”Förnybar energi har framtiden för sig”

REPLIK. Jag läste författaren och journalisten Per Åhlströms Perspektivartikel ”Energin, miljön, välfärden - triangeldrama utan slut” om vår energiförsörjning i största allmänhet och elkraften i synnerhet. Om vi ska börja med det vi kan vara överens om, så delar jag uppfattningen att kärnkraften är en viktig del i vår elförsörjning, och att den inte låter sig avvecklas på ganska länge än. Min framtidsvision bygger på att de fossila bränslena måste ersättas med en kombination av biobränslen och elektricitet, och då tror jag inte att en totalavveckling av kärnkraften är realistisk inom några årtionden.

Däremot delar jag inte Åhlströms syn på de alternativa energikällornas potential. Hans syn på vindkraften, och dess behov av balanskraft i nätet är märklig. Vattenkraften har redan den överkapacitet som behövs för att utgöra balans, såväl till vindkraften som till kärnkraften när de energislagen inte producerar. Den totala mängden energi som kan produceras i ett vattenkraftverk beror av vattentillgången och fallhöjden, vilket gör att man alltid eftersträvar nästintill fulla magasin. Därför har man som regel vid normaldrift också beredskap för att kunna balansera bortfall från andra kraftproducenter.

När fyra kärnreaktorer stod stilla, och en femte samtidigt gick på halv effekt mitt i vintern härom året, så fanns beredskapen i vattenmagasinen att köra med övereffekt en period så att Sveriges elbehov klarades. Situationen var så allvarlig så att elpriserna steg drastiskt, och energiministern kallade till sig Vattenfalls chefer för allvarliga samtal, men vi slapp elransoneringar.

Efter en sådan pärs har man oftast tagit mer vatten än vad som rinner till, och då behöver man spara tillbaka i magasinen igen genom att köra på lägre effekt en period, men totalproduktionen blir inte särskilt påverkad. Tvärtom så är det vattenkraftsägarnas önskemål att kunna överproducera när det är bristsituationer, eftersom man får mer betalt på Nord Poolbörsen för kraften då. Därför är kombinationen vattenkraft och vindkraft också mycket bra, men balanskraften behövs således även mot kärnkraften, när den allt emellanåt kommer till korta.

LÄS MER: ”Ekonomin och säkerheten talar emot kärnkraften”. 

Vindenergin ger i dag lika mycket energi som båda reaktorerna i Barsebäck gjorde, och den ökningen har skett utan att vattenkraften har minskat sin produktion. Det finns enligt forskning som gjorts på KTH i samarbete med distributions- och produktionsbranschen, en potential med bibehållen stabilitet i nätet för vindkraft runt 30-40 TWh, mot dagens cirka 11-12 TWh.

Dessutom är Åhlströms påstående att vindkraften inte producerar någon el vintertid när behoven är som störst, helt felaktigt. (Samma blunder gjorde för övrigt även Jan Björklund i en debatt, vilket han sen fick pudla för, när han ställts inför fakta.) Det blåser alltså bäst höst- och vintertid i vårt land, vilket också ger betydligt mer vindkraftproduktion. Detta framgår även tydligt i Energimyndighetens statistik.

Sedan skulle det vara intressant att få veta var Åhlström fått uppgiften ifrån om att etanol skulle dra mer (fossil) energi i framställning, än den genererar som drivmedel? De livscykelanalyser jag sett om bränslet ger en annan bild. Däremot ser inte heller jag att det har en potential som ett huvudbränsle, men detta av skälet att det konkurrerar för mycket med livsmedelsproduktionen, med risk för högre matpriser på sikt. Därför förordar jag för fordonsdrift i stället metanol (och eventuella dimetyleter, DME) från främst skogsråvara, där vi har en stor potential i den positiva skogstillväxt vi har och har haft under många år. Detta då som komplement till eldrift som sagt var.

Huvudspåret för framtiden måste vara att fortsätta utvecklingen av de förnybara alternativen i energisektorn, inte att återigen bygga fast oss i de gamla spåren.

Gunnar Kjelldahl, lärare i el- och energiteknik på Norrtelje Teknikgymnasium, centerpartist i Norrtälje