Därför måste vakter få avhysa bosättningarna

Frågan om fattiga EU-medborgare som tigger är svår. Grundproblematiken är komplex och kan inte lösas av en enstaka kommun eller land. Det senaste året har antalet personer som bor på Stockholms gator fördubblats till mer än 500 personer. Samtidigt står stadens vänstermajoritet handfallen. Vi är många som känner för de utsatta människor som tigger och lever i utsatthet. Men det innebär inte att vi kan bortse från det faktum att det är olagligt att bosätta sig var som helst.

Många av de tillfälliga boplatser som vuxit upp där utsatta människor bor är otjänliga som bostäder, utan tillgång till vatten, avlopp eller sophantering. Det skapar också en otrygghet för omgivningen. Ordningsföreskrifterna gäller och polisen har möjlighet att agera självständigt rörande exempelvis boplatser i det offentliga rummet, men de saknar ett tydligt politiskt stöd för att agera.

Stockholm har sedan 2012 erbjudit nattvila, akut mat och logi samt tillgång till dagverksamheter för fattiga EU-medborgare. Staden arbetade tidigt med avhysningar av olagliga boplatser vilka alltid följs av tydlig information om vilka alternativ som finns. Under Alliansens styre förstärktes socialjourens uppsökarverksamhet med ett arbetslag som arbetar fokuserat mot EU-medborgare, vilket stärker deras kunskap, förståelse och kontakt med gruppen. Dessa insatser är viktiga men inte någon långsiktig lösning.

Det gällande regelverket ger möjlighet att möta utmaningen med allt fler bosättningar som växer fram. Samtidigt saknar kommuner de rätta verktygen att kunna agera. I Stockholms ordningsföreskrifter är camping på offentlig plats förbjudet. Ingen har rätt att bosätta sig var man vill enligt svensk lag. Trots att det tas fram fler boendealternativ för målgruppen växer det fram allt fler bosättningar i stadens offentliga miljöer.

Det är inte acceptabelt att människor bosätter sig var som helst, gällande lagar måste upprätthållas. I dag är avhysning det enda verktyg som står till förfogande för att upprätthålla lagstiftningen. Men efterlevnaden är uppenbart otillräcklig och därför måste regeringen ta ansvar med tre konkreta åtgärder:

1. Ge kommunerna verktyg att kunna möta utmaningarna, exempelvis genom att ge kommunerna rätt att anställa vakter som upprätthåller ordningsföreskrifterna. I dag är det bara polisen som har den befogenheten och de mäktar inte med.

2. Se över regelverket så att kommuner själva kan agera tydligt i frågan kring avhysning av olagliga bosättningar.

3. Sätt press på EU och Rumänien att ta ansvar. Grundproblematiken bottnar i att många är utsatta i Rumänien, att korruption hindrar utsatta att få vård, att fler behöver få tillgång till mark, bostäder och utbildning.

Det är självklart att en kommun på kort sikt har ett ansvar att hjälpa utsatta människor. Men problematiken kan inte lösas av en enstaka kommun och inte heller av att endast arbeta fram fler boplatser. Det som saknas är långsiktiga lösningar för att hjälpa utsatta människor och en tydlighet i frågan från regeringen. Det är viktigt att de rödgröna tar ett tydligt ansvar för att finna en lösning på denna utmaning som kombinerar hänsyn för socialt utsatta människor med berättigade krav på trygghet och ordning i det offentliga rummet.

Anna König Jerlmyr, oppositionsborgarråd (M) Stockholms stad