”Attityder gör att en våldsutsatt grupp missas”

Nästan dubbelt så många kvinnor med funktionsnedsättning i åldern 16–29 år uppger att de blivit utsatta för våld eller hot om våld, jämfört med kvinnor som inte har en funktionsnedsättning i samma åldersgrupp.

Anpassad information och stöd hos kommunerna brister när det gäller våld mot kvinnor med funktionsnedsättning. Många kommuner saknar också tillgängliga boenden till skydd och stöd för kvinnorna. Knappt hälften av kommunernas LSS-verksamheter har rutiner vid våldsutsatthet. Det brister också i hur personalen ska gå tillväga vid misstanke om att en vuxen person med funktionsnedsättning utsatts för våld inom socialtjänstens olika verksamheter. Knappt hälften av kommunerna har rutiner för samordning i enskilda ärenden mellan de kommunala verksamheterna för LSS och våld i nära relationer.

Varför är det så här? En förklaring handlar om samhällets attityder. Personer med funktionsnedsättning identifieras främst med sin funktionsnedsättning. De har inget kön, ingen etnicitet, är utan sexualitet och klasstillhörighet. I konsekvens med det finns inte våld mot kvinnor med funktionsnedsättning.

Den vanligaste förövaren för våldsutsatta kvinnor generellt är deras partner, vilket också är fallet när det gäller våldsutsatta kvinnor med funktionsnedsättning. Men kvinnor med funktionsnedsättning är ofta också beroende av andra i sitt dagliga liv. Det behöver vård, stöd och service för att vardagen ska fungera och som ges av personliga assistenter, färdtjänstchaufförer eller annan personal. Det kan vara dessa som upptäcker att kvinnan är utsatt för våld – eller så kan de vara förövarna.

DHR är en organisation som arbetar för personer med nedsatt rörelseförmåga. Cirka 60 procent av våra medlemmar är kvinnor. På internationella kvinnodagen vill vi därför uppmärksamma ett samhällsproblem som sällan tas upp. Vi menar att frågan om våld mot kvinnor med funktionsnedsättning måste belysas ur både ett kvinno- och funktionshinderperspektiv.

Våra självklara krav är att varje kommun ska ha både tillgängliga kvinnojourer och skyddade boenden för våldsutsatta kvinnor med funktionsnedsättning. Där ska finnas kunnig personal som vet att ställa rätt frågor och som inte nonchalerar eller förminskar kvinnornas upplevelser. Riktad och tillgänglig information ska finnas på kommunens webbplats.

I ett anständigt samhälle krävs det att frågan tas på allvar och uppmärksammas. Nu måste varje kommun visa handlingskraft i frågan.

Åsa Strahlemo, vice ordförande i DHR – Delaktighet, Handlingskraft, Rörelsefrihet