Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

torsdag13.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Kommunpolitik

En konservativ marsch in i kaklet?

Publicerad: 3 april 2019, 18:00

Möjligen får vi se en gemensam konservativ marsch in i kaklet, skriver DS kommentator Margit Silberstein.

Kristdemokraterna öppnar för förhandlingar med Sverigedemokraterna. Socialdemokraterna administrerar Centerns och Liberalernas politik. Framtiden för svensk politik är ovanligt osäker och oförutsägbar.


Ämnen i artikeln:

Politik

Det allmänna omdömet om Ebba Busch Thor är att hon är tydlig – tydlighet är en bristvara i politiken. Visserligen låter hon bestämd och distinkt när hon tar ställning i enskilda frågor. Men det har inte varit glasklart vart hon vill styra sitt parti.

När Ebba Busch Thor valdes till partiledare i april 2015 väckte hon stor uppmärksamhet med sitt installationstal. Hon sa att KD står mer till höger än andra partier i riksdagen. Alf Svensson, nestorn, tog avstånd från positioneringen. Riksdagsledamoten och advokaten Peter Althin lämnade partiet i protest. Han kände sig inte längre hemma i Kristdemokraterna, förklarade han innan han drog.

När Ebba Busch Thor några månader senare för första gången talade på Almedalens scen uppfattades hon som ganska hårdkokt. I dag vore ett liknande tal möjligen mindre uppseendeväckande. I linje med hennes jungfrutal som partiledare skulle en tuffare bild av Kristdemokraterna målas. Busch Thor lanserade förslaget att sätta in Jas-plan i kampen mot IS, och hon väckte till liv den sällan använda brottsbeteckningen landsförrädare när hon talade om terrorister. Borta var de kristdemokratiska portalfrågorna om social omsorg. Familjepolitiken fick också en mycket undanskymd plats i talet.

Högersvängen gick inte hem hos Kristdemokraternas kärnväljare, i synnerhet inte bland kvinnorna, vilket avspeglades i opinionsmätningarna. Dessutom var högerfältet redan upptaget av Moderaterna som ändrat färdriktning. Så vid nästa stora partimöte var det annat ljud i skällan. Nu skulle en ny strategi introduceras: tillbaka till rötterna, till Alf Svensson, äldreomsorgen och vården.

Så vad kan man säga om den senaste avtagsvägen, att öppna för förhandlingar med Sverigedemokraterna? En rejäl förändring är det i alla fall jämfört med Ebba Busch Thors löften före valet. Då var hon till exempel väldigt upprörd över en film där SD:s ekonomisk-politiska talesperson, Oscar Sjöstedt, kiknar av skratt när han berättar om hur dåvarande kolleger – uttalade nazister – sparkar på får och låtsas att djuren är judar. Den humorn fick Ebba Busch Thor att förklara att det var uteslutet att hon skulle sitta vid samma förhandlingsbord som Oscar Sjöstedt. En utsaga som uppenbarligen inte gäller längre.

Ebba Busch Thor har ändrat sig. Det gör många. Men Busch Thor talar ofta och engagerat om djupt rotade värderingar. Om vikten av att veta vem man är och var man står. Man får utgå ifrån att hennes tidigare avståndstagande från Sverigedemokraterna grundade sig i hennes värderingar. Hur snurrar kompassnålen i dag?

Hur ska det bli? Svensk politik är i ett formativt skede, som det brukar heta. Ebba Busch Thor förnekar att hon är ute efter att bilda ett gemensamt konservativt block med Moderaterna och Sverigedemokraterna. Det gör även Ulf Kristersson, om han över huvud taget säger någonting nu för tiden. Men båda vill förverkliga sin politik och köra den ända in i kaklet. Ska Ebba Busch Thor ändra sig igen och ta med Sverigedemokraterna på kakelresan? Det behöver ju inte ske över en natt. Hon och Kristersson måste inte rusa in i kaklet, de kan tassa dit med små steg. Hur ska de annars bli av med Stefan Löfven nu när Liberalerna och Centern bytt lag?

Löfven fick behålla makten, men till vilket pris? Identitetskris? Vad är Socialdemokraterna i dag? Hur kan  väljarna vaska fram svaret när det parti de röstade på genomför en politik de bekämpade med näbbar och klor i valrörelsen?  Tage Erlander talade på sin tid om förbannelsen med de stigande förväntningarnas missnöje. Nu sviker väljarna Socialdemokraterna. Har de kanske inga förväntningar alls längre?

Hur det blir framöver vet vi förstås inte. Allt kan hända när löften bryts och ideologi krackelerar. Möjligen får vi se en gemensam konservativ marsch in i kaklet. Kanske belönas Socialdemokraterna för att de tagit ansvar. Eller också svarar väljarna med de låga förväntningarnas missnöje.

Margit Silberstein

Ämnen i artikeln:

Politik

Dela artikeln:


Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev