Fokusera på bostäder och vård för EU-medborgare

Regeringen måste nu agera med kraft och se till att varje barn får sina grundläggande behov av vård, utbildning och trygghet tillfredsställda så att de ges de verktyg de behöver för att långsiktigt bryta den utsatthet som de lever i.

De senaste åren har ett parallellt skuggsamhälle växt fram vid sidan om välfärdssamhället. Ett samhälle dit allt fler människor förpassas att leva ett liv i djup fattigdom.

Många som lever i parallellsamhället är EU-medborgare som lever i utsatthet. De har ofta inte någon annan utväg att försörja sig än genom tiggeri, eller skaffa tak över huvudet genom provisoriska bostäder utomhus. Sveriges Stadsmissioner har länge sett med oro på denna utveckling och vad det på sikt kan få för konsekvenser för samhället.

Vi inser att problembilden är komplex och kommer att kräva lösningar på många fronter över lång tid. Inte minst måste de länder EU-medborgarna kommer ifrån göra mycket mer för att erbjuda bättre förutsättningar för utbildning, arbete och social trygghet.

Det gäller dock att komma ihåg att den grundläggande rätten inom EU att få röra sig inom unionens gränser för att söka arbete och försörjning har bidragit till att gynna och förbättra otaliga människors liv. Den huvudsakliga lösningen på dagens problem kan därför aldrig vara färre möjligheter för EU-medborgare utan fler.

I dag hamnar en stor del av ansvarstagandet för detta arbete på frivilligorganisationer som Sveriges Stadsmissioner.

Vi arbetar bland annat med Crossroads som ger rådgivning och stöd till EU-medborgare. Men den ideella sektorn kan inte göra allt. Det offentliga samhället har också ett ansvar att underlätta och uppmuntra varje individs drivkrafter till egen försörjning genom att erbjuda hjälp och stöd.

Ett första steg är att leva upp till Barnkonventionens krav på att alla barn ska ha rätt till utbildning och vård. I dag har inte alla barn denna rätt.

Likaså måste den boendemisär många EU-medborgare lever i mötas av ett ökat engagemang från kommuner att erbjuda värdiga bostäder. Inga människor i extrem fattigdom ska kunna avhysas från boplatser utan att alternativa boenden kan erbjudas.

I dag finns stora skillnader gällande hur våra myndigheter bemöter EU-medborgare och ger dem stöd. En EU-medborgare med ett visst behov kan därmed få hjälp i en kommun och nekas hjälp i en annan med hänvisning till samma lagar och regler.

Att regeringens samordnare Martin Valfridsson i sin rapport pekar på vikten att tillämpa lagar och regler enhetligt är därför välkommet om än otillräckligt då dessa inte ger alla människor rätten att skapa ett gott liv på samma villkor.

Om regeringen vill förhindra framväxten av parallellsamhället måste de agera med kraft genom att se till att våra lagar och regler utformas så att de hjälper EU-medborgarna, snarare än försvårar deras situation.

Lotta Säfström, direktor Göteborgs kyrkliga stadsmission

Susanne Lundström, direktor Kalmar Stadsmission

Lars Linebäck, direktor Linköpings Stadsmission

Birthe Wallin, direktor Skåne Stadsmission

Jonas Rydberg, socialchef Stockholms Stadsmission

Margaretha Svensson Paras, verksamhetschef Uppsala Stadsmission

Ulrica Blomqvist, direktor Västerås Stadsmission