27-åriga kommuntoppen: ”Farligt att se politiken som en karriär”

Hon växte upp i Hageby, en stadsdel i Norrköping som 2019 plockades bort från polisens lista över utsatta områden. Här var misstron mot politiker utbredd. Föreställningen var att möjligheten att påverka tillhörde någon annan, berättar Maria Sayeler. 

– Att min uppväxt i ett segregerat område i Norrköping formade min politiska uppfattning var inget jag reflekterade över då. Men jag har förstått det nu, säger hon. 

När SSU besökte hennes skola under högstadietiden upplevde hon att de unga politikerna satte ord på en verklighetssyn hon själv inte kunnat formulera. Hon började gå på möten.

I nian blev det praktik hos Norrköpings starke man Lars Stjernkvist (S) som då var ordförande för utbildningsnämnden. 

– Det jag lärde mig under praktiken var att under de där tråkiga mötena tas beslut som påverkar människors vardag på riktigt, berättar hon.

Därifrån har det gått nästan spikrakt uppåt. Vid 17 års ålder blev Maria Sayeler ordförande för SSU i Norrköping. Tre år senare valdes hon in som ledamot i kommunfullmäktige. När hon var 25 valdes hon till nämndordförande och i januari i år, två dagar innan hon fyllde 27, blev hon ordförande i kommunfullmäktige. 

LÄS MER: Yngste kommuntoppen: ”Omöjligt för mig att kunna allt”. 

Hur lockar man fler unga till politiken?
– Rörlighet är viktigt, man måste våga jobba långsiktigt. Jag fick exempelvis behålla mina uppdrag i Norrköping när jag pluggade juridik i Stockholm. Hade jag inte fått det hade jag kanske stannat i huvudstaden och tagit jobb på en juristbyrå när jag blev klar.

Under en tid då ungdomar verkar mer intresserade av politiska frågor än någonsin har ungdomsförbunden paradoxalt nog sett drastiska medlemstapp. Partipolitiken lockar inte längre.

Maria Sayeler pekar på debattklimatet och hårda tongångar i politiken. 

– En lösning är att vi politiker försöker vara mer sakliga i debatter i stället för att hänga ut varandra. Men vi har ett strukturproblem där unga får lära sig att det är okej att skriva taskigt på sociala medier. Något många ledande politiker bidrar till.

Hur ska misstron mot politiken, som du beskrev att du upplevde i Hageby, hanteras?
– Att man träffar ungdomarna på deras skolor och där de hänger. Jag tror att närvaro är väldigt viktigt och att visa att man bryr sig. Det motverkar de falska nyheterna som sprids. 

Har du fått ta emot några praktikanter själv än?
– Nej, inte än faktiskt. Men får jag frågan skulle jag tacka ja.

Är mötena fortfarande lika tråkiga?
– När jag var ung kommer jag ihåg att jag tänkte ”hur orkar Lasse?” (Lars Stjernkvist, reds anm), men nu när jag förstår de olika sammanhangen är det faktiskt jättespännande. Det är det vardagliga politiska gnetet som gör skillnad. 

Finns det något beslut du varit med och fattat på ett tråkigt möte som du är extra nöjd med?
– När jag var ordförande i socialnämnden tog vi beslut om att ha uppsökande verksamhet i utsatta områden. Det går ut på att socialarbetare söker upp dem som är i behov av extra resurser och stöttar dem och deras föräldrar, vilket kommer att gynna många.

Det tog sju år från ledamot till ordförande i fullmäktige. Var är du 2028?
– Jag tror det är farligt att se politiken som en karriär. Jag försöker alltid tänka att jag gör det jag tycker om. Politiken är jättekul just nu, men om det ändras kommer jag att sluta. Ska man vara med och förändra måste man verkligen brinna för frågorna man driver.