”Försäkringskassan sviker förorten”

De första signalerna kom redan i mars förra året, från Försäkringskassan som tillsammans med Skatteverket och Pensionsmyndigheten har ett av sina servicekontor i Hallunda centrum, i Botkyrka kommun.

Man aviserade en flytt av kontoret till stadsdelen Liljeholmen, närmare Stockholms innerstad. Vår första reaktion var ren förvåning. Hur kunde man komma på tanken att lägga ner ett kontor som är ett av de mest besökta servicekontoren i landet? Och med det paradoxala motivet att besökstrycket är för stort för att personalen ska klara av det.

Tusentals Botkyrkabor besöker kontoret varje vecka. Den senaste tiden med många nyanlända till kommunen har behovet dessutom ökat. Botkyrka kommun har tagit fram flera lösningar på större lokaler som kan lösa trängseln och alla servicekontorets krav, men vi har hittills mötts av kalla handen från berörda myndigheters tjänstemän.

Förvåningen övergick sedan till en insikt i att denna flytt är en del i en beklaglig utveckling som pågått under lång tid i hela Sverige. Vi har sett hur många servicefunktioner i delar av landet och i miljonprogrammens centrum plockats bort; ett bankkontor, sedan en bankomat och i vissa fall en vårdcentral eller ett bibliotek.

Representanter för det officiella Sverige säger upp sina kontrakt och lämnar trista hål i fastigheternas gatuplan. Dessa har därefter i bästa fall fyllts upp av lokala handlare, men ofta står de tomma.

Försäkringskassans uppdrag formuleras årligen i regeringens regleringsbrev. Av det framgår den politiska styrningen, och här sägs bland annat att ”Försäkringskassans verksamhet ska vara effektiv och rättssäker samt präglas av en god service och hög tillgänglighet”.

Regeringen har dessutom tydliggjort sina ambitioner under rubriken utveckling av förtroendet. ”Försäkringskassan ska analysera och redovisa utvecklingen av förtroendet för myndigheten respektive socialförsäkringen. /…/ I redovisningen ska även vidtagna och planerade insatser för att öka förtroendet ingå”.

Vi delar helt regeringens ambition att stärka förtroendet mellan samhällets institutioner och dem vi är till för – våra medborgare. Det offentliga är i medborgarens tjänst och kan och ska aldrig styras av organisationernas egna behov.

För regeringen och många av Sveriges kommuner är en av de centrala frågorna just nu hur miljonprogrammens stadsdelar ska upprustas och förnyas. I detta arbete betonas vikten av att det ska finnas arbetsplatser, service, en levande handel och inte minst tydliga och synliga tecken på samhällsfunktioners närvaro.

I den diskussionen har som bekant även placering av myndigheter i förorter diskuterats. Nu senast Diskrimineringsombudsmannens, DO, eventuella flytt till Tensta eller Rinkeby.

Den blev nu inte av. DO flyttar i år till Solna och får en högre hyra än man hade fått i Tensta. Precis som det nu aktuella fallet med Försäkringskassan i Hallunda talades det om lokaler som inte var funktionella. Sådant går förstås att lösa om det finns en vilja att se de faktiska behoven som finns och vilka signaler en placering av en myndighet ger.

Att minska klyftorna mellan innerstad och förort är ett av de 17 globala målen i FN:s Agenda 2030 - ett dokument som Sverige har varit drivande i arbetet med att ta fram.

I mål 11 står det: ”Se till att städer och bosättningar är inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara”. Och längre ner i en av delpunkterna: ”Verka för att skapa positiva ekonomiska, sociala och miljömässiga kopplingar mellan städer, förorter och landsbygdsområden genom att förbättra den nationella och regionala utvecklingsplaneringen.”

Urbaniseringen är kraftig i hela världen och Sverige måste i detta sammanhang vara ett föregångsland som arbetar aktivt med att inkludera, istället för att exkludera, socioekonomiskt svagare stadsdelar. Vi ser en flytt av Försäkringskassan från Hallunda som ett avsteg från FN:s mål och som ett stort svek mot de boende i förorten.

För oss är det en självklarhet att tjänstemän följer politiska beslut. Det borde det vara även på den statliga nivån. Vi förutsätter att statens myndigheter inte styrs av tjänstemännens egna behov utan följer demokratiskt fattade beslut. Om så inte sker så måste regeringen agera!

Ebba Östlin, kommunstyrelsens ordförande (S) Botkyrka kommun

Mattias Jansson, kommundirektör Botkyrka kommun