Förslag om riksintressen måste arbetas om

REPLIK. Det finns områden i Sverige som är viktiga att bevara och skydda. Det kan till exempel handla om kulturhistoriska miljöer eller områden där ny infrastruktur ska byggas. Men systemet för att peka ut sådana områden, riksintressen, fungerar inte.

Sedan statliga myndigheter började peka ut dessa områden på sjuttiotalet har det gått inflation i riksintressen. I dag täcks hela 55 procent av Sveriges yta av riksintressen. Stora områden, ibland hela kommuner, skyddas utan tydliga skäl eller avgränsningar.

I stället har riksintressen blivit ett avsevärt hinder för byggandet av nya bostäder.

Problemet handlar dels om att statens hantering av riksintressen fördröjer planeringen av nya bostäder, dels om att den får kommuner och byggherrar att dra sig för att ens påbörja arbeten för nya bostäder i områden där riksintressen gäller.

Risken att fastna i långa och dyra processer med länsstyrelserna anses ofta vara för stor.

I en enkätstudie som SKL har gjort under 2015 uppger 43 tillväxtkommuner att de har pågående planarbeten för totalt 14 600 bostäder som ligger still i väntan på att länsstyrelsen ska bedöma hur gällande riksintressen ska hanteras.

I en studie från Riksrevisionen 2013 svarar 60 procent av kommunerna med bostadsbrist att statens hantering av riksintressen har hindrat nya bostäder minst en gång de senaste tre åren.

Utredningen om riksintressen föreslår nu ett system med olika sorters intressen, för att begränsa det som kallas just riksintressen.

Det är ett förslag som bara riskerar att krångla till systemet ytterligare och dessutom göra det ännu mer omfattande.

Riksintressen hanteras ofta stelbent av länsstyrelserna. Därför finns det ingen anledning att tro att det blir enklare att bygga bostäder bara för att nya nivåer införs.

SKL:s uppfattning är att statens utpekade intressen måste bli betydligt färre och täcka en betydligt mindre andel av Sveriges yta. Bara områden som är verkligt unika i ett nationellt perspektiv ska få anges som riksintressanta.

Först då blir systemet med riksintressen accepterat och hanteringen effektivare, vilket gör att det kan byggas fler bostäder. Riskintresseutredningens förslag måste arbetas om.

Lena Micko, ordförande (S) Sveriges Kommuner och Landsting