Hjälpmedelsgaranti förbättrar livskvaliteten

Fler än en miljon svenskar lever med någon form av funktionsnedsättning som påverkar vardagen på olika sätt.

Det positiva är att många goda hjälpmedel finns och den tekniska utvecklingen går framåt i rasande fart. Därför det märkligt att vi inte vet vad vi pratar om då vi använder uttrycket ”hjälpmedel”.

Hjälpmedel är varken ett definierat begrepp eller en lagstadgad rättighet. Hjälpmedelsverksamheten förändras och nya koncept som välfärdsteknologi, design för alla och universal design har etablerats.

Samtidigt flyttar produkter från hjälpmedelsverksamheter till den vanliga konsumentmarknaden och IT-baserat kognitivt stöd är på frammarsch.

Enligt Hälso- och sjukvårdslagen har kommuner och landsting skyldighet att tillsammans med rehabilitering, erbjuda hjälpmedel för den dagliga livsföringen. Landsting och kommuner avtalar om hur hjälpmedelsansvaret ska fördelas och beslutar om lokala regler och tillämpningar.

Patientlagen stadgar att patienten ska informeras om hjälpmedel. Vårdgarantin däremot, omfattar inte nödvändiga hjälpmedel och faktum är att patienten inte ens har rätt att få sitt hjälpmedelsbehov prövat.

Med ovanstående som utgångspunkt, har Neuroförbundet som organiserar personer med neurologiska diagnoser och deras närstående, genomfört en enkätundersökning som visar hur medlemmarna ser på sin personliga hjälpmedelssituation.

Siffrorna är nedslående:

• 28 procent har inte tillgång till de hjälpmedel som skulle ha en stor betydelse för deras delaktighet i samhällslivet

• 39 procent har inte tillgång till omedelbar service när deras livsnödvändiga hjälpmedel går sönder. En trasig rullstol eller hörapparat, kan i praktiken innebära ”avslagna” ben eller att personen berövas sina kommunikationsmöjligheter.

• 51 procent får inte heller möjlighet att låna hjälpmedel under reparationstiden.

• 87 procent anser att hjälpmedel har en mycket stor betydelse för hur de klarar sin vardag.

Bakom dessa siffror finns det knappt 3 000 personer som på olika sätt får sina liv inskränkta på grund av funktionsnedsättningar som till olika grad kan kompenseras. Det är inte orimligt att utgå ifrån att situationen omfattar många fler.

Uppskattningsvis använder 9,5 procent av befolkningen någon form av hjälpmedel. Faktum är att det är bostadsorten och individens förmåga att ställa krav som avgör vad drygt en miljon människor kan få.

Vår undersökning bekräftar också denna ojämlikhet. Exempelvis är över 80 procent av invånarna i Sörmlands och Örebro län nöjda med sin hjälpmedelssituation, medan motsvarande andel i Östergötland stannar på 65 procent.

Situationen är djupt otillfredsställande och rimmar illa med ambitionerna för såväl en inkluderande arbetslinje för alla, som med begreppet jämställd vård.  Dagens system är snåriga och med många olika huvudmän som ansvarar för sin bit av helheten.

Vi har därför nu stora förväntningar på regeringens nytillsatta Hjälpmedelsutredning som fått i uppdrag att se över tillgången och användningen av hjälpmedel i landet. Då det även ingår i uppdraget lämna förslag med syfte att öka likvärdigheten, minska skillnaderna och föreslå eventuellt huvudmannaskap, vill vi gärna lämna ett medskick:

En nationell hjälpmedelsgaranti kombinerad med en service- och lånegaranti skulle definitivt öppna många dörrar – både bildligt och bokstavligt talat.

Låt oss nu tillsammans se till att över en miljon medborgare får den lättare vardag de förtjänar, oavsett var i landet de bor. I ett hållbart samhälle tillhandahålls ”livsmedel” så att alla kan verka efter bästa förmåga.

Lise Lidbäck, förbundsordförande Neuroförbundet