Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Kommunpolitik

Här har makten cementerats

Publicerad: 30 oktober 2013, 14:13

70 svenska kommuner har under de senaste 40 åren aldrig haft partibyte på den tyngsta politiska posten, kommunstyrelsens ordförande. S dominerar bland enpartifästena och har en särställning med 54 orubbade fästen.


DS GRANSKAR Var fjärde kommun har haft samma partifärg på den tyngsta maktposten som kommunstyrelsens ordförande ända sedan kommunreformen i början av 1970-talet.

Tolv val i rad, med början 1973, har det blivit S i toppen i 54 kommuner, C i 11 kommuner, M i 5 kommuner och FP i en (se hela listan samt utveckligen över åren i grafiken till vänster om el nedanför artikeln).

Posten som kommunstyrelsens ordförande har enligt forskarna blivit allt tyngre med åren. Man talar om en ”presidentialisering” av kommunpolitiken, konstaterar kommunforskaren David Karlsson vid Göteborgs universitet.

Fritidspolitikerna blir färre, liksom nämnderna. Politikerrollen professionaliseras och makten koncentreras.

Dagens Samhälle har granskat vilka partier som innehaft den tyngsta posten och hur makten växlat sedan de moderna kommunerna bildades. I anmärkningsvärt många fall handlar det i de 70 enpartifästena inte bara om ett och samma parti. Toppolitikerna har också ofta suttit mycket länge.

Dessutom är de oftast män. 26 av enpartikommunerna har aldrig haft en kvinna på topposten.

Rekordet i långsitteri har Erik Langby (M) i Nacka. Han var kommunstyrelsens ordförande i 30 år, fram till 2012. Elizabeth Salomonsson (S) i Köping har hittills suttit 28. Per-Olov Nilsson (S) i Arboga var ordförande 25 år, Kjell Höglin (S) i Hofors i 23 år. Bengt-Olov Eriksson (S) i Tierp hittills 21 år. Listan kan göras längre.

Oftast styr det dominerande partiet i enpartikommunerna ihop med andra, i några fall rent av över blockgränsen. Men bland S-kommunerna finns 20 där partiet regerar på egen hand.

En av dem är Örnsköldsvik, där Socialdemokraterna har styrt sedan 1971. Elvy Söderström är bara den tredje ks-ordföranden under de 42 åren. Med undantag för en period har S alltid haft egen majoritet.

– Men vi försöker bete oss som om vi är fler som styr och vi tar aldrig någonting för givet, säger Elvy Söderström efter 19 år på topposten.

Vad tycker den eviga minoriteten? Dan Olsson (C), storebror till förra C-ledaren Maud Olofsson, var oppositionsledare i 19 år. Han avgick nyligen.

– Visst ger ett långvarigt maktinnehav en maktfullkomlighet. Man vänjer sig vid att det bara är att köra.

Han pekar på en annan påtaglig risk:

– Den politiska makten växer ihop med administrationen, och då blir det jävligt knepigt. Många går direkt till kommunstyrelsens ordförande, till Elvy, i stället för till berörda tjänstemän.

Moderaternas obrutna innehav av kso-posten är koncentrerat till Storstockholmsområdet. De fem kommuner som nu är kvar är den hårda kärnan. Urstarka M-fästen som Lomma, Vellinge och Täby tappade tillfälligt ordförandeskapet till Centern i 1979 års val.

Salem skiljer ut sig en aning. Medborgarna är inte fullt så välbärgade som i de andra M-kommunerna på enpartilistan.

Salem består till stor del av villor, radhus och kedjehus. Kommunen tillhörde Botkyrka 1974–1983. Sedan ”självständigheten” har M haft ordförandeposten. Lennart Kalderén har styrt i 15 år.

Han leder en borgerlig allians och betonar samförståndet. Alla ska lyssnas på, även oppositionen.

– Det går inte att glida fram på en räkmacka bara för att man har majoritet. Sluggerpolitik föraktas.

Samsyn i tunga frågor framhåller också ks-ordföranden Hans-Göran Johansson (C), pappa till Annie Lööf, i Centerfästet Värnamo. Själv har han ingen förståelse för att växling vid makten är en viktig demokratifråga.

– Varför det? Om nu invånarna är nöjda begriper jag inte varför det skulle vara bra att byta bara för att man suttit länge och styrt.

Han får visst medhåll av kommunforskaren David Karlsson, som pekar på ”det självklara”:

– Vinner man val gång på gång i en fungerande demokrati är det ett bevis på politisk framgång, gott ledarskap och medborgerlig uppskattning.

Men stabila valresultat är också ofta kopplade till socialt homogena samhällen. Invånarna stöttar det parti som ”intressemässigt står dem närmast”, konstaterar David Karlsson.

En av riskerna med bristen på växling vid makten är att partiernas incitament att tänka nytt minskar när väljarna inte behöver övertygas, framhåller han.

– Majoritetspartier kan bli okänsliga för kritik och tänka ”vi vinner ju ändå alltid”. Och väljare som sympatiserar med oppositionen kan tröttna, för ”vi vinner ju ändå aldrig”.

Granskningen av enpartikommunerna publiceras i veckans nummer av Dagens Samhälle (nr 38, 31 okt).

Magnus Wrede, mw@dagenssamhalle.se
Johan Delby, jd@dagenssamhalle.se

Johan Delby & Magnus Wrede, reportrar

Dela artikeln:


Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News