Försena inte ett förnybart energisystem

REPLIK. Nils Andersson, Gunnar Fredriksson och Mattias Rapp skriver i sin artikel ”Styr om stödet till framtidens energikällor” att elcertifikatsystemet bör skrotas och i stället ersättas med investeringsbidrag till omogen dyrare teknik. Ett förslag som kräver noggranna konsekvensanalyser för att kunna motivera varför det mycket kostnadseffektiva elcertifikatsystemet ska skrotas. Analyser som helt saknas.

Författarna föreslår att elcertifikatsystemet skrotas och ersätts med ett stöd till omogen dyrare teknik, såsom havsbaserad vind-, sol- och vågkraft. Man räknar med att den förnybara elproduktionen som i dag får stöd inte behöver något stöd för att kunna byggas ut efter 2020. Att hitta lönsamhet med endast elpriset som intäkt kan komma att ske men är beroende av hur priset på utsläppsrätter utvecklas. Trots föreslagna reformer av utsläppshandeln ser inte priset ut att komma upp på rimliga nivåer förrän mot slutet av 2020-talet. Därför pekar mycket på att EU får svårt att nå målet för förnybar energi till 2030 enbart med utsläppshandeln som styrmedel.

Det finns också stora frågetecken om något kraftslag kan klara sig helt utan stöd, särskild i ett elsystem med så låga marginalkostnader som det nordiska. Några sådana investeringar har inte gjorts i Sverige sedan avregleringen av elmarknaden 1996.

Att i stället finansiera den nödvändiga utbyggnaden av förnybart genom stöd till omogna tekniker som författarna önskar riskerar att höja kostnaden för konsumenterna, beroende på ambitionsnivå. Elcertifikatsystemets styrka är just att det stimulerar en konkurrens mellan förnybara kraftslag vilket garanterar lägsta kostnad för konsumenten.

I många länder med sämre förutsättningar för billig förnybar energi – främst landbaserad vind-, vatten- och biokraft – kan ett högre stöd till alternativa tekniker vara motiverat. I Sverige finns det däremot en betydande potential att till låga kostnader fortsätta att utveckla de mogna förnybara kraftslagen och även förse resten av Europa med billig förnybar energi. Att gå miste om denna stora potential vore ett stort resursslöseri.

Ett annat motiv som författarna lyfter fram för att införa investeringsstöd är att man undviker negativa priser och minskar kapitalkostnaderna. Men detta går också att åstadkomma med enklare reformer inom elcertifikatsystemet eller med ett auktionsförfarande likt det i Danmark och England.

För att också den havsbaserade vindkraften ska kunna utvecklas till sin fulla potential förespråkar Svensk Vindenergi ett upphandlingssystem där en fastlagen volym kan upphandlas vid givna tillfällen. Ett sådant system skulle minimera påverkan på det befintliga elcertifikatsystemet. Men att såsom författarna föreslår införa ett liknande system på bekostnad av övriga mogna förnybara kraftslag skulle både försena och fördyra omställningen till ett förnybart energisystem.

Charlotte Unger Larson, vd Svensk Vindenergi