Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Kommunpolitik

”Frågan om vinster ger S förluster”

Publicerad: 28 juni 2012, 08:39

”Det är Ruben som är skönheten i familjen”, säger Kjell-Olof Feldt om sin västgötaspets, en av tre generationer av samma ras hos familjen Feldt.

Foto: Anna Rut Fridholm

Socialdemokraterna har tryckt ner sina kommunpolitiker, hycklat om självstyret och trasslat in sig i vinstfrågan, säger förre finansministern Kjell-Olof Feldt.


En av svensk politiks mest välkända veteraner kliver rakt in i dagens hetaste debatter med sin nya bok En kritisk betraktelse – Om socialdemokratins seger och kris.

I sin stuga i Roslagen, med betagande försommargrönska utanför fönstren, kliar Kjell-Olof Feldt kärleksfullt den vackra västgötaspetsen Ruben under hakan och utvecklar sina tankar om vinster i välfärden, partiernas problem, nostalgin inom S och kommunpolitikerna som välfärdspolitikens frontsoldater, svikna av staten och partiet.

Almedalen? Den tiden är förbi för den nu 80-årige pensionären Feldt. Men som finansminister tog han initiativ till de ofta uppmärksammade ekonomiska seminarierna under Almedalsveckan.

– Poängen var att bjuda in också icke troende, för att stimulera debatten. Jag var där minst åtta somrar på 80-talet.
På den tiden var det ”lite korruption”, minns han. Journalisterna lät sig bjudas på middagar.

– Jan Guillou var med på ett av våra arrangemang och tyckte att vinet var för dåligt. Han beställde in en egen flaska, det hade han ju råd med. Jag höll med, vinet var inte särskilt bra. Men han bjöd inte.

I sin bok beskriver Kjell-Olof Feldt socialdemokraternas fyra framgångsrika decennier 1930–1970. Sedan började det ta emot. Men att förändra partiet i takt med att verkligheten förändrades blev något av ett sisyfosarbete.

– Att politiken inte kunde lösa alla problem var svårt att erkänna. En stor del av medlemmarna hade ju kvar bilden att vårt parti kan svinga ett magiskt spö och göra vin av vatten.

Har det blivit en tillnyktring på den punkten?
– Njaee, det är mycket nostalgi kvar, och nya generationer med samma inställning att det parti man tillhör kan uträtta det omöjliga. Det gäller inte bara socialdemokratin.

Kjell-Olof Feldts budskap är att politiken inte blir bättre än vad förutsättningarna medger. Han önskar sig mer av sanningssägande och tror att det skulle väcka respekt hos väljarna att tydligt peka på stora problem som väntar, efter ”så många löften som inte infriats och rosiga framtidsskildringar” genom åren.

– Men ett av demokratins dilemman är behovet att skapa gott humör bland väljarna. Jag varnade Göran Persson inför 1998 års val att gå för långt med löften och fick då svaret ”Tråkmånsar vinner inga val”.

Feldt rekommenderar en text som författaren Majgull Axelsson skrivit om ”kosmetisk retorik” och som programkommissionen inom S lagt ut på nätet.

– Tyvärr är ju möjligheterna att föra mera komplicerade resonemang med väljarna rätt begränsade. Och partierna skjuter gärna svåra frågor framför sig, som finansieringen av välfärden i framtiden. Ge inte bara svaret att vi ska jobba längre, för det räcker inte! Det kommer att kosta – högre skatter, högre avgifter eller på något sätt. Börja med att erkänna detta!

Kjell-Olof Feldt pekar också på partiernas stadigt krympande medlemstal. De som blir kvar är mindre och mindre representativa för väljarna i stort. Det borde kunna skapa större ödmjukhet på particentralerna, tycker han.

När han tog till pennan och började skriva sin nya bok i höstas var Socialdemokraterna nere i en mycket djup svacka, konstaterar han.
– Ingen visste vad partiet ville och vart man var på väg.

Nu tycker han att det har blivit bättre. Inte minst applåderar han en tendens som han tycker är tydlig. Partiet lyfter åter fram kunskap och kompetens som något viktigt och satsar, med Feldts vokabulär, på färre kommunikatörer och fler analytiker.

Men fortfarande undviks tydliga besked i centrala frågor. Den kanske mest glödheta: Hur göra med vinster i skattefinansierad verksamhet?  I boken fnyser Feldt åt en presskonferens som Carin Jämtin, Ilmar Reepalu och Anneli Hulthén höll i vintras.

Kommuner och landsting skulle själva få avgöra ”om välfärdsverksamheten ska bedrivas med eller utan vinstsyfte”, skrev de tre i ett pressmeddelande. Till exempel skulle stiftelser, kooperativ och ideella föreningar kunna väljas som enda privata alternativ.

– Ytterst ogenomtänkt, hur torftiga får politiska utspel vara? utbrister Feldt och slår ut med armarna. Det smärtar mig att Ilmar Reepalu var med.
Du menar att du har högre tankar om honom?

– Det har jag fortfarande, även om han ju hamnat i en del andra trubbel.

Feldt ser presskonferensen som ett praktexempel på ”utspelsdemokrati” där man ”yxar till” någonting i en svår fråga utan att tala om hur det ska gå till i praktiken.

I den knepiga vinstfrågan ser han alldeles för mycket yvig retorik och för lite av konkreta besked. Hans egen inställning kan sammanfattas så här:
Det går inte att ”kasta ut vinstintressena” utan att i praktiken stoppa alla inslag av privata företag i skattefinansierad verksamhet. Enskilda riskerar inte pengar i en verksamhet utan möjlighet att få tillbaka pengarna. Återinvestera all vinst i verksamheten? Då blir det inte särskilt många intresserade kvar. En del förslag innebär också direkta ingrepp i den privata äganderätten.

– Stefan Löfven begriper det här. Men han har också svajat lite. Det är ett oerhört tryck i den här frågan. Den påminner om löntagarfonderna.
Och på samma sätt som med löntagarfonderna är Feldt övertygad om att eventuella restriktioner mot vinstuttag skulle slå tillbaka på Socialdemokraterna i valet.

– Barn i friskolor har röstberättigade föräldrar. Ska man vinna riksdagsval måste man ha med sig Storstockholm, Storgöteborg och Stormalmö, säger den tidigare ordföranden i Friskolornas riksförbund.

Vinstvåndan är alltså svår, för att inte säga omöjlig, för S att omsätta i en valvinnarfråga, enligt Feldt. Åsikterna går isär i partiet. I boken beskriver han läget när det gäller privata alternativ i välfärden som att det handlar om att ”minimera förlusterna”.

Vilka förluster?
– Ja, både förluster i anseende och förluster av väljare. Det finns mycket starka känslor i den här frågan, men var finns förnuftet? Går känslorna att förverkliga?

Helst vill han att riktlinjer och regler för de privata alternativen görs upp över parti- och blockgränser. Han pekar på den utredning som sjösatts inom skolområdet och uppmanar sitt parti att jobba konstruktivt där, för den har ”hyggliga direktiv”.

– För Socialdemokraterna borde det just nu handla mer om att tänka och fundera än om att prata och göra utspel. Till exempel komma fram till vad man menar med kvalitet, som det pratas så mycket om.

Då är väl LO:s beslut på kongressen om förbud mot vinster ett problem för partiet?
– Det borde det vara.

Själv är du inte provocerad av att skattepengar går till stora vinstuttag?
– Det finns enskilda exempel på missbruk, både inom skolan och vården. De mest upprörande inslagen får gärna dämpas. Men jag är inte särskilt upprörd själv. Partiet kunde ha stoppat detta när man vann valet 1994, i stället ökade antalet elever i friskolor från 15 000 till 150 000.

Så vad vill Socialdemokraterna göra med kapitalismen? Feldt tar upp saken i ett avsnitt där han berättar om ett samtal med Tage Erlander i början av 1980-talet.

 S måste förbli ett antikapitalistiskt parti, vidhöll Erlander. Antikapitalismen behövdes som utopi, för att hålla rågången tydlig mot borgarna. Och för att hålla Rörelsen samman.

Hur hanterar Socialdemokraterna frågan om kapitalismen i dag?
– I praktiken har man ju alltid bejakat den. Men retoriken har levt kvar länge, även om den dämpats.

– I dag har frågan om kapitalismen blivit sektoriell. Finanskapitalismen får man tycka illa om, men Saab måste man älska. Ica och Ikea är rumsrena, men inte finans- och riskkapitalister. Fast nu vill ju S att staten ska starta riskkapitalbolag.

Kjell-Olof Feldt muttrar om att den svenska debatten är futtig och ytlig. Den handlar om bonusar i stället för de svåra kriserna på de globala finansfinansmarknaderna och systemens konstruktion.

Själv var Feldt tidigt ute och skapade uppståndelse i sitt parti när han i en intervjubok på 1980-talet pratade om privata daghem. Pysslingen-debatten exploderade.

– Partiet hade försiktigt börjat tala om valfrihet, men min poäng var att det inte går att skapa reell valfrihet om det inte finns olika saker att välja på. Fem ungefär likadana kommunala skolor gav inte medborgarna så mycket till alternativ.

Hur blev reaktionen?
– Bara motstånd. Jag var en ropande röst i öknen.

Vad sa din chef Olof Palme, du satt ju i regeringen?
– Han var väldigt starkt påverkad av sin hust­ru. Lisbeth var rasande, hon ansåg att jag var en förtäckt agent för privatkapitalisterna.
Konkurrens, kvalitet, effektivitet – det mesta inom välfärdspolitiken är sist och slutligen upp till ”frontsoldaterna”, som Kjell-Olof Feldt kallar kommunpolitikerna. Han framställer sig som deras sanna vän, inte bara under intervjun med kommunernas sanna tidning, utan också i sin nya bok.

Där anklagar han sitt parti för att ha tryckt ner den lokala självstyrelsen och misshandlat de tappra frontsoldaterna. I saneringen av statsfinanserna på 1990-talet klämdes kommunerna åt.

– De tog inte sitt ansvar, sa man på riksplanet. Och så stiftades tvingande rättighetslagar och infördes öronmärkta bidrag och detaljregleringar. Vi litar inte på er! var budskapet uppifrån.

Det blev tuffare för kommunpolitikerna under förre kommunalrådet Göran Perssons tid som statsminister?
– Ja, det var dem han petade i magen.

Tidigare fanns det två riktigt starka grupper i partiet, konstaterar han: Kommunfolket och facket.
– Ofta var det samma människor. Men i dag har båda grupperna försvagats.

Den kommunala självstyrelsen blev mer och mer formell under 1990-talet, enligt Feldt. Den hyllades av S-ministrar i högtidstal medan verkligheten var en helt annan. Göran Persson sade senare (citerad av Feldt i boken): ”I valet mellan kommunalt självstyre och likvärdig standard i äldreomsorgen så väljer jag likvärdig standard”.

På motsvarande sätt har socialminister Göran Hägglund (KD) under de borgerliga regeringsåren sagt att han sätter individuell frihet före kommunernas frihet, apropå att göra det fria vårdvalet obligatoriskt.

Vill du alltså stärka självstyrelsen?
– Ja, det måste bli mer meningsfullt att agera politiskt på lokal och regional nivå än att bara fungera som statliga tjänstemän. Annars behöver vi inte kommunval och de tre nivåer vi har i dag. Kommunpolitikerna har blivit mer och mer anonyma.

– Vad ska vi ha kommuner till om det ska vara lika överallt?
När Olof Palme ville vitalisera den offentliga sektorn på 1980-talet var Kjell-Olof Feldt en ivrig påhejare av decentraliseringstankarna. Åtminstone ger han den bilden själv.

Han som skulle göra’t, den unge civilministern Bo Holmberg, har beskrivit det lite annorlunda. Det var flera kontroverser med finansdepartementet och Feldt var skeptisk till Holmbergs förnyelseidéer, har Holmberg sagt i intervjuer.

– Nej nej, jag stödde honom mot kritiska fackministrar och deras kohorter, säger Feldt. Jag var inte alls emot fri nämndorganisation och frikommunförsök. Problemet var att Bosse Holmberg inte hade riktigt den kapacitet och de resurser som behövdes.

– Finansen fick ta över och driva frågorna. Det var bara vi som hade muskler genom att vi satt på pengarna. Bosse hade bara retoriken, och den skötte han inte så bra. Det var lite synd om honom, för han var ett jävligt duktigt landstingsråd i Västernorrland.

Bo Holmberg, make till den mördade utrikesministern Anna Lindh, lämnade regeringen 1988. Han avled för några år sedan efter att ha varit landshövding i Sörmland.

Kjell-Olof Feldt avgick i samband med en regeringskris 1990. Han är inte längre aktiv i partiarbetet, men umgås med en del gamla kolleger och ser sig som en fristående tänkare som gärna vill bidra till den interna partidebatten.

Inför valet 2014 hoppas han att Socialdemokraterna dämpar attackerna på Moderaterna.

– Försöken att demonisera dem och framställa dem som De Onda var ju huvudlinjen fram till 2010 års val. Det har inte precis gett någon utdelning. Det är rimligare att beskriva Moderaterna som valhänta, okänsliga och allmänt lite misslyckade.

Vill du läsa vidare?

Starta din prenumeration.

Första 30 dagarna utan kostnad

Obegränsad tillgång till allt digitalt innehåll
Nyhetstidningen direkt i brevlådan, 38 nr per år
Överblick, fördjupning och snabb uppdatering om svenska samhällsfrågor

Möjlighet att säga upp under första 30 dagarna

För 2 795 kr ex. moms (ord. pris 3 495 kr ex. moms) får du tillgång till allt vårt digitala material och vår nyhetstidning. Prenumerationen är löpande på årsbasis. Första månaden är utan kostnad och du har under den perioden möjlighet att säga upp din nystartade prenumeration.

Starta din prenumeration
Redan prenumerant? Logga in

Dela artikeln:


Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News