Hot och våld sätter demokratin ur spel

Våld och hot mot lokalpolitiker tenderar att normaliseras. Sveriges Kommuner och Landsting har försökt få tidigare regeringar att skärpa lagstiftningen. Nu har en ny mandatperiod påbörjats med många nya förtroendevalda i kommuner, landsting och regioner. SKL anser att de ska kunna utföra sitt demokratiska uppdrag i trygg förvissning om att tas på allvar när de utsätts för en brottslig handling. Vi förväntar oss att den nya regeringen nu tar tag i detta för att värna demokratin.

”Vi vet vem du är och var dina barn går i skolan.” ”Törs du visa dig på gatorna i kommunen?” Det här är några exempel på hot som förtroendevalda i kommuner och landsting drabbats av. Mordhot och trakasserier blir allt vanligare för att uttrycka sin ilska eller besvikelse mot en åsikt eller ett beslut.

Politiker i kommuner och landsting fattar ibland beslut som innebär att prioriteringar gjorts till fördel för några verksamheter på bekostnad av andra. Det kan handla om att elevunderlaget inte räcker till för att behålla den gamla skolan, varför skolan då kan komma att läggas ned. Det kan också handla om att sjukhuset på orten inte kan upprätthålla tillräcklig kompetens och kvalitet och därför planeras en nedläggning eller flytt av hela eller delar av verksamheten.

Att politiker ska granskas för sina beslut är inte samma sak som att de ska behöva tåla hot och våld. Men fler upplever i dag att samhället och rättsväsendet sänder signaler att offentliga personer måste tåla en hel del och politiker får faktiskt tåla lite mer än andra. Många förtroendevalda räknar därför kallt med att tonläget blir högre och att hot om våld förekommer och att det ingår i uppdraget.

Brottsförebyggande Rådets (BRÅ) trygghetsundersökning 2013 visade bland annat:

• En av fem förtroendevalda hade under 2012 utsatts för brott eller liknande i samband med sitt politiska uppdrag. Yngre är mer utsatta än äldre.
• Bland heltidspolitiker var hälften utsatta under 2012. Fler kvinnor än män.
• 20 procent anger att de på något sätt låtit sig påverkas på grund av oro och utsatthet. Det kan handla om att man undviker att uttala sig i en fråga eller ägnat sig åt självcensur.

I juni 2014 presenterade chefsåklagare Torsten Angervåg en kartläggning som visade att rättsväsendet inte tar hot och våld mot förtroendevalda på allvar.

För några månader sedan gick Rikspolischefen Dan Eliasson ut på DN Debatt och sa att hatbrott i alla former, hot mot förtroendevalda, hot mot medieredaktioner och liknande brott ska hanteras som en helhet i ett större sammanhang. I storstadsregionerna ska särskilda hatbrottsgrupper inrättas. De ska ansvara för kompetensstöd, samordning, brottsofferstöd och uppföljning. Enheterna ska också jobba med andra brott mot de grundläggande fri- och rättigheterna, exempelvis hot mot politiker och journalister. Det är ett bra initiativ men det räcker inte.

I ett samhälle där invånarna misstror politiker och antidemokratiska krafter tar plats, där hot och våld mot politiker normaliseras, kan det leda till att färre vill ta på sig ett politiskt uppdrag. Förutom fysiska eller psykiska skador kan upplevda hot leda till att man av rädsla undviker att uttala sig i en särskild fråga eller inte engagerar sig i känsliga ärenden. Demokratin sätts i praktiken ur spel om man inte vågar agera, säga vad man tycker eller ändrar sina beslut på grund av hot eller våld.

Det finns en stor okunskap om vad som är brottsligt vilket gör att många väljer att inte anmäla. Lokala politiker är inte anställda utan verkar på ett förtroendeuppdrag. Det betyder att de inte har stöd i någon lagstiftning likt den arbetsmiljölagstiftning som finns för tjänstemän.

Det är allvarligt, de lokala politikerna måste ges ett bättre stöd och mycket kan göras inom nuvarande regelverk.

Kommuner och landsting behöver utveckla ett systematiskt arbete för att förebygga och hantera hot och våld mot förtroendevalda. Arbetet bör omfatta både handlingsplaner och utbildning.

Ansvaret vid hot och våld mot förtroendevalda behöver klarläggas. Här behövs en mer systematisk samverkan mellan kommuner, landsting och regioner samt partierna och polisen. Förtroendevalda måste kunna lita på att de får stöd och hjälp om de utsätts för hot eller våld.

Men, vi behöver också en lagstiftning som värnar det demokratiska samhället. Redan under våren 2006 presenterade ”Kommittén om hot och våld mot förtroendevalda” sitt slutbetänkande till regeringen där ett förslag om en sådan lagstiftning gällande förtroendevalda fanns med. Det betänkandet stöddes enhälligt av alla partier och experter i utredningen. Men sedan har inget hänt, trots upprepade påtryckningar.

Kommittén övervägde även en utformning av lagstiftningen som inte är knuten till individen utan i stället tar sikte på brott som riktar sig mot det demokratiska intresset. En lagstiftning om Hot mot demokratin. Vi menar att fördelarna med en sådan lagstiftning överväger.

SKL anser att en lag om hot mot demokratin stärker skyddet för det demokratiska intresset. Vi uppmanar därför regeringen att snarast ta fram ett förslag till lagstiftning som stärker skyddet för det demokratiska intresset, oavsett vem brottet riktar sig mot.

Lena Micko, ordförande (S) Sveriges Kommuner och Landsting