Fi: Miljöpartiet väljer makten före idealen

Miljöpartiet har släppt fram allianspartierna till makten i Stockholm. Redan dagen efter valet stod det klart att Miljöpartiets Daniel Helldén inte hade för avsikt att sätta sig vid förhandlingsbordet med S, V och Fi. I stället inledde MP snabbt förhandlingar med Moderaterna i syfte att ingå i ett alliansstyre. Sedan dess har Miljöpartiet inte ens försökt att förhandla med Fi, V eller S. Vår uppfattning är att han hade bestämt sig redan innan valet.

Vi beklagar verkligen Miljöpartiets beslut, eftersom det styr politiken i en riktning som kommer att slå hårdast mot kvinnor och barn. Redan nu har de nya borgarråden annonserat att det blir ombildningar av hyresrätter och skattesänkningar. De lägger också ner personal- och jämställdhetsutskottet, som kanske inte är så känt för allmänheten men som har gjort mycket för jämställdheten i staden, inte minst genom lönesatsningar på kvinnor inom välfärden. Vilka andra förändringar som kommer att göras återstår att se då MP och Alliansen fortfarande inte har presenterat någon gemensam politisk plattform.

Skattesänkningarna kommer inte drabba dem som redan har det gott ställt. De kommer att drabba anställda inom välfärden och de som behöver den för att klara vardagen. Inte minst kvinnor och barn är beroende av en stark socialtjänst och en fungerande barn- och äldreomsorg.

Ombildningarna av hyresrätter som nu återupptas i ytterstaden slår hårdast mot personer utan kapital, det vill säga unga och låginkomsttagare. När Alliansen styrde staden senast sålde de ut 26 000 hyresrätter ur den gemensamma allmännyttan. Trots att Daniel Helldén tydligt svarade ”nej” på frågan om ombildningar under valrörelsen så är han med och driver en politik i motsatt riktning.

Vad är det då Miljöpartiet får som de inte hade kunnat driva igenom tillsammans med de rödrosa? Svaret är att ingen vet, eftersom de enbart förhandlade med Alliansen.

Vi är oroliga för hur den nya Stockholmspolitiken kommer att drabba ungdomar i förorten, kvinnor långt från arbetsmarknaden och de fattigaste barnen. Efter fyra år av rödgrönrosa politik har skolresultaten förbättrats, arbetslösheten minskat och färre är beroende av försörjningsstöd. Nu ska en progressiv välfärdspolitik bytas ut mot konkurrenslogik.

MP lägger åt sidan de frågor som partiet traditionellt sagt sig stå upp för: solidaritet och socialpolitik. Vi är också oroade för vad detta kan innebära för kulturpolitiken som lämnas över till Centerpartiet, som tror att sponsring och företagssamarbeten är framtiden för konstens utveckling.

Hur kan visionärerna i MP lämna över kulturpolitiken till Centerpartiet, som vill spara 130 miljoner kronor årligen i Stockholms kulturbudget?

Miljöpartiet försöker intala väljarna att partiet inte hade något annat val och att det var det enda alternativet för att hålla SD borta från makten. Det är en bra story, men det gör det inte mer sant och uppriktigt mot väljarna. I realiteten hade MP fler olika valmöjligheter som partiet inte ens valde att testa, exempelvis att styra i en rödgrönrosa minoritet med uppgörelser över blockgränsen kring budget och enskilda beslut i nämnder eller att skapa ett mittenstyre och förhandla med Fi eller V kring budget.

Miljöpartiet, som förlorade stort i väljarstöd i valet, var rädda för att det inte skulle gå att hävda sig i ett minoritetsstyre och att partiet skulle bli större och starkare genom att ingå i en majoritet med Alliansen. Vi tror tyvärr att det kommer bli precis tvärtom. Men framförallt tycker vi inte att det är värt priset som stockholmarna nu kommer att få betala.

Sissela Nordling Blanco, gruppledare Feministiskt initiativ Stockholm

Anna Rantala Bonnier, vice gruppledare Feministiskt initiativ Stockholm