom sina egna områden. Det finns inte på nationell nivå någon aktör med ett övergripande samordningsansvar för frågorna. För att ta ett samlat grepp i frågan bör instiftandet av en klimatmyndighet därför utvärderas. Länsstyrelserna samordnar arbetet regionalt, men deras möjligheter att ge tillräckligt stöd till kommunerna begränsas av att de resurser staten satsar på klimatanpassning är för små sett till frågans dignitet. Berörda myndigheter saknar i dag tillräckliga anslag för att fullt ut kunna stödja kommunernas behov av klimatanpassningsåtgärder.

Det är just kommunerna som står inför de största utmaningarna. Det är där konsekvenserna av klimatförändringarna uppstår. Det är kommunerna som enligt dagens system både måste finansiera och genomföra merparten av de åtgärder som krävs. I vissa kommuner har man kommit långt, medan arbetet inte kommit igång alls på andra ställen. Mot bakgrund av att klimatförändringarna är det närmaste en ödesfråga dagens samhälle har att hantera är detta synnerligen otillfredsställande.

Men det finns fortfarande tid att börja agera för att möta de ökande riskerna, utöver det arbete som bedrivs för att minska vår klimatpåverkan.

Till att börja med: en förutsättning för att framgångsrikt och resurseffektivt kunna hantera klimatförändringarna är att de behandlas inom ett strukturerat riskhanteringsarbete. Där måste olika klimatrelaterade risker kunna vägas mot varandra. Som exemplet med skogsbränderna och släckningsflygplanen visat är det utmanande att, oavsett om det gäller kommuner eller staten, vara redo att kunna hantera alla typer av risker. Endast när risker mäts med samma måttstock kan olika riskbehandlande åtgärder vägas mot varandra på ett korrekt sätt, oavsett om det gäller brandflyg eller att säkra dricksvattenförsörjning för hela Stockholmsregionen som klimatförändringarna kräver.

På lokal nivå krävs att alla kommuner analyserar sina egna sårbarheter för klimatförändringarna. I dag finns det en hel del kunskapsunderlag tillgängligt för att göra åtminstone en första grov sårbarhetsanalys. Detta har också flera kommuner i Sverige gjort. Nästa steg kan vara desto svårare, nämligen att utifrån den insamlade kunskapen göra en plan för hur klimatförändringarna ska mötas. Vilka åtgärder vore möjliga att vidta för att mildra effekterna av klimatförändringarna? Vilka åtgärder ska prioriteras mot bakgrund av begränsade budgetmedel? I dessa delar behövs ett jämfört med i dag kraftigt ökat kunskapsstöd till kommunerna. Det är inte rimligt att expertkunskap ska byggas upp i varje kommun i landet. Det behövs också ett betydligt mer organiserad spridning av best practice jämfört med vad som är fallet i dag. Det är mycket sannolikt att det även kommer krävas statlig medfinansiering.

På alla nivåer i samhället krävs också ökat samarbete med näringslivet. Det gäller allt från försäkringsbolagen, som i värsta fall kan sluta försäkra egendom i områden som kommer drabbas av ökade risker, till privata utförare av äldreomsorg, vars brukare är särskilt sårbara vid värmeböljor. Det krävs också att de fördelar klimatförändringarna faktiskt för med sig inte ignoreras utan tas till vara. Det är så vi möter de hot som klimatförändringen innebär för vårt framtida samhälle.

Per Ahlström, kommunal säkerhetssamordare

Klas Lindström, vice vd och krisexpert 4C Strategies